Oliberal sjukförsäkring, Leijonborg
Ett generöst sjukförsäkringssystem måste tillgripa långtgående och rigorösa kontroller så att bara de berättigade får ersättning, menar Lars Leijonborg. Men måste ett liberalt parti verkligen förorda mer tvångsåtgärder?
I Ekots lördagsintervju idag menade fp-ledaren Lars Leijonborg att det är befogat med flera kontrollanter, läkarintyg från fjärde dagen och ytterligare en läkares utlåtande efter fyra veckor för att kunna behålla sjukpenningen vid 80 procent av lönen. Den som får en svår sjukdom och måste stanna hemma ett helt år skall inte tvingas sälja radhuset för att ersättningen bara är 65 procent, ansåg Leijonborg.
Välmenande social ingenjörskonst leder till alltfler "oliberala" inslag med kontroller och övervakning för att det hela skall fungera. Det parti som kallar sig liberalt satsar mera på en välgörande socialpolitik än på frihetsökande reformer. Ordet "liberalerna" kanske borde bytas ut mot "välgörarna" istället.
Hur skulle en mera frihetlig sjukförsäkring kunna utformas? Antag att det enbart fanns privata försäkringsföretag på marknaden. Om någon ville ha en låg premie skulle det finnas möjlighet att ta en försäkring som enbart gav 80 procents ersättning vid lätt fastställda diagnoser av allvarlig natur. Vid övriga diffusa besvär skulle ersättningen kunna vara t ex 60 procent.
Vill man betala en högre premie skulle man kunna få ut 80 procent mot att man underkastade sig rigorösa kontroller. Och högst premie skulle man få betala om man inte accepterade några närmare kontroller vid dessa diffusa besvär.
Ett friare sjukförsäkringssystem skulle också kunna arbeta med olika många karensdagar och sätta premierna därefter. Även om man inte vill införa total frihet med enbart privata företag kan liberala politiker ändå fundera ett ögonblick på hur ett privat system skulle fungera och ha det i åtanke när man kommer med förslag till hur sjukförsäkringen skall reformeras.
Mer tvång borde inte vara den närmaste lösningen i ett civiliserat samhälle.
posted by Danne Nordling @ 14:37
7 comments
7 Comments:
Ett mer flexibelt socialförsäkringssystem med i vissa inkomstintervall lägre ersättningar,alternativt att de tas bort i sin helhet eller att de delsvis kombineras med pivata försäkringlösningar förutsätter lägre inkomsskatter. Alternativt högre grundavdrag. Detta så man har råd att stå för dessa utgiftr.
1. Om nu staten behöver spara bortåt 50-80 miljarder per år av en rad olika skäl , hur menar du då att dessa privata försäkringslösningar ska fogas in i systemet.
2. Finns det alternativa system som du förespråkrar i andra länder? Hur är de då där utformade?
3. Måste ändå inte samhället ställa upp med ett garanetat lägre belopp vare sig det nu är sjukersättning , arbetslöshetsersättning eller ersättning för långtidssjukskrivning samt förtidspensioner?
4. Tycker du att det skulle vara rimligt att foga in dessa ersättningar i arbetsgivaravgifterna?
Ser du några möjlighetr för en borgerlig allians att enas i dessa frågor?
Nytt socialförsäkringssystem
1. Om staten behöver spara 50-80 mdr oavsett system är det en annan fråga. Man bör inte göra som statsminister Persson föreslog i en intervju i DN att sjukförsäkringen lyfts bort från staten men att staten behåller arbetsgivaravgifterna som nu finansierar den.
2. I andra länder är främst pensionerna frivilligt finansierade. Det medför att en del nöjer sig med den ofta blygsamma pension som staten tillhandahåller obligatoriskt (den gamla "folkpensionen" i Sverige).
3. Nja, förvisso bör "samhället" tillhandahålla försäkringar på mini-nivå för dessa fyra kategorier. Men det är inte nödvändigt att staten betalar försäkringspremierna med hjälp av skatter för friska personer med arbete. Det kan de göra själva (bör göras obligatoriskt pga socialbidragsalternativet).
4. Det lilla belopp som återstår borde kunna finansieras med andra skatter än osynliga löneskatter.
¤. Det finns en lätt oresonlig motsättning mellan fp som vill ha hög ersättning med stark repression och m som vill ha låg ersättning med svag repression. Resultatet torde bli en principlös kompromiss. Det blir nog svårt att enas om ännu större förändringar utan förberedande debatt. Men media i Sverige är inte tillräckligt kunniga för att föra ut en sådan debatt.
/DNg
Tack för svar, som, tycker jag, visar på alla de politiska svårigheter, som finns för att ens enas om marginella förändringar.
De politiska trixen pågår ju för fullt.
AP-fonderna skulle sas det ha en skuld till staten för att staten fick överta kostnaderna för de långtidssjukskrivna samt för förtidspensionärerna.
Den notan har hittills kostat 548 miljarder och nu vill ju GP och PN ha stöd för att plocka av AP-fonderna ytterligare 98 miljarder.
Detta är bl a ett sätt att skaffa fram slantar som ska betala de galloperande utgifterna för de 100000-tals människor som hamnat i dessa bidragssystem.
Därutöver ska ju enligt vad bl a Hans Karlsson säger - och som även beslutats - arbetsgivarna betala en andel av detta, då utbrändheten och allt påstås bero på dåliga arbetsmiljöer och inget annat.
Som framgick av gårdagens Agenda kan en väl fungerande rehabilitering medföra att mängder av människor kan återkomma till arbetsmarknaden.
Det vill dock inte regeringen. Dessa grupper är inte prioriterade. Skälet är att den öppna arbetslösheten ska pressas ned till 4 % strax före valet.
Fint, med ditt förslag med bara privata försäkringsbolag skulle de fattigare inte ha råd att välja. Om en person inte kan välja för att det är för dyrt så är det väl knappast frihet, eller?
Diffusa symtom?
Vilken sjukdom är det?
Antingen så är man sjuk eller så är man inte sjuk.
Graden av sjukdom och dess natur avgör hur mycket man KAN arbeta.
Ersättningen har inget med det att göra som det är så oerhört populärt att påstå idag.
Däremot så kan man se till att människor inte hamnar utanför p.g.a sysselsättningspolitiska orsaker och det...ska även näringslivet ta sitt ansvar för emedan en mycket stor del av dom sjukskrivningar och förtidspensioner uppstod i anslutning till den stora omvälvning som gjordes av arbetsmarknaden i slutet på 80 och början av 90 talet.
I den vevan slängdes alla ut som ditills haft "reträttposter" för att på så sätt skapa bättre balans i räkenskaperna för företagen och dom offentliga institutionerna.
Där ligger grundproblemet och så länge man förnekar det kommer detta inte röra sig åt nåt håll alls.
Mikael B
ALLA KAN VÄLJA
Mitt system skulle naturligtvis förenas med en skattesänkning så att det fanns utrymme för att välja en socialförsäkring enligt egna preferenser. Kan man välja mat kan man välja försäkring.
Jag skall i ett annat sammanhang ta upp den antydan om s k "materiell frihet" som inlägget innehåller.
Diffusa symptom skulle ett privat försäkringsbolag försäkra mot en högre premie än distinkta symptom. Om det inte objektivt går att bevisa ryggont eller sjuklig trötthet skulle tyvärr fuskare kunna lyfta en livsvarig hög ersättning. För att inte alla symptom skall drabbas av rigorös kontroll och hög självrisk är det motiverat att göra en differentiering.
/DNg
Skattesänkningar är faktiskt inte som du verkar tro allt. Viktigare är någorlunda jämlika lönenivåer, om så var fallet skulle ju inte progressiviteten i skatten behöva vara så stor.
Problemet idag är ju att alla inte kan köpa lika bra mat, det finns faktiskt dem som får stå över vissa matvaror för att de inte har råd. Inför man att alla sociala försäkringar är privata så skulle detta helt säkert innebära att de som har de sämst ofta inte kommer ha råd att teckna rimliga försäkringar.
Skicka en kommentar
<< Home