tisdag, maj 17, 2005

Att gå över lik för lyckan

Utilitarismen innebär att "ändamålen helgar medlen". Den kan användas för att rättfärdiga ett lotteri för organdonationer, där några slumpmässigt avkrävs plikten att låta sig avlivas för andras lycka.

Här tar jag upp den fjärde punkten på min lista med kritik mot utilitarismen (U) och den går ut på att U är alltför tillåtande när det gäller medlen för att uppnå målet - den största övervikten av lycka över smärta summerat för alla.

Diskussionen om utilitarismens mörka sidor har länge överflyglats av den mera naiva synen att det är väl rimligt att beakta de goda konsekvenserna och göra världen så bra som möjligt. Bentham ansåg att rättigheter var nonsens och kunde inte se att den allmänna lyckan kunde bli ett hinder för den individuella lyckan. Felet ligger kanske i den upphöjda syn utilitaristen intar när han bedömer moraliska problem. U ser världen från universums synvinkel.

Låt mig visa en mer handfast illustration av detta genom analogin med svinfarmaren. Han föder upp gödgrisar. Med den grispopulation han har att tillgå skall han åstadkomma största möjliga nytta i form av fläsk med rätt kvalitet utan att kostnaderna skenar iväg. Smågrisar som inte ser ut att kunna bli tillräckligt feta eller som har alltför fett kött avlivas på ett tidigt stadium. Svin som blir sjuka avlivas också snabbt om prognosen för tillfrisknande är dålig med höga kostnader eller med smittorisker. Svinfarmaren väger några grisars liv mot andras utifrån nyttoperspektiv.

Vad bryr vi oss om enskilda grisar? Vi kan tillåta oss att avliva enskilda grisar för att öka nyttan. Om de dör nu eller senare spelar ingen roll utöver nyttokalkylen. Men människor är inte svin. Därför är universums perspektiv farligt.

Vi kan naturligtvis inte öppet tillåta läkare att som i Gilbert Harmans exempel ta ut alla användbara organ från en medvetslös benbrottspatient för att rädda livet på tre andra patienter. Utilitaristernas argument är att detta skulle stida mot utilitarismen eftersom tilltron till sjukvården skulle sjunka med stor produktion av anti-lycka som följd. Detta är dock en missuppfattning.

Harmans exempel förutsätter att extraherandet sker i hemlighet och benbrottets anhöriga får bara veta att "dödliga komplikationer tillstötte". Kanske exemplet inte är tillräckligt tydligt. Vi borde närmare analysera Tännsjös exempel med det extremutilitaristiska samhället som har ett lotteri där vissa personer "omkommer" för att de utsetts till organdonatorer (av Sidgwicks kanslihus får man förmoda). Varför inte förena detta med den krävande plikten att offra sig för sina medmänniskors lycka om man utses till donator? Om det skall vara någon vits med ett riktigt moralsystem får man ju inte väja för "krävande plikter" har ju flera framhållit.

Om ett helt slumpmässigt mördande ändå skulle producera för mycket anti-lycka kanske det ger bättre konsekvenser om man utser en liten grupp som utsätts för mördandet? Resten av medborgarna kan då känna sig säkra och lidandet hos dem som regelbundet decimeras uppväger inte de andras ökade lycka. Utilitarismen kan uppenbarligen användas för att rättfärdiga ganska vedervärdiga metoder för att ändamålet skall maximeras.

Jag tror inte att de tidigare utilitaristerna insåg hur långtgående deras lära egentligen var. När den bisarre ekonomen Francis Ysidro Edgeworth gjorde högre matematik av U i slutet på 1800-talet försvann alla sådana här rimlighetsresonemang. Den matematiska elegansen och obegripligheten förenad med den behagliga slutsatsen att det är de rikas plikt att betala skatterna räckte tydligen för att läran skulle accepteras.

I modern tid har utilitaristerna försökt rädda U med resonemang om regelutilitarism eller att normer från andra läror skall följas och att U endast är ett riktighetskriterium. Ronald Dworkin har till och med försökt införa rättigheter (som "trumf") vilket inte lämnar kvar mycket av den ursprungliga läran.

5 Comments:

At 18 maj, 2005 11:43, Blogger Danne Nordling said...

Rättigheter eller nytta?

Om man renodlar kontroversen står två politiska moralsystem mot varandra: U som tillåter vedervärdiga handlingar bara lyckosumman maximeras och R som kräver att alla uppoffringar görs frivilligt. I det senare fallet finns rättigheter som är ett sätt att skydda individerna mot andra individer, kollektiv eller staten om dessa vill tvinga någon att göra uppoffringar mot sin vilja.

Med detta perspektiv kan jag inte se att någon civiliserad person skulle förespråka politisk utilitarism. Alla fina nyttokalkyler kan fortfarande göras. Det gäller bara att övertyga dem som borde offra sig att göra detta frivilligt. Om man är övertygad om att den ideala tanken i U är god har naturligtvis U-argument en betydande övertygelsekraft.

Vilket skulle syftet med utilitaristiskt tvång egentligen vara?
/DNg

 
At 18 maj, 2005 22:06, Anonymous Anonym said...

Jag förespråkar den versionen av "politisk utilitarism" (då jag tolkar det som att den leder till maximal lycka). Jag tror att jag skulle välja den av rent egoistiska skäl också (om jag hade att välja mellan U och R), men jag är inte helt säker på det (är förresten R libertarianism?), eftersom jag inte har funderat över det särskilt mycket. Betyder det att jag är ociviliserad?
Jag förstår inte heller varför jag inte skulle valt utilitarism om jag bakom en slöja av okunnighet skulle fått välja vilket samhällssystem jag skulle vilja ha (men inte heller det jag funderat över något större).

Syftet med "utilitaristiskt tvång" är föga förvånande att maximera lyckan. Att alla människor inte alltid handlar moraliskt rätt är väl ingen överraskning (och det gäller oavsett vilken moralteori som är rätt).
Om det inte är accepttabelt att "offra" vissa människor för att andra ska få det bättre, hur ska man då kunna försvara straff och krig? Är straff och krig alltid fel?

 
At 21 maj, 2005 23:38, Anonymous Anonym said...

Disen skrev:
Poengen er altså att bara ett tillåtet undantag förstör principens auktoritet i en alternativ absolut ordning til U.

Så du vill av principskäl inte ha några principer?

Tillbaka till ritbordet...

Det är ju detta som gör att U inte fungerar i praktiken. Eftersom inga principer efterlevs finns inte något som av princip hindrar klåfingrighetens utsträckning när filosofin omsätts i politik. Lite mer skatter, lite mer övervakning, lite mer kontroll, lite mer dimridå, lite mer censur, lite mer.. Allt med goda intentioner. Allt utan hänsyn till principer.

Läs Hayek om du nu inte gillar Rand: Ge fan i att klåfingrigt maximera vad som faller dig in. Acceptera att det i specifika fall inte får det utfall du, Bosse Ringholm, eller en lyckomaximeringsfunktion hade önskat. Det blir så. Av princip. Och det är bra.

-Petter

 
At 22 maj, 2005 22:59, Anonymous Anonym said...

Nej det säger han/hon inte. Läs igen.
Utiliarismen är en moralteori och kan varken fungera eller inte fungera i verkligheten. Utilitarismen är riktig eller felaktig.

Jag har läst en bok av Hayek (Vägen till träldom, bra bok för övrigt), och Hayek låter rätt mycket som en utilitarist (oavsett ifall han kallar sig det eller inte; Johan Norberg kallar väl sig nyliberal, ändå är nästan alla hans resonemang mer eller mindre utilitaristiska). Att det inte skulle gå att förena utilitarism med liberalism är dessutom fel (eller åtminstone går det att vara liberal och utilitarist, huruvida liberalism leder till mest lycka finns det såklart olika uppfattningar om), det finns till och med väldigt liberala utilitarister (Ludwig von Mises var ju exempelvis mycket mer liberal än Hayek). Att hävda att liberalism och utilitarism är oförenligt är att hävda att folk blir olyckliga i ett liberalt samhälle.

(Om det är det de flesta liberaler anser, så "bör" de nog hålla det för sig själva, det blir svårt att övertyga folk om liberalismens förträfflighet ifall det kommer fram att till och med liberalerna själva tror att liberalism leder till lidande.)

 
At 16 augusti, 2005 12:34, Blogger Danne Nordling said...

Vad skall vi jämföra med?

Om vi utgår från ett tillstånd utan något politiakt-moraliskt system (UP) för reglering av mellanmänskliga relationer kan vi konstatera att U leder till lidande för dem som kommer att offras därför att deras resursförbrukning inte genererar tillräckligt stor lycka.

Liberalismen leder till lidande för dem som i UP kunnat etablera sig som förtryckande småpåvar eller liknande. De får det sämre än tidigare när allas rättigheter upprätthålls. Jämfört med U kommer saldot av lycka-lidande inom ramen för U-paradigmet att bli mindre.

Detta mindre saldo beror dels på att nu "tilldelas" det resurser till dem som enligt U skulle offras och dels sker ingen tvångsmässig omfördelning av resurser från dem som inte kan utvinna mest nytta ur dem. Om vi däremot åsätter tvång ett adekvat lidandevärde är det inte ens klart att U-saldot skulle minska med liberalism jämfört med utilitarism.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home