fredag, oktober 21, 2005

Välfärd utan skatter?

Finns det principiella tekniska förhållanden som gör det nödvändigt att tvångsfinansiera offentliga välfärdstjänster? Eller är det möjligt att få välfärd på frivillig väg?

< Skatter innebär tvång. De som önskar frihet måste därför vara emot skatter i princip. Till nöds kan skatter accepteras om de behövs för att försvara friheten mot ett värre tvång. Men skatter för att finansiera annat än statens grundläggande uppgifter måste motiveras på något annat sätt. Frågan är bara vilket?

Jag skall inte nu analysera de försök som gjorts för att besvara ovanstående fråga. Istället skall jag belysa det pragmatiska argumentet mot friheten: det går inte att ha ett välfärdssamhälle utan att ta till tvång. Vi måste därför acceptera skatter och tvångsproduktion av olika varor och tjänster som politikerna bestämmer åt oss.

När man framför argumentet att en stor del av den offentliga sektorns verksamhet kan produceras i privata former är ett ofta använt argument att det militära försvaret inte kan privatiseras. Trots att man särskilt anger sådana kollektiva tjänster som det stora undantaget envisas vissa statskramare med sådana missförsånd. Därmed inte sagt att inte kaserner och kanoner, bunkrar och bomber, uniformer och u-båtar skulle kunna produceras av privata entreprenörer.

Finns det skäl för tvång?

Den springande punkten är istället huruvida det finns någon teknikalitet som kräver tvång i finansieringen av de stora utgiftsområdena inom den offentliga sektorn. Att själva utförandet till stora delar kan verkställas av privata entreprenörer är inte lika kontroversiellt. Vad är det som skiljer konsumtionen av så viktiga saker som mediciner, livsmedel, kläder och bostäder från sjukvård, barntillsyn, utbildning och äldreomsorg?

Statskramarna brukade tidigare anföra blindtarmsoperationen som exempel på hur orimligt frihetskravet egentligen är. Bara "de rika" skulle ha råd att betala säg 25 000 kronor om de får blindarmsinflammation. De som inte hör till detta fåtal skulle lämnas att dö av brusten blindtarm. Därför behövs "solidarisk finansiering".

Varför har vi då inte "solidarisk finansiering" på andra områden? Är det för att man kan dö utan adekvat vård? Men mycket av sjukvården handlar inte om så svåra konsekvenser. Nej, det är karaktären av oväntad händelse som skatteanhängarna åberopar. Då inställer sig frågan varför en villaägare som råkar ut för brand skall bli ruinerad och förlora kanske flera miljoner kronor för att återuppbyggnaden inte är finansierad med skatter? Varje år brinner ett antal småhus ner till grunden och leder tydligen till ett allvarligt socialt problem med utblottade och skuldsatta människor. Det är väl något för politikerna att rätta till med tvångsåtgärder?

Om någon utbildar sig utöver den elementära nivån (som är en kollektiv nyttighet) för att kunna tjäna mer pengar betalas detta med tvångsuttagna skattepengar. Varför är det på detta viset? Det brukar inte komma något svar från skatteanhängarna.

Liknande gäller barntillsynen. Om skatterna var lägre och det fanns lånemöjligheter (liknande studielånen) skulle väl inte omhändertagandet av barnen när mamma och pappa är på jobbet vara något problem?

Äldreomsorgen är också en försäkringsfråga. Den borde kunna skötas privat om man i god tid går över från skattefinansiering till försäkringsfinansiering.

Varför är pensionerna och sjukpenningen statliga? Det finns massor av privata företag redan idag som skulle kunna ta över försäkringen mot inkomstbortfall på grund av ålderdom och sjukdom.

Den vanliga omställningsförsäkringen mot inkomstbortfall vid arbetslöshet borde också kunna vara privat. Däremot är finansieringen vid ekonomisk kris och massarbetslöshet mera en statlig fråga. Utan ett sådant skydd mot inkomstbortfall skulle den ekonomiska krisen kunna förvärras och påverka hela samhällets fortbestånd. Det är alltså fråga om en försvarstjänst som har karaktären av kollektiv nyttighet.

Det är möjligt att det ändå finns vissa tekniska problem som kan åberopas för att driva den offentliga sektorn med tvång. Men med tanke på hur lättvindigt man försökt försvara tvånget tidigare är det kanske inte så säkert att inte heller dessa problem skulle kunna övervinnas. De som vill ta våra pengar med tvång borde ha bevisbördan för att detta är nödvändigt.

Att ta frihet på allvar

Välfärd utan skatter kanske är en realistisk möjlighet? Friheten måste kanhända inte nödvändigtvis inskränkas med höga skatter. Om vi tar kravet på frihet på allvar måste alla offentliga verksamheter granskas utifrån möjligheten att minska tvånget i samhället.

Fortsättning: Hur motiveras ofrihet?

5 Comments:

At 21 oktober, 2005 20:53, Blogger Per-Olof Persson said...

Varför växer välfärdsstaten?

Jag har funnit sex skäl till varför välfärdsstaten ständigt växer. Skälen är rankade efter hur viktiga jag tror att de är:

1. Särintressen har tvingat fram offentliga utgifter. Exempelvis så har lantbruket och fackföreningarna tvingat fram större utgifter.

2. Den offentliga byråkratin och de anställda inom den offentliga sektorn har tvingat fram större utgifter.

3. Kriser får den offentliga sektorn att expandera och efter krisernas slut så minskas inte utgifterna till samma nivå som tidigare.

4. Väljarna önskar fler offentliga bidrag och tjänster. Väljarna anser att detta underlättar deras liv.

5. Fler grupper av behövande identifieras.

6. Offentliga utgifter är ett sätt för politikerna att skaffa sig makt och fler väljare.

Välfärdsstaten kan ha uppkommit av en kombination av slump, av behov och av ett dåligt fungerande politiskt system. Före Första Världskriget så fanns ingen välfärdsstat. De två världskrigen innebar att man av en slump lärde sig att administrera en planekonomi (krigsekonomi). De ekonomiska krisåren mellan de två världskrigen innebar ett omfattande experiment med bidrag, offentliga arbeten och uppbyggnad av en offentlig byråkrati.

Välfärdsstaten blir en totalitär stat

För att kunna finansiera välfärdsstaten och se till så att den inte överutnyttjas och blir för dyr, så måste staten införa en omfattande kontroll av individen. En välfärdsstat vågar inte överföra ansvaret till individen. Den måste ha kontroll över individen genom personnummer och genom papper i pärmar.

Välfärdsstaten blir dyrare genom att kontrollapparaten kostar. Den vet inte i heller individernas exakta behov och den kan inte anpassa tjänsterna efter de olika behov som finns. Kontrollen över individen blir allt större samtidigt som kostnaden blir större än nyttan för individen.

 
At 23 oktober, 2005 17:31, Anonymous Anonym said...

Den offentliga sektorns ständiga tillväxt är välfärdsstatens förbannelse. Främsta skälen till den ohämmade tillväxten är:

1)Det saknas målstyrnining. Ingen "ägare" ställer precisa krav på byråkratins mål, varför så gott som alla myndigheter utvecklas långt förbi den nytta de initialt avsågs leverera. Följaktligen skulle de flesta kunna minskas med 25-50% utan att deras ursprungliga syfte skulle gå förlorat.

2)Det finns ingen ände på politikers klåfingrighet. Deras behov att peta i medborgarnas liv och att ständigt underkänna medborgarnas förmåga att själva hantera sina liv tar sig uttryck i ett evigt växande regelverk för att styra och kontrollera medborgarna.

Myndigheter, t ex statliga verk tillkommer genom lag. Utöver att precisera myndighetens mål skulle lagen endast gälla begränsad tid. Därefter skulle lagstiftaren revidera myndighetens måluppfyllelse och samhällsnytta, samt ev kunna lagstifta om förlängning om målet av legitima skäl ännu ej nåtts och samhällsnyttan bedöms som väsentlig. Att som nu acceptera myndigheterna eviga liv och ständiga tillväxt har lett till världens största offentliga sektor, som kräver världens högsta skatter. Utan den ständiga målrevision och produktivitetsutvärdering som en sådan verksamhet måste utsättas för.

 
At 24 oktober, 2005 23:08, Anonymous Anonym said...

Under större delen av 1900-talet hade vi rader av länder som byggde på uppfattningen att det var staten som skulle ha ett övertag. Vissa stater gick till sådana ytterligheter att de rasat samman helt eller som vad nu gäller Kina delvis.

Men även demokratier har haft denna grundläggande inställning att staten ska äga och ha kontrollen över företag och branscher samt därutöver även svara för de stimulansåtgärder som politikerna ansåg behövliga under lågkonjunkturer eller depressioner.

Men vilka ska de grundläggande statliga uppgifterna vara om man nu godtar de definitioner som Danne Nordling här beskrivit så ingående och välformulerat?

Ja, viktigast torde vara att en stat via en konstitution, kontrakt och lagar fastställer ett så tillförligt ramverk för mänsklig levnad samt politiska och ekonomiska aktiviteter att de blir allmänt respekterade samt skapar långsiktiga förutsättningar för en stabil demokrati. Här utgör den amerikanska författningen ett föredöme.

Men lagarnas ramverk får inte inbjuda till osäkerhet, godtycke samt rent missbruk från dom har innehar den politiska och ekonomiska makten.

Bästa sättet att förhindra detta torde vara att bygga upp ett samhälle av det slag, som förre högerledaren Jarl Hjalmarson kallade ägardemokrati.

Men lagar och ordning kan inte sägas existera om inte människor i sin vardag och i sitt handlande även godtar dem. Här har vi sådant som fusk, svartabörs, ekobrottslighet, diskriminering, korruption och mycket annat av liknande slag.

Vi behöver också ha ett samhälle där kunskap är något naturligt. Det ska vara respekterat och ses som en förutsättning för att stärka människors identitet samt att ge dem förutsättning att som välutbildade komma ut på arbetsmarknaden.
Och kunskapen är självfallet också viktig inom all företagsamhet liksom inom den offentliga sektorn.

I detta fall gäller att onödig kontroll över människor, en massiv byråkrati samt ett så politikerstyrt samhälle att det utvecklar maktbefogenheter starkt avvikande från demokratins måste krossas via diskusson och val.

Slutligen. Denna blogen handlar i betydande grad om vår samhällsekonomi. Här måste självfallet kostnader ställas mot intäkter, vilket alltmer negligeras och dessvärre i växande omfattning.

 
At 26 oktober, 2005 16:38, Blogger Danne Nordling said...

Orsaker till fusket

Genom de höga marginalskatter som infördes vid 1971 års skattereform och åren därefter (rekordet 87 procent 1979) blev lockelsen att fuska alltför stor. Och börjar några fuska följer andra efter. Ekonomisk brottslighet, konkursbrott, bidragsfusk, skatteflykt, korruption osv. När vanan är etablerad blir det svårt att retirera. Det som skulle behövas är en radikal sänkning av skatterna kombinerad med skärpt kontroll av de funktioner som blev kvar.
/DNg

 
At 29 oktober, 2005 01:00, Blogger Danne Nordling said...

I praktiken måste de styrande skapa ramar för marknadsekonomin. Det är motiverat att välja de styrande i en demokratisk process. Men de bör inte få möjlighet att lansera program som sätter marknaden ur spel eller för att gynna grupper som behövs för att de skall få makt och höga löner.

Med internationalisering är ett avgiftssystem lättare att hantera än ett som ger alla förmåner utan att de bidragit till finansieringen. Problem uppstår dock om någon flyttar till Sverige på gamla dar och inte har betalat till någon pesionsförsäkring eller äldreomsorgsförsäkring. Men så är det redan idag.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home