onsdag, november 09, 2005

Likavärdesprincipen ger utilitaristen rätt att döda i TV1

Om alla har rätt att behandlas lika och det är ett lika stort värde i sig för alla kan man inte acceptera utilitarismen. Den säger istället att allas olika värda lyckosaldo skall räknas med lika vikt. Det är en farlig princip som ger rätt att döda.

Så har då TV 1:s svar på "Vita Huset" om svensk politik, serien "Kommissionen", avslutats. Den tog i elfte avsnittet plötsligt upp en moralfilosofisk fråga som utilitaristerna är speciellt förtjusta i: rätten att offra några för att rädda flera. Från exempel med ett antal dödsdömda som kan räddas om man låter andra dö glider man iväg till att man har rätt att aktivt döda för att rädda andra.

I gårdagens TV-program skulle den galne IT-miljonärens argument tillbakavisas. Han hade, som jag tidigare beskrivit, organiserat ett jättelikt bombdåd där Rosenbad sprängts i luften vid ett internationellt toppmöte med 1 800 döda som följd. Syftet med detta var för denne utilitarist att öka biståndsgivningen till u-länderna och speciellt de aidssjuka i dessa länder.

Den galne utilitaristen argumenterade med kommissionens chef utan att få något mothugg. Utgångspunkten var att alla människor i världen har lika stort värde. Detta är emellertid inte en genuint utilitaristisk utgångspunkt utan en deontologisk rättighetsteoretisk grundsats. Vi bör behandla alla människor lika eftersom ingen är värd mera än någon annan. Detta är ett stipulat som har ett värde i sig - definitivt inte något som är nödvändigt för att maximera lyckosaldot i världen.

Att utilitarismen litet oförtjänt har kommit att förknippas med en likavärdesprincip beror på framhävandet att beräkningsmetoden för saldot utgår från Benhams sentens " att var och en skall räknas som en och ingen för mer än en". Men denna princip har inget att göra med ett rättighetsbaserat människovärde. Den säger bara att olika värda människor skall räknas som olika värda utan någon korrigering av deras vikt vid beräkningen.

Typexemplet är följande: Om vi bara kan maximera lyckan genom att av 12 personer satsa på 10 av dem skall vi rädda de 10 mest värdefulla. De två minst värda skall vi låta dö (eller rentav aktivt döda). Vi får inte räkna de två med sämst lyckomöjligheter dubbelt eller tredubbelt så att deras "fiktiva" lyckosumma hjälper upp kalkylen så att de får leva. Sådan är utilitarismen. Det är inte likabehandling.

Därför var den galne IT-miljonärens argumentering ganska malplacerad i TV-serien. Och mycket riktigt stannade den av efter några vaga instämmanden från kommissionens chef. Huvudargumentet var istället att chefen kunde döda miljonären för att öka lyckan för de tusentals anhöriga som annars skulle gräma sig över att bevisen inte räckte för att fälla honom för terrordådet. Manusförfattarna lyckades inte tillbakavisa utilitarismens filosofi.

Utilitarismens sammanvägning av det goda för olika värdefulla människor kan effektivast tillbakavisas med att alla har en rätt att inte användas enbart som ett medel för andra. Denna rätt är ett värde i sig som är lika stort för alla människor. Därför har alla rätt att inte bli fråntagna liv, hälsa och egendom genom andra människors aktiva handlingar. Då kan man inte vara utilitarist, men fortfarande konsekventialist i mindre avgörande sammanhang.

Hur gick det då för den galne utilitaristen? Han gjorde på känt utilitaristiskt manér (dubbelmoral) upp med myndigheterna om personligt beskydd mot hämndlystna anhöriga. Genom att han betalade för detta och uppgörelsen kom ut diskrediterade han sitt utilitaristiska slutanförande. Dubbelmoralen avslöjades. TV 1 ställde sig på utilitarismens fienders sida genom att u-hjälpens perverterade pr-man blev en förlorare. Vore jag utilitarist skulle jag anmäla programserien. Men utilitarismens moral är inte rimlig - se min blogg 29/4 med länkar.

5 Comments:

At 09 november, 2005 18:24, Anonymous Anonym said...

Om det är någon som skall anmälas så är det väl du som utan varning avslöjar slutet på den teveserie som jag just beställt på dvd eftersom jag som utlandssvensk inte kunnat se den ! ;-(

Allvarligt talat: I sådana här fall brukar man skriva en tydlig varning för "spoilers" högst upp i inlägget.

Med vänliga hälsningar. Utilitarismen begriper jag mig inte på.

Bengt O.

När jag ändå har ordet

 
At 09 november, 2005 20:10, Blogger Per-Olof Persson said...

Tv-serien är alldeles för pratig med för liten handling. Se den bara om du har svårt att somna.

Utilitarismen är alldeles för svår att förstå sig på. Jag tror istället att David Ricardos (i början av 1800-talet) ekonomiska teorier haft en större betydelse. Karl Marx och socialismen har därefter påverkats av Ricardos ekonomiska skrifter.

Ricardo (och även Adam Smith) trodde inte att löntagarna kunde förbättra sin ekonomiska situation i någon större utsträckning. Ricardo ansåg att lönerna bara kunde öka på vinstens bekostnad. Ricardo var också påverkad av Malthus. Malthus ansåg att befolkningsökningen skulle göra människor allt fattigare.

Englands utveckling under 1800-talet visar att dessa teorier är felaktiga. Englands befolkning fyrdubblades under 1800-talet men ändå fyrdubblades reallönerna. Den totala produktionen ökade nämligen 16 gånger under 1800-talet.

Det är endast marginalproduktivitetsteorin från 1834 som kan förklara varför reallönerna ökar. Ju mer investerat realkapital det är per löntagare ju högre blir reallönerna.

Ett extremt exempel på denna teoris riktighet är England år 1348. Pesten reducerade befolkningen med en tredjedel under året desförinnan. Antalet jordbruksarbetare i förhållande till den odlade jorden minskade. Realkapitalet per arbetare blev större och reallönerna fördubblades (trots att Kronan införde lönestopp).

 
At 10 november, 2005 03:49, Anonymous Anonym said...

Jag förmodar att Danne Nordling är mot dödsstraff, mot fängelsestraff och är mot alla krig, exempelvis det som fördes i Irak nyligen. Däremot har jag inte sett honom driva dessa frågor (den om dödsstraff behövs kanske inte drivas då Sverige inte har det, men å andra sidan kan vi ju komma att införa det om det bildas en tillräckligt stark opinion för det). Varför inte?

Varför kräver inte Danne Nordling att alla som sitter av ett fängelsestraff omedelbart ska släppas fria, och samtidigt förklarar varför fängelsestraff är något som åtminstone delvis bygger på den orimliga moraliska teorin utilitarismen (och delvis på någon hämndtanke)?

 
At 10 november, 2005 18:51, Blogger Danne Nordling said...

Till Bengt O: Åja, det framgick tydligt vad det finstilta stycket skulle handla om, så någon särskild varning för avslöjandet kan inte ha behövts för den uppmärksamme.

Till Anon: Om utilitarismen är orimlig betyder detta inte att konsekventialismen är det. Vi kan fortfarande motivera straffrätten med bestraffningarnas verkningar på samhället och behöver inte använda storheter som "sona", "förtjäna" eller "hämnd".

Till POP o BO: Att utilitarismen förefaller svår att förstå sig på räcker dessvärre inte för att avfärda den. Det finns många argument mot U som har anförts under många år. Men vissa argument är naturligtvis starkare än andra. Frågan är bara vilka, eftersom utilitaristerna ibland kommer med ytterst sofistikerade resonemang till dess försvar.

Men vi kan börja i andra ändan. Finns det någon politisk teori som moraliskt är mer omedelbart övertygande än utilitarismen? Är det den kristna moralen i GT eller NT? Är det Kants kategoriska imperativ? Är det naturrätten? Är det kontraktsrätten? Är det rättighetsteorier legitimerade på andra sätt? Eller vad?
/DNg

 
At 10 november, 2005 23:02, Anonymous Anonym said...

Men om du accepterar konsekventialism så kommer ju alla de intuitiva betänkligheter man hade inför utilitarismen som ett brev med posten. Då blir det ju acceptabelt att göra beräkningar som leder fram till att man bör döda eller spärra in människor (och andra individer), med hänsyn till andra individers bästa, beräkningar som du väl nyss ansåg var orimliga. Självklart behöver inte beräkningarna bli exakt samma, en annan form av konsekventialism än utilitarism kan leda till andra beräkningar, men det är en gradskillnad; man kan fortfarande komma fram till att mord (ja även massmord; i krig) är moraliskt riktigt.


Vilken moralisk teori som "man" intuitivt tycker känns riktigast beror på vem "man" är. Men de flesta vanliga människor resonerar, tror jag, till största delen utilitaristiskt. I vissa frågor resonerar folk inte så; de flesta svenskar känner väl "intuitivt" att droger (förutom alkohol och tobak...) alltid är fel. Men att folk känner så, intuitivt, är inget märkligt (statlig propaganda i det här fallet). Förr ansåg man att homosexualitet och särskilt bögsex var äckel-päckel och jättefel moraliskt sett. Men som tur var sa inte alla "homosexualitet är fel, det inser alla intuitivt", utan vissa ifrågasatte det med lite mer rationella resonemang, och ifrågasatte tanken att det som intuitivt känns rätt måste vara rätt. Man kan säga att de ifrågasatte att är (det är så att folk tycker bögsex är fel) implicerar bör (man bör inte ha bögsex).

 

Skicka en kommentar

<< Home