fredag, november 11, 2005

Zaremba avslöjar en offentlig lögn

Svensk fackföreningsrörelse är inte den utländske arbetarens vän. Blockaden i Vaxholm gick ut på att hålla uppe lönerna för svenska byggnadsarbetare. De lettiska arbetarnas avsaknad av kollektivavtal var bara en förevändning för byggfacket att agera egoistiskt.

Maciej Zaremba har på DN:s kultursidor startat en artikelserie om "den polske rörmokaren" som handlar om integrationen av arbetsmarknaden. Nu har han kommit till nr 2 "Skolbygget blev ett europeiskt ödesdrama" (DN 11/11-05). Där tar han upp det lettiska företaget som skulle bygga en skola i Vaxholm med lettiska arbetare som enligt avtal i Lettland fick lägre lön än svenska byggnadsarbetare. Detta motsatte sig det svenska byggarbetarfacket med motiveringen att lika villkor skulle gälla för alla anställda på den svenska arbetsmarknaden. Utländska medborgare som gör samma jobb som svenskar skall ha lika mycket betalt.

När det lettiska företaget vägrade att teckna kollektivavtal försatte Byggnadsarbetareförbundet arbetplatsen i blockad och uppmanade arbetstagarna att resa hem. Blockaden ledde till att företaget gick i konkurs och letterna reste hem. Vilken slutsats kan vi dra av detta?

Facket är egoistiskt

När konflikten pågick förvånades jag av att inga massmedia kommenterade detta (eller åtminstone lät någon expert eller arbetsgivarrepresentant komma till tals) med att den offentliga motiveringen att byggfacket i sann internationalistisk anda kämpar för lågavlönade och exploaterade utländska arbetare bara är nys. Facket kan sin nationalekonomi. Det gäller att hålla uppe löneläget. När kampen pågår mellan kapital och arbete i Sverige skäller man arbetsgivarna för att vara egoistiska. Arbetstagarna kämpar bara för "sin rätt". Ingen egoism där inte.

När det svenska facket ställs mot utländska arbetstagare som har det mycket sämre riskerar argumentet om egoism att slå tillbaka. I Sverige är rättvisa lika med utjämning. Det är egoisterna som inte vill ha utjämning. Alltså kan det svenska facket inte utåt uppträda som företrädare för sina medlemmars egenintresse. Det skulle ställa till förvirring för den enkla modell där de, som ligger under genomsnittet, aldrig kan vara egoistiska - de är enbart rättvisekrävande. I detta fall skulle det blivit letterna som var de ädla och svenskarna som var de egoistiska.

Enligt vad jag kan erinra mig av opinionsundersökningar gjorda efter konflikten var en betydande majoritet av fackens medlemmar införstådda med syftet att hålla uppe deras egna löner. Den offentliga lögnen och underförstådda kommunikationen hade till stor del lyckats. Att nu avslöja den offentliga lögnen innebär att Zaremba slår in öppna dörrar. Men det kanske behövs, i synnerhet som facket tycks ha tagit till i överkant med lönekraven och kanske gjort rent avtalsrättliga fadäser.

Ett olösligt dilemma?

Den springande punkten är dock det dilemma för facken som Zaremba tar upp mot slutet: "Hur skall man försvara arbetarnas standard i Stockholm och Dublin utan att stöta ut de fattigare migranterna från Riga?" Det är ett olösligt dilemma på en stagnerande marknad. I en dynamisk ekonomi som den irländska kan man både hålla uppe lönerna för de redan etablerade och ge migranterna en lön mellan hemlandets och värdlandets. Men går det i Sverige?

Med 900 000 egentligt arbetslösa förefaller det som en anomali att det dessutom skulle behövas arbetskraft från utlandet för att tillgodose en efterfrågan i Sverige som är alldeles för liten i förhållande till arbetskraften. Utan en expanderande ekonomi kommer folk med lägre reservationslöner att sänka den allmänna lönenivån. Det är så en marknad med "fasta priser" fungerar. Det är naturligtvis till fördel för konsumenter och skattebetalare. Men utan expansion blir i andra ändan några arbetslösa. Om de skall försörjas av skattebetalarna blir vinsten liten.

Det troliga är att den svenska fackföreningsrörelsen kommer att kunna kräva kollektivavtal på genomsnittsnivå (inte 9 procent över som i Vaxholm) för utländsk arbetskraft. Då faller den utländska arbetskraftens främsta konkurrensmedel (lägre lön) till stor del bort. Men det finns en teoretisk möjlighet att införa minimilöner som skulle bli utgångspunkt för dem med lägre lönekrav. Det är något en borgerlig regering kunde förväntas göra. Men Reinfeldt och m verkar vara de svenska fackens största vän: "Moderaterna är det nya arbetarpartiet".

Så vad blir slutsaten av Zarembas artikelserie? Det återstår ännu tre i serien. Men redan nu kan man ana resultatet i form av den ironiska(?) affisch DN låtit illustrera dagens artikel med på s 7. Där står det: "Proletärer från andra länder, TILLTRÄDE FÖRBJUDET, överträdelse beivras enligt den svenska modellen."

8 Comments:

At 11 november, 2005 18:34, Anonymous Anonym said...

Monopol skadliga

LO har med sossarnas medverkan upprättat ett faktiskt monopol på arbete.

Alla monopol är skadliga för ekonomin.

Det är konkurrens som för utvecklingen framåt. Av våra 950 000 arbetslösa har många något nedsatt arbetsförmåga, som inte motiverar de minimilöner LO tvingat fram. Det är LO som gjort dessa arbetslösa.

LO:s medlemmar har därvid högre löner än vad de skulle ha vid rimlig balans på marknaden, men istället sänks deras levnadsstandard av de skatter som betalar de icke-arbetandes uppehälle.

Och den ekonomiska utvecklingen stryps, så att alla blir fattigare.

 
At 11 november, 2005 23:03, Blogger Per-Olof Persson said...

Borde inte vara skadligt

När det gäller reallönerna i Sverige så förespråkar jag modellen att en större produktion ska sänka konsumentpriserna. Detta skulle gagna alla med låga inkomster - löntagare, pensionärer och bidragstagare.

Om polacker och letter kommer hit och arbetar för en lägre lön, så är fördelen att konsumentpriserna sjunker ännu mer. Vi svenskar kan då köpa mer varor och tjänster för samma mängd pengar. En ökad produktion ger en högre sysselsättning för oss svenskar.

Det är troligt att vi då efterfrågar mer privata tjänster. Den privata tjänstesektorn kan då anställa fler. Alla skulle tjäna på detta, även polacker och letter.

Inom ett fåtal år så har Polen och Lettland ett lika stort investerat realkapital per invånare som Sverige. Då kommer vi att ligga på samma reallönenivå.

 
At 13 november, 2005 03:30, Blogger Per-Olof Persson said...

Globaliseringen

Globalisering har blivit ett modeord. Men globalisering är ingen ny företeelse. Det var först i mitten av 1990-talet som handelsvolymen mellan länder kom att överstiga volymen 1914 och detta trots en mindre befolkning än idag.

Bakslaget kom med Första Världskriget och de socialistiska rörelser som fick en stark ställning efter kriget. Ryssland blev kommunistiskt och deltog inte i handelsutbytet. De flesta europeiska länder fick antingen socialistiska regeringar eller "socialliberala" regeringar.

Fascismen och Nazismen var också socialistiska rörelser. Idag kallas dessa rörelser "högerextrema". Faktum är att fascismen står mycket nära kommunismens ideologi.

Dessa rörelser kallade sig själva socialistiska men ville inte nationalisera näringslivet. Skälet till detta var att man ville undvika inbördeskrig. Däremot detaljstyrdes ekonomin mycket kraftigt och i praktiken så fungerade de fascistiska staterna likadant som Sovjetunionen.

Det var denna icke-globalisering som startade Andra Världskriget. Handeln avtog mycket kraftigt när tullar infördes och att man ansåg att det egna landet skulle vara självförsörjande (import skulle undvikas men man ville gärna exportera). Dessa faktorer tillsammans med införandet av planekonomi försämrade alla europeiska länders ekonomier.

Tysklands ekonomi förbättrades inte under Hitler som det står i dagens läroböcker. Det var hög arbetslöshet, hög inflation, livsmedelsbrist och en ekonomi i kaos. För att behålla makten och för att skaffa sig naturresurser så startade Hitler krig. Detta hade inte hänt om alla dessa socialistiska rörelser hade fått makten från början.

Globaliseringen idag

Globaliseringen fick ny fart när kommunismen föll samman 1990. Alla öststater samt Kina öppnade sina ekonomier för global handel och marknadsekonomi. En del halvsocialistiska länder som exempelvis Indien har följt efter. Helt plötsligt så bestod världsekonomin av minst 2 miljarder fler människor.

Denna nya värld bestod enbart av fattiga människor och ett mycket litet investerat realkapital per människa. Ska alla dessa människor kunna få en högre levnadsnivå så måste någon investera i dessa länder. Detta kan göras av dem själva men också av västliga företag.

Det är viktigt att komma ihåg att lönerna i dessa länder till en början är låga. Den låga lönen är deras viktigaste konkurrensfördel för att kunna locka till sig investeringar. Detta innebär inte att lönerna kommer att vara låga för alltid. Problemet är dock att det kommer att ta lång tid innan all arbetskraft i Kina har ett bra betalt arbete.

Frågan är om globaliseringen är bra eller dålig för Sverige? Idag har vi ett handelsöverskott gentemot Kina. Vi exporterar råvaror som stål till Kina. Problemet är att ett land som Sverige hela tiden måste investera i ett allt bättre realkapital för att inte glida ner i låglöneträsket.

För detta finns det ingen förståelse från politiker och från många vanliga människor. Det behövs lägre skatter och mindre regleringar. Man måste satsa på energikällor som ger en låg kostnad. Dock så har dagens Västeuropa tyvärr stelnat i en ny socialistisk ordning.

 
At 13 november, 2005 18:57, Blogger Per-Olof Persson said...

Invandringen måste regleras

Vi har inte råd att ta emot hundratusentals flyktingar som inte får något arbete. Så länge arbetsmarknaden inte fungerar är detta omöjligt. Det skulle bara orsaka kravaller som i Frankrike och utländska brottsorganisationer skulle få ett starkt fotfäste.

Att mexikaner kan fly över gränsen till USA är märkligt på så sätt att USA har satsat enorma resurser på att få kontroll på inkommande terrorister. Det kan vara så att man av ekonomiska orsaker (få ner inflationstakten med billig arbetskraft) låter det ske.

 
At 13 november, 2005 19:36, Blogger Per-Olof Persson said...

Kravallerna i Frankrike

Om man jämför Frankrike (och Sverige) med USA, så är det så att det överlag har gått bra för en del invandrargrupper i USA. Jag tänker då främst på den livliga aktiviteten i "China Towns" och "Korea Towns" som finns i många amerikanska storstäder. Det finns även en "Latinostad" i Los Angeles med livlig ekonomi.

Jag läste någonstans att gruppen asiater hade gått om gruppen vita när det gäller inkomster i USA. Gruppen svarta ligger fortfarande lägst med gruppen latinos däröver.

Det som är intessant i sammanhanget är varför dessa städer i städerna lyckas så bra:

1. Det är lättare att få ett arbete i USA. Mindre regleringar och lägre skatter.

2. Det är lättare att starta ett företag i USA. Det är också lättare att starta en rörelse i sin egen stadsdel. Mindre stadsplanering och byråkrati är viktigt.

3. Oftast så äger invånarna sina bostäder och kan belåna sina bostäder för att starta ett företag. Det finns inga allmännyttiga bostadsföretag som passiviserar sina hyresgäster.

4. Oftast så ligger området inte avskilt från övriga staden. Det går ofta en genomfartsled igenom och bilister stannar till för att handla.

5. Det finns förstås kulturella och religiösa skillnader. Men gruppen asiater arbetar hårt, de sparar och investerar samt utbildar sig i större utsträckning än andra invandrargrupper.

Dessa faktorer finns varken i Frankrike och i Sverige. I Frankrike är regleringarna på arbetsmarknaden hårdare än i Sverige. Det går knappt att avskeda anställda. Det skulle vara vid en konkurrens i så fall. Inga företag startas i en sådan miljö.

Islam är en problemreligion på så sätt att den förbjuder inkomst av ränta och i praktiken också företagarinkomster. Utan sparandet blir det inga lån till varken företag eller bostäder. Inom islam är hatet väldigt stort och detta gäller också mot andra muslimer. Exempelvis när 200 000 människor (muslimer) blev dödade i Algeriet i början av 1990-talet, så mötes detta med antingen likgiltighet eller som ett roande skämt.

 
At 14 november, 2005 08:11, Blogger Per-Olof Persson said...

Vaxholm är ett litet exempel på S-korruption

Människor i allmänhet förstår inte hur korrupt vårt land blivit under S. Vad de gjorde i Vaxholm är bara ett litet exempel på en modern adel som står utanför lagen.

Prominenta ekonomer som är portförbjudna från stora konferenser eftersom socialdemokraterna inte gillar dem. Folk ger upp och flyttar utomlands eftersom de svartlistas i statlig förvaltning, som ska vara icke-partiskt.

Kolla vem som är ”forskare” på SCB, där man sätter partilojala sossar att manipulera arbetslöshetsdata (OECD vägrar acceptera en del av vad de gör). Googla runt till olika forskningstiftelser som delar ut miljarder varje år. Det behövs partibok i S i många icke-politiska sammanhang.

 
At 14 november, 2005 16:04, Anonymous Anonym said...

Hur trovärdig brukar DN vara? Den bild som togs upp där stämmer inte med vad andra som varit med berättar.
RS
http://chadie.typepad.com/chadie/

 
At 14 november, 2005 17:11, Blogger Danne Nordling said...

Zaremba är nog trovärdig när det gäller sakförhållanden. Men han kan tänkas ha någon linje att driva som inte framgår omedelbart. Då kan han välja ut vad som passar.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home