torsdag, januari 26, 2006

Moses Hess gjorde Engels och Marx till kommunister

Varför blev Karl Marx kommunist? Han påverkades av Moses Hess 1812-1875, som själv skriver att han omvände både Marx och Engels. Ironiskt nog fick Hess´ egen etiska socialism snart en aggressiv motståndare i Marx med sin "vetenskapliga" socialism.


Moses Hess 1812-1875

Många kanske föreställer sig att Marx och Engels hittade på den socialistiska läran och att det "kommunistiska manifestet" och Das Kapital handlar om socialismen. Så är inte fallet. Socialismen spriddes under 1830- och 40-talet som en ganska disparat tankeriktning av en rad olika författare och tänkare. Det var sådana som Proudhon, Cabet, Grün, Weitling, Blanc och Hess samt tidigare författare som Saint-Simon, Babeuf, Fourier och Owen som formulerade det socialistiska budskapet på moralisk grund, vilket ofta kallades "filosofisk socialism" men som senare har betecknats som 'etisk socialism'. Länge hade dessa idéer en ganska stark framtoning inom arbetarrörelsen men de kom till slut att överflyglas av den deterministikt grundade marxistiska "socialismen".

Det var fråga om en maktkamp mellan två olika läror. Den filosofiska hävdade att de fattiga hade en "naturlig rättighet" att leva ett drägligt liv och att arbetarna därför hade moralisk rätt att kräva förbättringar. Den nationalekonomiska hävdade att moral och rättigheter var ovetenskaplig metafysik varför det var meningslöst att kräva förbättringar som stred mot objektiva faktiska förutsättningar. Socialismens samhälle var istället en prognosfråga: när tiden var mogen skulle kapitalismen omvälvas till socialism. Den senare "vetenskapliga socialismens" seger anses ha bidragit till att försena de förbättringar som den "utopiska socialismen" ville genomföra (se Hans Zetterbergs artikel i Sociologisk forskning från 1975, del III där Weber nämns).

Men det intressanta är att den deterministiska marxismen har samma ursprung som den etiska socialismen. Detta förmedlades via samhällstänkaren Moses Hess från Bonn i Tyskland. Han föddes där 1812 som son till en ortodox judisk affärsman. Hemmet var förmöget och han fick en vårdad uppfostran. Hess påbörjade filosofiska studier i Bonn men avlade aldrig examen. Han vistades i Paris under andra hälften av 1830-talet och tillägnade sig där de idéer som de etiska socialisterna framförde. Dessa omsatte han till en egen åskådning som också var påverkad av Hegel, Spinoza och den åtta år äldre Feuerbach (matrialistisk idealist, religionskritiker, "Mann ist was man isst").

Hess´ lära benämndes "verklig socialism" och han avvisade religionens relevans för politiken, vilken istället skulle grundas på etiken. Människan kan bara befria sig från sin träldom under pengarnas makt genom socialismen, som då kan ge harmoni mellan hennes kroppsliga och andliga krafter. Arbetet blir då en fri verksamhet som ger glädje och välsignelse istället för att vara något betungande. Kommunism är kärlekens prerogativ tillämpat på det sociala livet. Detta manifesterade han praktiskt genom att gifta sig med en prostituerad.

Moses Hess´ egen lära är dunkel och osammanhängande (se artikel av Sydney Hook, 1934). Men han hade en förmåga att predika kommunism i allmänna ordalag som hade stor övertygande kraft, som en missionär. Han kallades sålunda "kommunistrabbinen" i sin bekantskapskrets. Denna kom att innefatta Engels, som egentligen hade försökt få kontakt med Marx i Köln 1843, men som på en eftermiddag övertygades om kommunismen som en plausibel ide´. Men Hess påverkade också Karl Marx i det samarbete de hade inlett vid utgivningen av Rheinische Zeitung. Själv var Hess mäkta imponerad av Marx som han ansåg var en vida mer överlägsen filosof än han själv. Efter sommaren 1843, när tidningen blivit indragen för sin religionsfientlighet, kallade sig Marx socialist. De brev från denna tid, som hade kunnat klargöra hur detta gått till, har sannolikt efter Engels död utrensats och bränts av dottern Laura (se Zetterberg).

Men enligt vad Moses Hess själv hävdar har han konverterat både Marx och Engels till kommunism (Robert Wistrich: Socialism and the Jews, AUP 1982, s 36). Samma källa uppger att man tydligt kan se Hess´ inflytande i de Ekonomisk-filosofiska manuskripten ("Parismanuskripten" skrivna 1843-44, men tryckta först 1930). En del av alienationsläran återfinns också i Hess´Über das Geldwesen. Men 1846 gick det som för så många andra av Marx´vänner - vänskapen tog slut på Marx´ initiativ och Hess utmanövrerades från det lilla kommunistparti Marx hade bildat 1845 med 17 medlemmar.

Detta går igen i det "kommunistiska manifestet" där det utan namns nämnande uttalas en förkasteledom över den "utopiska socialismen". Därmed kungjordes på bred front den krigföring mot den etiska socialismen, som kom att prägla en stor del av arbetarrörelsens första halvsekel. Själv kom Moses Hess så småningom att ägna sig åt skriverier rörande sionismen och behovet av en judisk stat, där han också anses ha påverkat senare förkunnare.

2 Comments:

At 26 januari, 2006 20:54, Blogger M Hazard said...

Trevlig bloggpost!

Att man kan spåra en mer utopisk och humanistisk socialism i Paris-manuskripten är klart, men ser du om Hess har bäring på senare skrifter av Marx och Engels?

 
At 27 januari, 2006 13:35, Blogger Danne Nordling said...

Det skulle i så fall vara i 'Den tyska ideologin' skriven 1845-46 men utgiven först 1926. Annars är ju Marx och Engels inne på att betona prognosgrunderna för kapitalismens urartning och inte hur den socialistiska modellen skulle komma att se ut. Ett undantag från detta är det kommunistiska manifestet där de dels försvarar socialismens voluntaristiskt influerade krav och dels ställer upp en lista med 10 deterministiskt motiverade reformer som dock rimligtvis måste tolkas som maskerad voluntarism.

Från Hess´allmänna lära har vi först privategendomens avskaffande. Men sedan blir M/E oklara. Skall lönearbetet avskaffas? Skall pengar avskaffas? Här är M/E försiktigare än Hess. Schackrandet och köpmannen skall avskaffas, likaså den fria konkurrensen, enl M/E.

Familjens upphävande har M/E sannolikt hämtat från tidigare utopister liksom barnens omhändertagande och kvinnogemenskapen. Internationalismen kan de däremot ha hämtat från Hess´ "triarki" (Preussen, Frankrike o England). Avskaffandet av religionen var däremot vänster-hegelianerna redan överens om. Men att även moralen skulle avskaffas var defititvt inte något som Hess kunde biträda.

Den mest oklara punkten i manifestet är när M/E skall försva kommunismen mot anklagelsen att "all flit och driftighet [skulle] upphöra och en allmän lättja inträda". Här presenteras inget konkret motargument i den korta texten som bara vitsar om att de som arbetar inte får något och de som inte arbetar får allt. Hess hade säkert kunnat hänvisa till sitt kärleksbudskap som lösningen på flitighetsproblemet.

Som jag tidigare framhållit har det mesta av de 10 punkterna hämtats från Babeufs lista.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home