fredag, februari 10, 2006

Ljuger Marita Ulvskog?

Får ett seriöst politiskt parti ta till grova osanningar för att mobilisera sina sympatisörer? Ulvskog har fel och Östros rätt i frågam huruvida det föreligger en konspiratorisk investeringsstrejk från näringslivet - investeringarna stiger brant uppåt.

Socialdemokraternas partisekreterare gick i onsdags ut med en anklagelse att Sveriges storföretag gått i investeringsstrejk för att hjälpa den borgerliga sidan i årets valrörelse:
- Varför investerar de inte i Sverige under detta valår? Är det ett hot som ligger där? Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att tro att storföretagsledarna ligger lågt med att göra sådant som innebär att det skulle bli ännu tydligare att Sverige går väldigt bra och att det blir ännu fler jobb i Sverige, säger Marita Ulvskog till TT. (N24 8/2)
Detta opponerade näringsminister Thomas Östros mot i Dagens Eko 9/2, där han menade att investeringarna ökar med 20 procent:

Erik Boman: "Men ligger det inget i det Marita Ulvskog var inne på igår om att företagens höga utdelningar och låga investeringar skulle ha samband med att det är valår?

– Nej, det tror jag inte ett ögonblick på. Vi ser att industriinvesteringarna ökar med 20 procent det senaste året. Däremot syns det tydligt att vi närmar oss val när vi ser hur organisationen Svenskt näringsliv agerar, allt mer politiskt, för ett systemskifte och för att stödja moderaterna. Det är ett bekymmer i sig, säger Östros."

Vem har rätt? Och hur kan det komma sig att socialdemokraterna under den, som många anser, auktoritäre Göran Persson inte kan bestämma sig för om näringslivets viktigaste företagsledare är fiender som går borgarnas ärenden eller om de under omständigheterna gör ett hyggligt jobb? Har Marita Ulvskog förläst sig på Ayn Rand eller den stora artikel om denna författare som fanns i en av morgontidningarna 7/2 där intrigen i hennes stora roman "Och världen skälvde" just är en investeringsstrejk mot det vänstervridna USA på 1950-talet?

Låt oss titta på vad som sägs om investeringarna i Konjunkturinstitutets rapport från december 2005. I nedanstående diagram visas industrins investeringar i procentuell ökning per kvartal (staplar) och som absolutvärde i mdr kr (heldragen kurva):Vi kan här främst se en mycket kraftig uppgång av industriinvesteringarna sedan botten första kvartalet 2004. Nivån 2006 förutses bli lika hög som år 2001 och därefter fortsätta att öka även 2007. Däremot är den procentuella förändringen inte så hög som Östros anger, vilket är svårt att utläsa ur kvartalsstaplarna. Men ökningen var 12 procent förra året och förutses bli fem procent i år, vilket framgår av nedanstående årsbaserade tabell från decemberrapporten -05:
Östros har alltså mera rätt än Ulvskog när vi tittar på statistik från Konjunkturinstitutet. Det är också uppenbart att man inte kan påstå att det finns skymten till "investeringsstrejk" i institutets brant stigande kurva över industriinvesteringarna. Frågan är hur stora avvikelser från sanningen ett seriöst politiskt parti kan tillåta sig för att svetsa samman loja sympatisörer och få dem att rösta på Ulvskogs parti.

Däremot kan det ändå finnas anledning att argumentera för att det kunde ha varit ännu bättre. Det svenska investeringsklimatet är enligt en undersökning av tidskriften Forbes inte alls lika gynnsamt som i Danmark och Finland, som ligger på första respektive andra plats i en ranking av 135 länder. Sverige ligger på 18:e plats och man pekar på en rad faktorer, bl a hög beskattning och låga incitament till arbete, som orsaker till den dåliga placeringen. (Källa ISA refererad av N24.)

Sist och slutligen är det en fråga om varför Sverige under tio års tid har haft ett helt enastående stort överskott i bytesbalansen, dvs skillnaden mellan export och import av varor och tjänster. Det har legat på 4-6 procent av BNP under hela perioden sedan mitten av 1990-talet vilket aldrig uppnåtts för ens ett enda år sedan 1950 enligt nedanstående diagram från Konjunkturinstitutets rapport:
Detta enorma överskott lånas nu ut för investeringar i andra länder istället för att användas för import av investeringsvaror. På denna punkt finns det anledning till oro på längre sikt. Sverige måste bli mer företagsvänligt för att pengarna skall stanna kvar och skapa jobb i landet.

Se också den ganska lågmälda artikeln "Visst vill vi investera" från Svenskt Näringsliv idag.


7 Comments:

At 10 februari, 2006 18:31, Anonymous Anonym said...

Tack för en mycket bra bloggning
KAS

 
At 10 februari, 2006 23:07, Blogger Weine Berg said...

Hallå Danne,

Undrar bara om Skattebetalarna antagit sina anti-kupp-stadgar som togs fram i samarbete med Expo?

 
At 11 februari, 2006 02:08, Blogger apa666 said...

Problemet är nog att Ulvskog inte har en susning om vad ett företag är för någonting, egentligen. Ett företag har ett syfte. Det är att tjäna pengar åt dem som äger företaget. En "investeringsstrejk" kan således bara hända om aktieägarna anser att företagsklimatet är så urbota uselt att företaget kommer tjäna mest pengar genom denna desperata panikåtgärd (genom att få till ett regeringsbyte). Alltså, om det verkligen rör sig om en investeringsstrejk så bekräftar det att företagsklimatet är i botten.

 
At 12 februari, 2006 17:04, Blogger Per-Olof Persson said...

Fakta vinner inga röster

Med fakta vinner man tyvärr inte många röster. Det vinns betydligt fler röster med känslomässiga argument. Socialdemokraterna får också väldigt många röster av gammal vana - "de gynnar oss arbetare". Därför går det bra att inom partiet ha två motsatta ståndpunkter samtidigt. Det gäller att gardera sig med 1,X,2 i alla frågor.

Socialdemokraterna har också garderat sig med att utbildningsväsendet är statligt/kommunalt. Då går det att forma människor i den rätta mallen. Människor får visserligen idag lära sig kritiskt tänkande, men detta har inneburit att även det som är sant ses som en osanning.

Det är dock viktigare att lära ut logiskt tänkande i skolan - Aristoteles lära om logik - att det genom deduktion (härledning) av sanna och valida premisser (påståenden) går att få framma sanna slutsatser. Om exempelvis premisserna A och B är sanna och valida, så leder detta fram till den sanna slutsatsen C.

Disen nämner att storbolagen levererar miljardöverskott men detta leder inte till nya jobb. Miljardöverskotten räknas i kronor, men problemet är att pengar inte är någon fysisk resurs som kan öka välståndet eller sysselättningen (i varje fall inte på lång sikt). Pengar är bara ett bytesmedel som används när vi bytar vår produktion mot produkter vi vill konsumera.

Genom deduktion så vet vi att miljardöverskotten är beroende av att pengar existerar, i annat fall så kan miljardöverskotten inte existera (eller räknas fram). Detta är en självklar sanning - ett axiom. Axiom behöver inte verifieras empiriskt (genom observation, experiment etc) eller kunna falsifieras (enligt Karl Poppers lära).

Om företagen under en tidsperiod ökar sina vinster så kan detta enbart bero på:

(A) Att penningmängden och därmed efterfrågan på produkter har ökat. Under 2005 så har penningmängden i Sverige ökat med 10 % enligt måttet M3. Antalet pengar har ökat med 115,5 miljarder kr under 2005, vilket är 12 800 kr per person i landet (9 miljoner invånare). Penningmängden har också ökat i andra länder vilket kan ha ökat företagens exportinkomster.

(B) Om sparandet minskar och konsumtionen ökar, så ökar också företagens intäkter räknat i kr.

(C) Efterfrågan på svenska produkter har ökat relativt utländska produkter.

(D) Företagen har sänkt sin kostnad per producerad enhet.

Den senaste tidens miljardöverskott beror till största delen på att penningmängden ökar i Sverige och i andra länder. Om man använder taktiken att låta penningmängden höja efterfrågan, och vi vet att pengar inte är en fysisk resurs, så innebär detta att miljardöverskotten inte är uppbackade av en långsiktigt hållbar efterfrågan.

Dagens företagsledare vet (troligtvis) att övervinsterna i början av 1970-talet berodde på att valutasystemet - Bretton Woods - föll samman och att alla länder ökade penningmängden kraftigt. Samma sak hände i Sverige (Japan och andra länder) när utlåningsavregleringen genomfördes i mitten av 1980-talet.

När det ser ekonomiskt bra ut pga att mer pengar ökar efterfrågan kan detta leda till felinvesteringar och överinvesteringar som företagen är tvungna att avveckla. Det är denna avveckling som skapar de ekonomiska kriserna.

Om dagens företagsledare vet (eller tror) att miljardvinsterna inte är långsiktigt hållbara. I så fall vet de också att det senare skulle leda till en ekonomisk katastrof att nu, i för stor uträckning, investera och anställa. Det är alltså viktigt att veta om det går bra pga penningmässiga skäl eller pga reala (riktiga) skäl.

 
At 13 februari, 2006 04:09, Blogger Per-Olof Persson said...

Jobben kommer troligtvis inte

Det blir troligtvis inte fler arbeten så som situationen ser ut idag. Det är dock ingen naturlag att maskiner och ny teknik skapar arbetslöshet. Arbetena skulle kunna komma inom service och tjänster i stället.

Det är inte i heller någon naturlag att människor ska arbeta. Människorna måste dock försörjas med livsnödvändiga produkter. I framtiden har vi kanske robotar som arbetar åt oss. Fritid kan ses som en vara bland andra varor och har också en efterfrågan.

Vi kan dock inte se det som en självklarhet att Sverige för alltid är ett rikt land. Vi kan bli lika fattiga som människor i Zimbabwe. Därför är det inte bra att vi idag har 3 miljoner privatanställda som ska försörja en befolkning på 9 miljoner invånare.

Vi har också stora miljöproblem i världen. I Kina har 1 000 sjöar torkat ut och 300 miljoner kineser har för lite vatten. Vi är för många och kommer att få många problem i framtiden.

Det ska dock sägas att Kina inte kunde försörja sig som jordbrukarland och att de statliga företagen var hopplöst ineffektiva. Den kinesiska ledningen tog då beslutet om en snabb industrialisering med alla dess problem. Ledarna kommer troligtvis någon gång i framtiden äga företagen och upplösa kommunistpartiet.

Oljan är troligtvis snart slut. Kuwait har skrivit ner sina oljereserver samtidigt som Ghawar-fältet i SaudiArabien är underminerat av saltvatten. När det gäller satsningen på kärnkraft så fattas den politiska viljan. Denna vilja ändrar sig dock när oljepriset stiger.

Hur uppnås full sysselsättning?

Ett alternativ är en planekonomi av sovjetisk modell. Levnadsstandarden blir dock låg och andra problem blir säkert omfattande alkoholism. Sovjet och DDR kom tyvärr inte över vår nivå från 1920-talet.

Ett annat alternativ är att marknadspriset sätts för individen. Om försäljningspriserna är helt rörliga både upp och ned, så kräver full sysselsättning att lönen också är rörlig både uppåt och nedåt. Detta beror på att efterfrågan hos konsumenterna är i ständig förändring. Marknaden är människorna själva, deras önskemål och val.

Finns ett tredje alternativ? Disen tar upp ett globalt styrorgan som är överordnat ländernas ekonomier. Då gäller det att alla kan bli överens och framförallt planera rätt.

 
At 13 februari, 2006 12:00, Blogger Danne Nordling said...

Framtiden

Vi kan göra två typer av förutsägelser om framtiden: en deterministisk och en voluntaristisk.

En prognos av den första modellen kräver mycket information om hur samhällena fungerar rent empiriskt. En förutsägelse av den andra modellen innehåller förutsättningar om vad vi själva uppfattar som önskvärt men ändå realistiskt.

Nu styrs "västliga" länder av marknadskrafter och en realistisk spådom är att dessa länder kan förändras en aning genom politisk reglering av hur marknaderna fungerar. Vi kan då göra rekommendationer om vad vi vill se förändrat genom att peka på satsningar på FoU, utbildning, konkurrenslagstiftning, arbetstidsförkortning, internationella avtal, handelsliberalisering etc.

Vi kan också förorda ett helt annat system med detaljplanering, prisreglering, samordning, världsregering, omfördelning etc som kräver mycket mer ofrihet.

Slutligen finns möjligheten att teokratin tar över. Ett prästvälde kan innebära att man inte använder tvång för att styra eftersom religionen medför att alla anpassar sig efter prästernas direktiv som den okunnige gör inför en auktoritet. En sekulär analogi är att det går till som på ett sjukhus. Patienterna föses omkring utan att ifrågasätta, eftersom syftet är ett högre mål under vilket allt annat får lov att underordna sig.

Några ser teokrati som önskvärt om bara den rätta religionen styr. Andra ser teokrati som inte osannolikt men knappast önskvärt. Sett i ett historiskt perspektiv har människan alltid styrts av religionen med undantag för några århundraden kring slutet på det andra årtusendet i "västländerna".
/DNg

 
At 13 februari, 2006 14:58, Blogger Per-Olof Persson said...

De gamla grekerna

De gamla grekiska filosoferna anses ha stor inverkan på det västerländska tänkandet. Det gäller framförallt Platon (428—347 f.kr) och Aristoteles (384-322 f.kr) som kan ses som antagonister. Idag kan vi se människor som antingen anhängare av Platon eller anhängare av Aristoteles.

Platon stod för ett hierarkiskt, kollektivistiskt utopia som skulle styras av filosofkungarna och filosofkollegiet. Detta skulle säkra att de visaste hade makten. Därunder i hierarkin fanns väktarna (soldaterna). Längst ner i hierarkin fanns vanliga människor som skulle försörja de två översta klasserna med varor.

De två översta klasserna skulle leva tillsammans i ett kommunistiskt kollektiv. Det fick inte finnas pengar eller någon privat äganderätt i de översta klasserna. Pengar ansågs korrumpera människor. Dessa två klasser skulle äga allt gemensamt. Den understa klassen räknades inte och sågs som de föraktade.

Individens lycka var oviktig. Det som var viktigt var stadens (polisen) lycka och staden ansågs vara en levande varelse. Ledarna skulle predika lögnen om att de härstammade från gudarna. Platon var den förste som beskrev arbetsspecialiseringen i ett samhälle. Specialiseringen berodde på att människor inte är lika. Platon förstod dock att specialiseringen skulle öka produktionen.

Aristoteles var för privat äganderätt och pengar. A ansåg att privat äganderätt var mer produktivt. A kritiserade den kommunism som Platon stod för och menade att alla tjänade på att byta varor med varandra. A ansåg dock att det var omoraliskt att låna ut pengar mot ränta.

A ansåg också att konsumtionen kunde delas in i livsnödvändiga varor och ej nödvändiga varor. Konsumtionen av ej nödvändiga varor skulle helst minska. Båda filosoferna var dock emot ekonomisk tillväxt och stod för statiska samhällen (ingen förändring skulle ske).

Det viktiga i sammanhanget är att Aristoteles gav oss en metod för att resonera - framförallt inom filosofi och nationalekonomi. Denna metod är baserad på deduktion (härledning) utifrån fundamentala axiom (självklara sanningar).

Dessa fundamentala axiom har vi fått fram empiriskt, ex är det en självklar sanning att mänskligt handlande skapar ekonomiska konsekvenser av något slag. Sedan kan vi genom härledning få fram slutsatser, ex att det inte är troligt att en arbetsgivare anställer arbetskraft som är för dyr i förhållande till sin produktionsförmåga.

Sedan kan vi testa om vår slutsats är riktig. Vad händer om arbetsgivarna i stor utsträckning skulle anställa arbetskraft som inte är lönsam? Svaret blir då att mängder av företag skulle gå i konkurs och vi skulle få en ännu högre arbetslöshet.

Vad händer om arbetskraften i stor utsträckning skulle bli underbetald? Arbetsgivarna skulle anse att det var lönsamt att anställa och vi skulle få full sysselsättning. Underbetalningen skulle fortfarande göra det lönsamt att anställa. Då skulle arbetsgivarna bjuda över varandra och de anställda skulle byta till den arbetsgivare som betalar den bästa lönen.

Slutsatsen är då att lönerna måste kunna röra sig både uppåt och nedåt för den anställde, för att full sysselsättning ska uppnås. Nackdelen med kollektivavtal är självklar - de produktiva får en för låg lön medan de som har en lägre produktivitet blir för dyra att anställa.

 

Skicka en kommentar

<< Home