tisdag, november 21, 2006

Milton Friedman - nyttoinriktad nyliberal

Ekonomisk frihet har nyttiga konsekvenser för människorna. Den leder till anti-dominans och frihet från tvång, den leder till välstånd och till en förutsättning för politisk frihet. Men Friedman motiverar däremot platt skatt och motståndet mot progressiv skatt med principen om den personliga friheten.

Professor Milton Friedman (1912-2006), som avled förra veckan, kan betecknas som världens främste ekonom under andra hälften av 1900-talet. Han gjorde insatser både på makroekonomins område (monetarismen) och inom den ekonomiska samhällsfilosofin. År 1976 fick han para-nobelpriset i ekonomi, två år efter Friedrich von Hayek. Båda anses ingå i den nyliberala traditionen men åldern indikerar för båda att de snarare borde ses som föregångare. Själv betecknade sig Friedman som liberal i ordets ursprungliga (ej amerikanska) bemärkelse.

Redan under slutet av 1950-talet höll Friedman en föreläsningsserie som sedan bildade utgångspunkten för boken Capitalism and Freedom [1] från 1962 (sv övers Kapitalism och frihet [1b], Aldus 1972). I denna finns ett antal tillämpningar av hur frihetsfilosofin försiktigt kan omsättas i praktiken, t ex med hjälp av skattefinansierade 'servicecheckar' (vouchers). År 1975 kom samlingsboken There's No Such Thing as a Free Lunch [2] med bl a kolumner från Newsweek och 1980 kom han ut tillsammans med hustrun Rose med boken Free to Choose (sv övers Frihet att välja) [3].

Friedman skiljer sig från andra liberala tänkare genom sin praktiska nationalekonomiska orientering. Han har inte utvecklat de teoretiska grunderna för sin samhällsfilosofi utan prioriterat de praktiska resonemangen kring hur mera frihet skall kunna tillämpas konkret. I viss mån i likhet med Hayek förordar Friedman frihet som viktig för att kunna uppnå välstånd och demokrati samtidigt som mera utjämning uppstår som en biprodukt. Frihet har alltså goda konsekvenser genom att vara nyttig för människorna.

Ett viktigt exempel är hans anti-dominansmotivering för en fri marknadsekonomi [i 2, s 31]. Han behandlar samhällsorganisationens problem och vill skapa ett arrangemang där människors girighet medför så liten skada som möjligt. "Det förefaller mig som att den stora fördelen med kapitalismen är att den är ett sådant system. Därför att under kapitalismen är en individs makt över sin nästa relativt liten. Även den rikaste kapitalisten i världen har trivialt liten makt över dig och mig jämfört med den makt en Bresjnev eller en Kosygin har i Ryssland." [Min övers]

Ekonomisk frihet i övergripande mening leder alltså till någonting gott - individeuell frihet eller frånvaro av tvång. (Detta kan också mera snävt beskrivas som frihet att välja.) Emellertid kan denna frihet inskränkas av i och för sig välmenande politiker. Friedman ger exemplet med de religiösa farmarna i Ammann-sekten som inte tillät deltagande i ett obligatoriskt pensionssystem, och som därför fick en del av sin boskap såld på tvångsauktioner för att täcka det statliga pensionssystemets krav. Jämför detta med religionsfrihet.

Men ekonomisk frihet leder också till välstånd, understryker Friedman. Den ligger bakom de senaste 200 årens ekonomiska tillväxt med åtföljande minskning av fattigdomen i världen. Han illustrerar detta [i 3] med en jämförelse mellan japan 1867 och Indien 1947. Japan valde fri marknad vid Meji-restaurationen medan Indien efter självständigheten valde central, statlig styrning med femårsplaner och höga importtullar. Först på senare år, kan det tilläggas, har Indien sadlat om och kunnat tillgodogöra sig något av den ekonomiska frihetens nyttiga konsekvenser.

Den ekonomiska friheten är slutligen nyttig för den politiska friheten. Friedman gör iakttagelsen att länder utan ekonomisk frihet inte i något fall har politiska och medborgerliga rättigheter, medan de länder som har dessa rättigheter också har ekonomisk frihet. Men alla länder med ekonomisk frihet är inte demokratier. Vi ser här ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för politisk frihet.

Milton Friedman var en pragmatiker med principer om friheten och dess nyttighet. Det är dock enligt min mening fel att som vissa gör karaktärisera honom som utilitarist. Han gör själv gällande att individualismen är det primära för hans politiska filosofi och inte dess goda konsekvenser (en biprodukt). Men eftersom han i likhet med Hayek ser frihetsrättigheterna som evolutionärt framvuxna och dessutom nästan alltid argumenterar konsekventialistiskt är han helt klart inte någon arvtagare till Grotius och Locke.

Kanske skulle Friedman ändå kunna klassificeras som s k 'indirekt utilitarist' även om han själv aldrig explicit tänkte i sådana banor. "Största möjliga välstånd åt största möjliga antal" följer kanske av principer om ekonomisk och individuell frihet och inte av medvetna nyttokalkyler inför varje ekonomiskt beslut. Detta rör ett empiriskt problem som skulle kunna gå att kontrollera mot verkligheten.

Friedmans principer tillåter endast en begränsad omfattning för statens uppgifter som "bevakar att lag och ordning upprätthålls i syfte att skydda en individ mot tvång från en annan, och säkerställer att frivilligt ingångna kontrakt kommer att uppfyllas. Dessutom måste vi definiera äganderttens innebörd, tolka och skydda dithörande rättigheter och tillhandahålla en penningmässig ram." [1b, s 41]

Skatter och välfärdspolitik har, menar Friedman, i huvudsak skadliga och kontraproduktiva effekter. Motivationen att arbeta minskar och reducerar produktiviteten. Men en del välfärdsprogram hävdar han har en omvänd effekt genom att främst gynna medelklassen på de fattigas bekostnad. Inkomstomfördelningspolitik avvisas och Friedman förordar proportionell skatt. Men här är motivet främst moraliskt - progressiv skatt "strider mot principen om den personliga friheten". [1b, s 126]

Man kan se Milton Friedmans politiska tänkande mera som en värderingsbaserad ideologi än en fullständig politisk teori. Eftersom värderingarna inte är filosofiskt underbyggda kommer Friedmans läror mera att behöva empirisk evidens för att bli övertygande. I grundfrågan där valet står mellan socialistisk planekonomi eller marknadsekonomi är bevisen entydiga. Men i mindre frågor där det gäller hur "fri" marknadshushållningen borde vara återstår fortfarande många undersökningar.

Alternativet är att analysera vad en filosofisk teori om samhällsorganisationen som bygger på ett härlett frihetspostulat skulle medföra i form av konkreta institutioner.

Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant.se

3 Comments:

At 21 november, 2006 18:57, Anonymous Anonym said...

Instämmer helt. Motsvarande hyllningar till Milton Friedmans ära hittar man i tidskifter och tidningar över hela världen.

Kanske kan man sammanfatta Friedmans syn på välfärdssamhället i meningen; ingenting är gratis.

 
At 21 november, 2006 22:19, Blogger Per-Olof Persson said...

Milton Friedman

Milton Friedman har haft stor betydelse för att synen på staten har förändrats. Fram till omkring 1970 var det många som såg staten som problemlösaren. Friedman fick många att inse att det var staten som skapade problemen.

Friedman hade också en positiv syn på marknadsekonomi och på individens frihet. Friedman påverkade många i denna inriktning genom att arbeta utåtriktat mot vanliga människor. Han gjorde TV-serier och var med i TV-program och kunde på detta sätt påverka en del människor.

Däremot hade Friedman ingen filosofi eller någon klar ekonomisk teori i bakgrunden när han propagerade för marknadsekonomi eller för individens frihet. Problemet är att monetarismen använder sig av en empirisk vetenskaplig metodik som innebär att människor endast kan få kunskap om verkligheten genom att uppleva någonting genom sina sinnen (observationer, experiment etc).

Detta innebär att forskaren endast undersöker de faktorer som är synliga. De synliga faktorerna ska vara matematiskt mätbara för att vara giltiga. Det statistiska sambandet mellan de olika faktorerna tas sedan fram. Därefter görs en framtidsprognos och de statistiska sambanden testas ännu en gång när det framtida utfallet mätes.

Denna metodik skapar olika typer av problem om man vill få fram sanna nationalekonomiska teorier. Detta kan i sin tur ge svårigheter om man vill framföra vikten av marknadsekonomi och individens frihet. Exempel på problem är att:

(1) Endast symptomen upptäcks och inte det verkliga orsakssambandet. Om vi exempelvis undersöker orsaken till inflation får vi endast fram synliga effekter - (a) företagen höjer priserna, (b) facket höjer kostnaderna och därmed priserna, (c) oljepriset stiger osv. Ingen sann teori kan fås fram genom denna metodik.

(2) Enligt falsifieringsteorin (endast empirisk forskning kan falsifieras) kan man inte få fram sanna teorier. Forskaren kan endast få fram hypoteser och dessa hypoteser kan aldrig genom verifiering bli sanna. Hypoteserna måste ständigt falsifieras och det kvittar om en observation bekräftar eller förkastar hypotesen. En förkastad hypotes kan av någon anledning bli bekräftad vid ett senare tillfälle.

Detta innebär att nationalekonomin inte går att använda som stöd för vikten av marknadsekonomi och stöd för individens frihet. Man gör verkligheten subjektiv och ingenting har vetenskapligt stöd.


Lösningen är praxeologi

För att kunna utveckla sanna ekonomiska teorier var Ludwig von Mises först tvungen att utveckla en riktig vetenskaplig metodik. Mises kallade metodiken praxeologi (logiken om mänskligt handlande). Några viktiga punkter:

(1) Forskaren måste få fram vetenskapliga resultat värdefritt (Wertfreiheit). Teorin ska av andra forskare kunna härledas bakåt till sin utgångspunkt. Argumentationskedjan ska vara fullständig och inga logiska fel får finnas.

(2) Metodologisk individualism används vilket innebär att forskaren studerar individen eftersom individen är den minsta enheten i en ekonomi.

(3) Alla teorier måste ha ett samband med varandra för att kunna vara riktiga. Därför kan nationalekonomin inte bestå av fristående teorier utan något samband. Inga vattentätta skott kan förekomma mellan olika specialiseringar.

(4) Teorierna börjar från grunden, dvs från företagsekonomin. När de företagsekonomiska begreppen bevisligen är sanna kan de mikro-ekonomiska teorierna utvecklas och därefter de makroekonomiska teorierna. Det kan inte finnas ett vattentätt skott mellan företagsekonomin och nationalekonomin.

(5) Logisk deduktion används vilket innebär att forskaren härleder med hjälp av lagen om logik. Exempelvis måste en proposition både vara sann och relevant. Sanna propositioner kan därefter testas med hjälp av motsägelselagen.

(6) Mises utvecklade något han kallade den "Jämnt Roterande Ekonomin". Detta är en perfekt fungerande ekonomi som är helt stabil. Ekonomisk jämvikt förekommer överallt i ekonomin och ingen risk förekommer. Att ingen risk förekommer innebär att det är riskfritt att vara företagare men att dessa inte i detta fall kan erhålla vinster som innehåller en ersättning för risken.

Penningmängden är helt stabil och efterfrågan på pengar är också helt stabil (storleken på människors kontantreserv). Det som är intressant för forskaren är att ändra på de stabila förutsättningarna för att kunna upptäcka orsakssamband.


Intressant för både filosofen och ekonomen

(7) Mises ansåg att ekonomiska lagar inte kan fås fram genom empiriska undersökningar. Men ett annat problem med den empiriska metodiken är att kunskap endast kan fås genom observationer. Detta innebär också att metodiken förkastar "mänskligt resonerande" och "mänsklig handling". Människor kan alltså inte få kunskap genom att tänka logiskt.

Enligt rationalisterna (främst Immanuel Kant) kan människor också skaffa sig kunskap a priori (kunskap som inte kan fås genom empiriska observationer). Enligt Kant kan man få fram syntetisk a priori-kunskap. Detta kan vara självklara sanningar (axiom). Dessa axiom kan inte motsägas eftersom detta skulle vara en självmotsägning.

Enligt Mises kan forskaren utgå ifrån axiomet "mänsklig handling". Alla ekonomiska teorier kräver mänsklig handling annars skulle ingenting kunna hända. Att motsäga detta axiom är en självmotsägelse eftersom motsägningen i sig är en handling.

(8) Under axiomet "mänsklig handling" finns ett antal axiom som är till hjälp för forskaren. Dessa axiom går inte i heller att motsäga.

Människor "handlar" för att förbättra sin situation. "Handlingen" är medveten eftersom människor kan resonera. Människor strävar efter "mål" och detta innebär att människor "väljer" mellan olika "mål". Människor använder "medel" (pengar, utbildning, erfarenhet, olika personliga egenskaper etc) för att kunna nå sina "mål". Människor måste välja rätt "medel" i förhållande till "målet".

Andra axiom under handlingsaxiomet är bl a: "värde", "preferenser", "kostnader", "vinst", "förlust", "tid". Människor kan också få fram ett "orsakssamband" mellan "handling" och de andra axiomen.

Teorier framtagna på detta sätt är bl a: lagen om marginalnytta, lagen om komparativa fördelar, att planekonomier inte kan använda sig av ekonomisk kalkylering, den österrikiska skolans konjunkturteori. Det går också att konstatera att minimilöner och kollektivavtal skapar arbetslöshet mm.

 
At 12 oktober, 2009 03:01, Anonymous Guran said...

Kapitalismens tjänare var denna man, som manga av dess tjänare ofta gör är att dom glömmer bort den stora massan. Och NEJ, resurser siprar inte ner. Hög skatt= förutsättningar för individen själ att lyckas på alla områden. Ingen skatt= Underkastelse och jakt på dollar, ingen utveckling för individens själ.

Milton Friedmans teorier gav honom Nobelpriset;
de gav Chile general Pinochet.

 

Skicka en kommentar

<< Home