måndag, december 18, 2006

Höga elpriser beror på elexporten

Elpriserna sätts efter den sist producerade kWh:ns kostnad. Det gäller för elproducenterna att hålla tillbaka det billiga elutbudet så att strömmen måste produceras med hjälp av kol och olja med priser på 25-50 öre/kWh istället för vattenkraft med 5 öre/kWh. Då är exporten en skänk från ovan för giriga producenter.

Nu har Svenska Dagbladet fåt upp ögonen för elexportens betydelse för de höga elpriserna i Sverige. Jag skrev om detta den 2 november med anledning av ett uttalande av Maud Olofsson om vad som borde göras åt de höga elpriserna efter det s k "elupproret". Idag 18/12 har SvD ett helt uppslag om hur exporten trissar upp elpriset:


Det är den oberoende energianalytikern Roger Fredriksson som företräder de kritiska ståndpunkterna. Han säger att ingen av dem som handlar på den nordiska elbörsen tjänar på att elpriset går ner. Detta "bemöts" av Set Persson, chef för Vattenfalls produktionsplanering, med medgivandet att man förvisso tjänar på ett högt elpris men att "det är tillgång och efterfrågan som avgör priset". Och hur skiljer sig detta "försvar" från det som en OPEC-företrädare skulle komma med: "det är tillgång och efterfrågan som styr oljepriset"?

Roger Fredriksson är också kritisk till att det går att skicka el till Tyskland och den tyska elbörsen EEX, där det normalt är högre priser. Han säger:
Exporten innebär att priserna går upp på Nordpool eftersom utbudet av el blir mindre. Då kan de stora kraftbolagen tjäna mer pengar på två håll: Dels genom högre priser i Tyskland, dels genom högre priser på Nordpool.
(Roger Fredriksson i SvD 18/12-06)
Norden importerar ca 3 procent av elbehovet på 400 terawattimmar. Men under andra delar av året (dygnet) exporterar Norden el till Tyskland. Det är ännu inte några stora mängder eftersom ledningsdimensionerna är begränsade. Men med Maud Olofssons tankar om en integrerad europeisk elmarknad kommer enligt min mening de höga tyska priserena att helt transformeras till den svenska marknaden. Dessa sätts genom framställningen av kol och brunkol som redan är dyr och som genom begränsningar av rätten till CO2-utsläpp kommer att bli ännu dyrare. Tyskarna måste då köpa allt dyrare utsläppsrätter för att kunna köra sina brunkolsverk. Alternativet är att lagra koldioxiden i berggrunden, vilket enligt Vattenfall blir möjligt inom överskådlig tid. Men det blir också dyrt.

Allvarligt för det höga elpriset är Roger Fredrikssons påpekande att Vattenfall mfl disponerar sina vattenkraftstillgångar på ett sådant sätt att priset skall hållas uppe:
–De kan sitta på vattnet länge och därmed minskas tillgången och priserna går upp, säger Roger Fredriksson.

Set Persson på Vattenfall erkänner att målet är att producera vattenkraft när priset är som dyrast, men han menar att det är nödvändigt för att det skall finnas vattenkraft kvar när den verkligen behövs. SvD har en grafisk presentation av olika kraftkällors kostnader för elproduktion på den nordiska markanden:

Vattenkraft ca 5 öre/kWh upp till 200 tWh ett normalår (mindre än hälften ett torrår)
Kärnkraft 10 öre/kWh upp till knappt 150 tWh
Kraftvärme 20 öre/kWh upp till ca 20 tWh
Kol 25 öre/kWh upp till ca 50 tWh
Olja 50 öre/kWh upp till 10 tWh
Gasturbiner 90 öre/kWh upp till stor kapacitet

Det gäller för kraftproducenterna att i princip begränsa utbudet av vattenkraft och i viss mån kärnkraften så mycket att de sista terawattimmarna av efterfrågan på 400 tWh så stor del av året måste tillgodoses med hjälp av gasturbiner. Då kan man få in 90 öre per kilowattimme för den sålda kraften vars genomsnittliga produktionskostnad ligger kring 10 öre. Om det inte går att begränsa utbudet på vanligt sätt är det uppenbart att det lönar sig att åstadkomma en begränsning genom export utanför Norden. Även driftsstopp är välkomna i en sådan situation. Detta lyckas inte alltid så bra - i fredags var dagspriset på Nordpool 32 öre/kWh.

Men finns det någon möjlighet att manipulera med vattenkraftsproduktionen för att hålla priset uppe? Efter vad jag förstår kan man inte spola bort särskilt mycket vatten utan att producera elkraft. Därför kommer en återhållsamhet för att hålla priset uppe att leda till att vattenmagasinen blir överfulla. Förr eller senare blir det logiskt sett elkraft som resultat och då går priset ner. Möjligen skulle man kunna utnyttja vissa trögheter och ofullkomligheter för att hålla priserna något högre. Men det är exporten som ger den stora gratischansen att trissa upp priserna.

Alternativ?

Den fråga man borde ställa sig är varför vi inte har tre stora företag som erbjuder el för omkring 15 öre/kWh ett normalår (det ser ut att vara genomsnittspriset ett normalår i SvD:s diagram). Om det sedan blir brist på el vissa kalla dagar startar varje företag sin dyrare reservkraft under en kort tid. Det är för att täcka denna risk företagen inte tar ut 7 öre/kWh, som ungefär är snittkostnaden för huvuddelen av kraftproduktionen, utan istället tar ut 15 öre.

Det är ju så det går till på många andra håll i näringslivet på oligopoliserade marknader. Ett industriföretag har flera olika produktionsanläggningar som tillverkar t ex bilar eller komponenter. Vissa har högre produktionskostnader än andra. Är efterfrågan liten blir det permitteringar i de dyra anläggningarna. Är efterfrågan god måste man köra produktionen på övertid. Men det betyder inte att man höjer priset för bilarna hur som helst. Det är tvärtom farligt för en oligopolist.

Nu är elmarknaden inte riktigt analog med bilmarknaden. Därför har den länge varit reglerad av staten och dessutom försedd med offentligt ägda aktörer. Men de som trodde att elmarknaden onödigtvis var reglerad trodde sig kanske se en form av biltillverkning som var statligt reglerad?

Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

5 Comments:

At 18 december, 2006 20:17, Blogger Per-Olof Persson said...

Nya aktörer stoppas

Ett annat problem är att nya aktörer stoppas pga politiska beslut. Enligt en artikel i Dagens Industri påstods det att några av de elberoende storbolagen var villiga att bygga ny kärnkraftverk för 70-100 miljarder kr.

Men sådana planer stoppas av politiska beslut och då får vi också acceptera högre elpriser på längre sikt. Det riskvilliga kapitalet för att bygga nya verk finns således, framförallt hos de elberoende bolagen. Dessa bolag har visat sig vara villiga att finansiera en elkabel från den nybyggda finska reaktorn och på ett ledningsnät från Ryssland.

Ett annat stort problem är Tysklands planer på att avveckla sina reaktorer. Detta har tvingat fram planen om att bygga en ledning för naturgas på botten av Östersjön från Ryssland till Tyskland.

Samtidigt skulle Tyskland minska sina utsläpp av koldioxid. Det är bara till att konstatera att utsläppen av koldioxid i stället kommer att öka. Idéen om att vi kan ha forsande älvar i Sverige även i framtiden är också verklighetsfrämmande. När elbristen slår ut industrin och offentlig konsumtion som sjukvård och skola, blir det brått att bygga nya vattenkraftverk.

 
At 19 december, 2006 10:05, Anonymous Anonym said...

Nuvarande marknad kräver aktiva konsumenter. Enligt SCB är det dock bara drygt entiondel som själva väljer mellan olika bolag, där prisskillnaderna kan vara tio öre per kilowattimme.

Men den verkliga differanser gäller för de som har fått tillsvidarepriser. De tilldelas nämligen om man inte hör av sig till sitt elbolag.
Dessa tillsvidarepriser är normalt 20 öre per kilowattimme gögre än rörliga avtal eller fastprisavtal

Så där blir t ex en villaägare med normalförbrukning lurad på tusenlappar.

 
At 20 december, 2006 19:22, Anonymous Anonym said...

Roger Fredriksson är också kritisk till att det går att skicka el till Tyskland och den tyska elbörsen EEX, där det normalt är högre priser
Menar Fredriksson allvar här?
Vilken effekt har all import som svenskar ägnar sig åt på hemmamarknaden?
Självklart exakt samma som i el-fallet. Den rimliga slutsatsen för Fredriksson måste
vara att all handel över nationsgränser bör motarbetas. Sen hur mer eller mindre
godtyckligt dragna nationsgränser kan vara moraliskt signifikanta skulle vara intressant
att höra...

Det gäller för kraftproducenterna att i princip begränsa utbudet av vattenkraft och i viss mån kärnkraften så mycket att de sista terawattimmarna av efterfrågan på 400 tWh så stor del av året måste tillgodoses med hjälp av gasturbiner. Då kan man få in 90 öre per kilowattimme för den sålda kraften vars genomsnittliga produktionskostnad ligger kring 10 öre.
Varför producera nåt med gasturbiner över huvudtaget? Att det kostar 90 öre/kWh spelar väl ingen som helst roll
för konsumenterna? och därmed inte för priset?

Den fråga man borde ställa sig är varför vi inte har tre stora företag som erbjuder el för omkring 15 öre/kWh ett normalår (det ser ut att vara genomsnittspriset ett normalår i SvD:s diagram).
Kan det vara så att den efterfrågade kvantiteten vid ett pris på 15 öre/kWh inte är
så mycket större än vid ett pris på t.ex. 60 öre/kWh, vilket ju skulle ge
mycket lägre vinster. Det räcker väl som förklaring?

 
At 21 december, 2006 22:28, Anonymous Anonym said...

Att spara på vattnet går inte i svenska vattenmagasin. De är för små. I Norge däremot finns flerårsmagasin som räcker längre.
Det går att tappa vatten förbi turbinerna, och det har gjorts nu under hösten för att minska risken för överfyllda magasin och panik-tappningar längre fram. Att exportmöjligheterna påverkar priset får nog anses som klarlagt. Eftersom marginalprissättning sker på elbörsen kan i vissa lägen små differenser i utbud medföra dramatiska ändringar av spotpriset.
Jämför också med Finlands beslut att ej tillåta kabeln Finland-Ryssland. Där erkänner minister Pekkarinen att kabeln skulle medfört lägre priser för finländska konsumenter (och kanske också för svenska).
De svenska kablarna till Tyskland och Polen är i Vattenfalls och Eons händer och är ursprunglingen byggda för att exportera svenskt kärnkraftsöverskott.
När det gäller Danmark så anklagar danskarna Sverige för att ha strypt kapaciteten på de dansk-svenska kablarna och på det sätt orsakat danska konsumenter miljardkostnader. (Östra Danmark och Sydsverige hänger ihop elektriskt mer än vad östra och västra Danmark gör).
Magnus Askaner

 
At 08 augusti, 2007 21:59, Blogger Linux_is_next said...

Den dagen då pengar inte är samma som att frita sig från samhällsansvar att leverera till priser som är rimliga - den dagen då har vi en etisk affärspolicy - men ingen någonsin vill erkänna sitt samhällsamsvar och därför blir det som det blir!

 

Skicka en kommentar

<< Home