torsdag, oktober 18, 2007

Reinfeldt om värnskatten låter som Gunnar Sträng (s)

Den extra femprocentiga värnskatten vill Reinfeldt ha kvar. Höginkomsttagarna jobbar redan heltid och skulle få råd att arbeta mindre om skatten sänktes tycks han mena. Och vilken effekt får i så fall jobbavdraget? Reinfeldt verkar inte ha satt sig in i forskningen kring skatter och arbetsutbud.

På moderaternas partistämma i Gävle i slutet av oktober kommer partiordförande Fredrik Reinfeldt att argumentera emot ett slopande av värnskatten. Den är de extra 5 procenten marginalskatt som utgår vid en månadsinkomst över 40 700 kronor och som behölls av socialdemokraterna trots att de lovade att tidsbegränsa den på 90-talet. Detta framkom vid ett besök i Sundsvall 11/10 som moderatledaren gjorde tillsammans med partisekreteraren (TT).

Enligt Reinfeldt är jobben viktigare än den höga marginalskatten. Frågan om ett slopande av värnskatten kommer upp på partistämman och TT skriver:
"På den kommer Reinfeldt att argumentera för att den blir kvar ett tag till. Slopad värnskatt leder inte till att människor arbetar mer, resonerade Reinfeldt.
– Den betalas av människor som arbetar heltid och om den slopas skulle de snarast välja att minska sin arbetstid, sade han."
Detta uttalande låter som den gamle socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng på 1970-talet när kritiken mot de höga marginalskatterna började bli mer explicit. Strängs tes var att sänkta marginalskatter skulle vara skadliga för Sverige eftersom man då kunde arbeta mindre för att uppnå samma inkomst efter skatt. Det skulle leda till kraftigt minskade skatteinkomster istället för åtminstone på lång sikt ökande skatteintäkter.

Länge stod denna tes oemotsagd. Den nationalekonomiska forskningen kunde inte säga hur det förhöll sig eftersom man på teoretisk väg inte kunde bestämma hur stora de två motverkande effekterna var i verkligheten. Dessa är substitutionseffekten respektive inkomsteffekten.

Substitutionseffekten är den verkan som t ex höjd skatt har på valet mellan arbete och fritid. Med högre skatt blir den obeskattade fritiden relativt sett billigare. Då vill individerna ha mer av den billiga fritiden och arbetar därför mindre. Omvänt betyder sänkt marginalskatt att det lönar sig mer att arbeta. Man skulle kunna kalla substitutionseffekten för "fritidseffekten".

Inkomsteffekten verkar i motsatt riktning. Om skatterna blir tillräckligt höga blir individerna så fattiga att de vill arbeta mera för att få ihop till vad som anses vara livets nödtorft. Omvänt betyder sänkt skatt att man kan klara det nödvändigaste utan att behöva arbeta extra eller fråga efter övertidsarbete. Inkomsteffekten skulle därför kunna kallas "fattigdomseffekten".

Det var fattigdomseffekten Gunnar Sträng hade upptäckt och han behövde dessutom aldrig argumentera mot någon som drog fram fritidseffekten eftersom den var ganska okänd. Men sedan gick forskningen framåt. På 1980-talet kom det undersökningar av folks faktiska beteende vid inkomstförändringar som indikerade att fritidseffekten var större än fattigdomseffekten. En marginalskattesänkning skulle alltså leda till ett större arbetsutbud än tidigare. Om skatten på detta arbete sedan skulle räcka för att kompensera hela det initiala skattebortfallet var däremot en annan fråga.

Utvärderingen av den stora skattereformen 1991 bekräftade att det även efter denna reform förekom en arbetsutbudsökande effekt trots att arbetsmarknadsläget var så tillbakapressat i början av 1990-talet. Det framgår av den sk KUSK-utredningen 1995. Ytterligare undersökningar av tex Jan Selen har funnit mycket kraftiga effekter.

Min hypotes är att inkomsteffekten blir mindre ju mer individen tjänar initialt. Om man inte anser sig vara "fattig" och därför arbetar mer än man skulle vilja kommer en skattesänkning inte att leda till att man nu tycker sig kunna slå sig till ro med mindre arbete. Däremot kan en marginalskattesänkning enbart för högre inkomster stimulera dem som har möjligheten att öka sina inkomster att också realisera sådana intentioner. Människan är ju så underligt konstruerad att många som har det rätt hyggligt ändå vill ha mer. Och om detta ligger inom möjligheternas ram genom tillräckligt låga skatter, kommer man att jobba mera på den vita marknaden.

Det betyder att Reinfeldt har fel. Frågan som återstår är om Sträng också hade fel.

Låt oss utgå från att han med sina uttalanden främst avsåg arbetargupperna som han hade direktkontakt med på resor och möten. Arbetarna ville för 40 år sedan komma upp sig, skaffa bil, TV och tvättmaskin - kanske så småningom ett eget hus. De var intresserade av prestationslöner, övertidsarbete och extraarbete. Allt sådant kunde omsättas i varaktiga konsumtionsvaror som "överklassen" redan höll sig med. Självklart skulle en skattesänkning då kunna leda till att man lättare kunde skaffa sig mycket av detta utan att arbeta så mycket. Sträng hade kanske rätt - åtminstone för de lägre inkomsttagarna.

Någon borde räkna ut om inte Reinfeldt har dubbelt fel. Jobbavdraget är tänkt att öka arbetsutbudet. Men det innebär endast en obetydlig marginalskattesänkning med 3 procentenheter. Nästan alla som får jobbavdraget har redan idag ett arbete. Teorin om inkomsteffekten (fattigdomseffekten) säger då att dessa grupper kommer att minska sitt arbetsutbud eftersom den motverkande kraften från substitutionseffekten i form av sänkt marginalskatt är så liten.

Den enda ytterligare effekt som verkar i positiv riktning kommer från de personer som har att välja på att gå arbetslösa/sjukskrivna istället för att ta ett arbete (som redan finns) genom jobbavdraget väljer detta arbete. Sådana personer finns, men hur många är de?

Forts: Reinfeldt ljög - 40 procent av värnskatteläkarna jobbar deltid


Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se


Etiketter:

9 Comments:

At 18 oktober, 2007 19:38, Blogger Per-Olof Persson said...

Bortglömd effekt

Om skatterna är låga ett land så måste löntagarna själva betala välfärdstjänsterna och detta kräver en större arbetsinsats. Om det exempelvis inte finns barnbidrag, bostadsbidrag mm. Samtidigt som löntagaren själv måste betala sjukförsäkring, skolutbildning till barnen mm, så leder detta automatiskt till ett högre sparande och till en större vilja att arbeta fler timmar.

Om i stället skatterna är höga och välfärdstjänsterna är gratis, så finns det ingen anledning att spara eller att arbeta extra för att få råd till sjukvård, skola mm. Detta framkommer om formell logik används i stället för empiriska undersökningar.

 
At 18 oktober, 2007 22:56, Anonymous Anonym said...

Vi skulle sammanfattningsvis enligt vad vi kan kalla Strängteorin alltså jobba hårdare därför att vi bestals på mer och mer av vad vi producerade? Gunnar Strängs resonemang passar bättre i Mordor. Tvi. En ond man.

Den elake kan också undra varför Alliansen är så fixerad vid att underlätta för McJobs men straffa högvärdesysslor. I det stora landet i väst skapas ju till exempel stora antal välbetalda jobb. Varför vill man inte samma sak här?

 
At 19 oktober, 2007 12:33, Anonymous Anonym said...

Jag har bott många år i ett land där man bara har arbetsgivaravgifter och ingen källskatt. Resten tar man ut som moms på konsumtionen.

Vad jag förstår så räcker det till mycket och man slipper all form av skattesmitning eller skatteplanering. När man läser siffrorna som skatteverket beräknar den uteblivna skatten till i Sverige och betänker hur mycket improduktiv administration som går åt i skatteväsendet så tror jag att källskatt är ett samhällsekonomiskt självbedrägeri.

Fick vi jobba så lite eller mycket vi ville utan hänsyn till källskatt och marginaleffekter tror jag att alla skulle må bättre och skatteintäkterna räcka till ändå. Men eftersom det troligen är politiskt omöjligt i jämmerdalen kunde vi börja med en platt skatt, så ser man snabbt vad som händer. Inte lär skatteintäkterna bli mindre i alla fall...

/M

 
At 19 oktober, 2007 16:18, Blogger Danne Nordling said...

Till Per-Olof: I det här fallet räckte det inte med en logisk, rationalistisk teori. Den kunde inte ge svar på om substitutionseffekten var större än inkomsteffekten. Först när empiriska undersökningar kom fram blev forskarna klara över att en marginalskattesänkning skulle ge ökat arbetsutbud - det är tom LO överens om. Men Reinfeldt som tillämpar sin enkla logik kommer fram till motsatt slutsats...

Till Tom: Strängteorin byggde på att politikerna fick använda höga skatter, dvs tvång för att "piska fram" mer arbete. Om det är ondska, vad skall vi då säga om Reinfeldts attityd?

Till M: Jag är litet skeptisk till "smartare sätt" att ta ut skatterna eftersom de då lättare kan döljas och hållas högre än vad folk egentligen önskar. Där var källskatt den första innovationen för att fjärma de skattskyldiga från vad som pågick. Det sista steget kanske är produktionsfaktorskatt, PROMS, som sossarna dock aldrig lyckades införa. Den skulle förvisso minska skattefelet.

Men eftersom "socialistkonservativa" politiker också vill ha omfördelning och utjämning måste de arbeta med inkomstskatt. Den borde dock inte få tas ut som källskatt eftersom det blir mer oklart hur mycket skatt var och en betalar. Argumentet mot detta är naturligtvis att ett övergivande av källskatten skulle öka trycket på att avskaffa den progressiva skatten och övergå till platt skatt.
/DNg

 
At 19 oktober, 2007 19:24, Anonymous Anonym said...

Sträng gör sig trots sina teoretiska brister fortfarande skyldig till att se medborgarna, sina jämlikar, som slavar och medel att bruka. Det är svårt att ursäkta.

Reinfeldt är vad det verkar en Strängteoretiker som dessutom borde veta mycket bättre än sin förebild. Jag döper honom i Tolkiensk anda därför till Saruman.

Det är märkligt att just värnskatten, öppet ärad av ingen men i smyg tydligen älskad av alla, till varje pris måste försvaras och bevaras. (Det skulle inte förvåna mig om den höga progressiviteten i lönebeskattningen ökar klassklyftorna och minskar den sociala rörligheten i Sverige. Var det det vi ville ha?)

 
At 21 oktober, 2007 17:43, Anonymous Anonym said...

Funderar på att flytta till Sverige nån gång. Vad får man behålla av 36.000 i månaden?

 
At 23 oktober, 2007 12:23, Anonymous Anonym said...

36000 före eller efter arbetsgivaravgifter? Det är 432 000 kr per år iallafall.

Arbetsgivaravgifterna var 32.65% senast jag tittade. (Några år sedan.)

Du drar av ett grundavdrag på c:a 12000 kr innan inkomstbeskattning.

Kommunalskatten är sedan 31% i Stockholm, mellan tummen och pekfingret.

Statsskatt utgår i två skikt under 2007: det nedre skiktet är 316700 kr, över detta utgår 20% extra inkomstskatt. Det översta skiktet är 476700 kr, och beskattas med 25% extra (snarare än 20%).

Fall ett:

Antag att du inte betalt arbetsgivaravgifter på beloppet. 36000 per månad ger 432000 per år som sagt.

1. Efter arbetsgivaravgifter, 326 000 kr kvar.

2. Grundavdrag 12000 kr, så 314000 kr återstår.

2. Du behöver inte betala statlig inkomstskatt (strax under brytpunkten), så 229 000 kr (inkl grundavdrag) återstår efter kommunalskatt, dvs 19100 kr/månad.

(Av 432000 behåller du 229000, dvs ett skatteuttag på 47%.)

Fall två:

Antag att du har betalt arbetsgivaravgifter redan (dvs arbetsgivaren betalar 47 700 kr i månaden för ditt arbete, eller 572400/år).

1. Efter arbetsgivaravgifter återstår 432000 kr

2. Grundavdrag gör att 420000 kr återstår att beskatta

3. Du hamnar i det mittersta skiktet. Du betalar 31% skatt på 316700 kr och 51% skatt på 103300 kr. Lägg till grundavdraget på 12000 kr på det som blir kvar.

4. Återstår 281 140 kr, dvs 23400 kr/månad.

(För 572400 kr behåller du 281140 kr, dvs 51% skatteuttag.)

Notera att jag inte är en skattejurist eller liknande, så ta dessa siffror som indikativa och säkert en smula oprecisa. Kommunalskatten varierar dessutom.

http://www.skatteverket.se/funktioner/svarpavanligafragor/foretagbelopp/foretagbeloppfaq/20050415narskamanbetalastatliginkomstskattochhurhogarden.5.18e1b10334ebe8bc8000118150.html

Man kan tillägga att Sverige alltså redan har en ganska platt skatt. Men tyvärr hög.

 
At 23 oktober, 2007 15:41, Anonymous Anonym said...

Som ytterligare indikation på inkomstskattens platthet kan man göra samma beräkning för en ordinär lön på 20000/månad, vilket kostar arbetsgivaren 318240 per år och ger dig 169320 i fickan (14110 kr/månad). Det är ett skatteuttag på 47%.

Hur kommer det sig? Orsakerna torde vara höga, platta arbetsgivaravgifter (osynliga på lönebeskedet) och ett lågt grundavdrag.

 
At 25 oktober, 2007 23:01, Blogger Danne Nordling said...

Löneskatterna uppgår i år till 32,42 procent.

Skatten är 32,9 procent plus antingen ca 0,22 procent begravningsskatt eller ytterligare ca 0,98 procent kyrkoavgift - en frivillig skatt.

Kvar av 36 000 kr i vanlig lön blir knappt 24 800 kr om man inte är med i kyrkan.

(Beräkningen bygger på 31,55 procents kommunalskatt.)
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home