Alliansen har misslyckats med propagandan visar Synovate

Sverige går åt fel håll anser 34 procent av svenskarna. Det beror inte på att ekonomin går dåligt utan därför att man är missnöjd med diffusa försämringar. Att klyftorna ökar anger bara 13 procent av de pessimistiska. Det är förvisso en framgång för regeringen som i övrigt inte tycks kunna komma med en ideologisk vision för sin politik.

I tidskriften Fokus 13/08 redovisas en opinionsundersökning om synen på Sveriges utveckling utförd 12-17 mars av Synovate (tidigare Temo). Man ställde två frågor som berörde huruvida Sverige går åt rätt håll och vilket som är det främsta tecknet på att utvecklingen går åt rätt (eller fel) håll. En relativ majoritet på 44 procent ansåg att Sverige går åt rätt håll, 21 procent svarade varken eller alt vet ej och 34 procent ansåg att utveclkingen går åt fel håll.

De som svarar "rätt håll" är relativt deciderade om orskarena: arbetslösheten minskar (35%) och fler får det bättre (22%). Däremot är orsakerna till att man anser att det går sämre mera diffusa. Den störtsta andelen, 19 procent, pekar på att de svaga (pensinärer, fattiga, sjuka, arbetslösa) får det sämre. Därtill kommer 10 som explicit anser att de sjuka får försämringar. Endast 13 procent anser att klyftorna ökar och 6 anger bristen på solidaritet. Posten "övrigt" är hela 66 procent.

Det är framförallt kvinnor, lågutbildade och de med en hushållsinomst (!) mindre än 150 000 kr/år som är mest pessimistiska. Och deras skäl är främst att de svaga får det sämre. Blockskillnaden är tydlig. Professor Sören Holmberg pekar även på att "det är en tydlig klasskiktning i svaren" och han spekulerar kring framväxten av "olika klassamhällen".

Detta med klassamhället är en intressant tanke som inte omedelbart kan beläggas i attityderna. Trots att alliansregeringen lagt om fastighetsskatten på ett till slut förmånligt sätt för de rika samt avskaffat förmögenhetsskatten är det inte "ökade klyftor" som får en framträdande plats hos de kritiska. Det är förvisso en framgång för regeringen. Men missnöjet är tydligen ändå starkast hos de lägst meriterade i samhället.

Regeringens politik mot utanförskapet har två huvudsakliga ben: 1) främst de lågavlönade skall lockas att arbeta genom att alla lågavlönade som arbetar får sänkt skatt, 2) de som har bidrag skall få svårare att få dessa vilka också skall sänkas främst vid långvarigt beroende. Om de dåliga opinionssiffrorna överhuvudtaget beror på sakpolitiken är det här som misslyckandet har skett. Det första benet kan inte på något sätt uppväga att det andra benet har vikit sig.

Det som upplevs som försämringar för de svaga har uppenbarligen inte kunnat legitimeras som rättfärdiga ingrepp mot folk som anpassat sig till bidragssamhället. Var finns grunderna för regeringens åtgärder? Här skulle både ha behövts resonemang om hur åtgärderna är tänkta att fungera mot förmodat felutnyttjande av systemen. Och dessa förmodanden skulle också ha behövt underbyggas med rader av empiriska undersökningar om hur illa ställt det är. De utredningar som sporadiskt förekommit har varit otydliga och möjliga att kritisera sönder.

Förstår inte regeringen att man måste ha ett övertag i opinionsbildningen för att kunna genomföra försämringar mot sådant som många håller heligt? Inte skulle man ha kunnat höja bilskatterna på det sätt som skett om man inte först hade presenterat en kanonad av rapporter och resonemang om bilismens fördärvlighet. Alliansens kommunikationsexperter är uppenbarligen noviser som lever högt på greppet att ha kunnat vinna valet på jobbfrågan.

Men opinionsundersökningen visar ändå att sakpolitiken inte är avgörande för att en tredjedel anser att Sverige är på fel väg. Orsakerna sprider sig nämligen till en rad småposter som rimligtvis avspeglar ett dovt knotande över regeringens politik. Det kanske har att göra med regeringsledamöternas framtoning och debattskicklighet. Eller med statsministerns karismatiska förmåga att presentera "en berättelse" som handlar om hur Sverige skall gå en ljusnande framtid till mötes där alla rättfärdiga skall förunnas mjölk och honung men där de orättfärdiga fuskarna och bidragsmissbrukarna skall överlämnas till evig fördömelse? Brist på ideologi helt enkelt.

I december redovisade Fokus en liknande undersökning som visade att regeringen inte ens hade kunnat övertyga opinionen om att en stor grupp gynnas av politiken. Då trodde 64 procent att de inte gynnades (44 procent tom att de missgynnades). Det är uppenbart att Alliansen inte har kompetenta opinionsbildningskunniga som kan göra propaganda för den egna politiken.

Andra bloggar om: Alliansen, regeringen, Reinfeldt, opinionen, media, politik, propaganda på intressant.se