onsdag, oktober 15, 2008

Partipolitiken och finanskrisen

Sahlin försöker undanskymma att det finns en obligatorisk arbetslöshetsersättning i partiledardebatten. Ohly raljerar över förmögenhetsskatten. A M Paulsson pekar ut Kina som orsak till finanskrisen. LO vill smyga in en långsiktig ökning av offentliga sektorn genom samarbete med (v).

Jag har nyss återvänt från Paris där euroländerna utarbetade förvånansvärt snabbt och kraftfullt ett program för att motverka finanskrisen. En anmärkningsvärd skillnad mot tjafsandet i USA tidigare. Här hemma pågår partiledardebatter som efter vad jag kan se kör på i de gamla hjulspåren. Det betyder att socialdemokraterna bibehåller sitt retoriska övertag och alliansens företrädare lyckas inte föra fram några nya sakargument.

I dagens allmänpolitiska debatt fick t ex Mona Sahlin (s) oemotsagd ännu en gång framföra kritiken mot regeringens reformering av a-kassan. Argumentet går ut på att 500 000 alltför fattiga lämnat a-kassorna och nu står de utan skydd i den kommande krisen. För det första utgör en stor del av dem som lämnat av personer som inte har rätt till ersättning eller befinner sig några år före pensionsåldern. Varför relaterar inte de borgerliga politikerna de analyser som gjorts och som visar ar att Mona Sahlin till största delen har fel?

För det andra har de som lämnat a-kassorna och som varit berättigade till ersättning fortfarande halva skyddet kvar. A-kassan består nämligen av två delar: en obligatorisk som ger ca 30 procent i ersättning och en frivillig som ger en uppgradering till ca 60 procent (grova medeltal). En hel del av dem som får 60-70 procent i ersättning kan fortfarande tycka att det inte är värt att betala ett par hundra kronor i månaden för att höja ersättningsnivån. T ex kan de ha sparade pengar eller en sammanboende som kan bidra eller också arbetar de i en bransch som inte är så konjunkturkänslig. Då räcker det att ha den obligatoriska grundförsäkringen.

Likaså fick Lars Ohly (v) raljera över regeringens avskaffande av förmögenhetsskatten. Hade de 37 miljoner som Fredrik Lundberg tjänat bidragit till ett enda nytt jobb, frågade han. Borde inte de borgerliga ha fått fram att vitsen är att en del av den uteblivna förmögenhetsskatten, men framför allt en del av det kapital som nu inte flyr utomlands kan bli riskkapital för mindre eller nystartade företag och därmed ge nya jobb. Tyvärr har Mona Sahlin lyckats sabotera denna effekt genom att avisera ett återinförande av skatten. Borde inte Ohly kritisera Sahlin för detta om han verkligen värnar om nya jobb?

I den allmänpolitiska debatten framförde ekonomen Anne-Marie Paulsson (m), docent i Lund, en förklaring till finanskrisens orsaker som förtjänar att omnämnas. Hon menade att det inte är tillräckligt med girighet, regleringsmissar i det genomreglerade USA, låg ränta eller sinnrika nykonstruktioner av finansiella instrument för att förklara finansbubblan. För att få en sådan obalans behövs också "massor av pengar". Och här pekade hon på att Kina med en undervärderad valuta har genererat stora överskott som sedan lånats ut till USA och sålunda gett bränsle till överhettningen. Det finns alltså andra som kommit fram till samma slutsats som jag (6/10).

Slutligen debatterades utgiftstaken för de statliga utgifterna av bl a Maud Olofsson (c). Som bekant har Sahlin önskat utesluta Ohly från ett ev framtida regeringssamarbete med hänvisning till vänsterpartiets opålitlighet i statsfinansiella frågor. För detta har hon fått en hel del kritik inifrån partiet. Idag tar LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin henne i örat genom att deklarera att hon kan tänka sig att diskutera budgetreglerna med vänsterpartiet efter en valvinst. LO:s och vänsterpartiets syn har stora likheter, menar W L-W i ett uttalande i SvD 15/10.

Att luckra upp utgiftstaken har bara ett enda syfte. När det kommer en ekonomisk kris som kan motivera en finanspolitisk stimulans uppkommer frågan: skall stimulansen göras genom en intäktsminskning eller en utgiftsökning? Med ett utgiftstak som fastställts tre år tidigare finns inte möjligheten att utnyttja krisen för att förse de egna väljargrupperna med saftiga reformer och annat godis. Det går bara att sänka skatterna och de är enkla att höja när krisen gått över. Men populära välfärdsreformer för alla de svaga i samhället (en stor majoritet av väljarna) kan man inte avskaffa så lätt. De blir därför bestående. En attack mot utgiftstaken är alltså ett dolt sätt att på sikt öka den offentliga sektorn.

Till sist noterar jag två färska statistiska uppgiter: börserna över hela världen faller med 4-7 procent idag; det svenska skattetrycket enligt OECD är nu (2007) näst högst i världen med 48,2 procent i relation till BNP. Högst skattetryck har Danmark med 48,9 procent.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

7 Comments:

At 16 oktober, 2008 10:18, Anonymous Anonym said...

Detta med a-kassan tycker jag borde resas ut bättre så att folk förstår vad det är fråga om.

Mona Sahlin säger ,nästan oemotsagd, att arbetslösa bara får behålla 50 procent av sin lön och att det är orimligt i ett läge med vikande konjunjunktur och med ökad arbetslöshet.

Hon säger också att a-kassan bara ger 50 procent i ersättning medan Danne menar att nivån ligger på 60-70 procent.

Det är två saker menar jag som måste klargöras. Den ena är om inte a-kassan betalas upp till en övre gräns.
Det andra är vad som händer efter år 1. Och vilken skillnad är det då mellan alliansen och vänstern.

Därutöver har ju både stat och företagen själva ett helt batteri av åtgärder att sätta in i ett läge motsvarande det nuvarande.

Då måste samhället ta sitt ansvar och inte ställa folk på bar backe,menar hon.

Denna argumentation har gått hem,det visar opinionssiffrorna.

Det alliansen vann valet på,fler jobb och minskat utanförskap,vilket faktiskt inträffat verkar inte ha haft samma genomslagskraft.

Folk förstår inte att det är denna politik, som sänkt skattekvoten från 50,5 procent av BNP till 48.2 procent.

Detta motsvarar på två år 70 miljarder i sänkta skatter och dessutom ett överskott i statsfinanserna med de 2 procent,som EU har som målsättning.

Utan en sådan politik kan samhället i nuvarande konjunkturläge klara av de transfereringsutgifter,som nu gäller.

Med socialdemokratisk och med än i högre grad miljöpartisk och vänsterpartistisk budgetpolitik så skulle vi inte ha klarat av det som politiskt kallas utgiftstak

Detta är alltså en orättvis fördelningspolitik för att använda sig av Mona Sahlins
språkbruk.

Mona Sahlin har inte bara problem med sina framtida tänkta regeringspartner utan även med LO.

Denna korporativistiska gren av socialdemokratin kräver i själva verket ett utgiftstak, som rejält överstiger det som t o m Thomas Östros menar är godtagbart.

Bakgrunden är att Wanja måste solidarisera sig med de "reformkrav",som kongressen vill ha genomförda.

Dessa ligger i nivån mellan 40-60 milj,kr.,alltså bara en bit ifrån Lars Ohlys budget.

Så vi kan räkna med en högst betydande splittring inom vänstern och även mellan en vänster ledd av Mona Sahlin och LO.

Det är också intressant notera att Mona Sahlin inte reser några som helst invändningar mot hur Alliansen hanterat finanskrisen.

Socialdemokratin var också medveten om att socialförsäkringsystemet var på väg att kollapsa.
Man vågade dock inte ta itu med denna heta potatis,men sitter nu still i båten.

 
At 17 oktober, 2008 01:06, Blogger Nils Lindholm said...

554kr/dag
http://www.iaf.se/iaftemplates/Page.aspx?id=947
snitt för jan t.o.m. sept
-Ersättningstagare - - - - - - - Belopp- - - - - - - - - - - - - Dagar

- 138'005,2=pers/månad - 1'152'892'763,3=Kr/månad - - - - - 2'082'700,2=dag/månad
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 553,6=Kr/dag
-- - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - 8'353,98_Kr/person o månad - -- - - 15,1=dag/person o månad

OBs det är runt 21,7 dagar på en månad
365/7*5

554kr blir 144'320=kr i årslön resp. 12'026=kr i mån

rycktas om att medellönen är - 300 000=kr, detta ger - 48,11%
Men har för mej att nån typ av median eller flesta är 240 000=kr detta skulle ge 60,13%
70% skulle motsvara lönen 206'171=kr ;)

Man kan ju räkna på taket 680 resp 580 kr också då ger det ju mer, spec för vårdbiträden.

Ett utgiftstak funkar väl bara i en uppgång.
Tänk om vi i morgon har 30% arbetslösa!!
a-kassan ökar från 15 till 150-miljarder.
Du måste plocka bort 135-miljarder eller låta dom arbetslösa svälta ihjäl!!
Det lönar ju inte mycket att sänka skatten för dom som inte ens får a-kassa för att a-kassan måste stängas p.g.a. utgiftstak, eller?

 
At 17 oktober, 2008 09:51, Anonymous Anonym said...

Den sänkta a-kassan hade till syfte att stimulera arbetsmarknaden,att få fram fler jobb och att få de med a-kassa att inte vänja sig vid att långsiktigt leva på den.

Alliansen har efter regimskiftet sänkt skatterna med 70 miljarder,varav 40-50 mkr.kr varit jobbskatteavdrag.

Denna skattesänkning har även de med a-kassa fått del av, särskilt då när de har heltidssysselsättning.

 
At 17 oktober, 2008 11:47, Blogger Danne Nordling said...

Med 680 kr/dag får den som tjänar knappt 25 000 per månad 60 procent i a-kasseersättning. Tjänar man knappt 21 000 blir det 70 procent. Med grundförsäkringen (320 kr/d) blir ersättningen 28 resp 34 procent. Det är 47 procent av den frivilliga försäkringen. Med 580 kr/dag ger den obligatoriska försäkringen 55 procent av den frivilliga.

Hur utgiftstaket exakt skall fungera vid en nedgång borde analyseras närmare. Konstruktörerna tänkte sig knappast att en 30-procentig arbetslöshet skulle leda till risk för sammanbrott i ersättningssystemet eller på andra områden. Här talar man istället om fördelen med 'automatiska stabilisatorer'.

Ett avskaffande av utgiftstaket efter valet måste slutligen innebära något annat än en mer vidlyftig reformpolitik. En sådan kan ju en ny regering bestämma sig för innan utgiftstaken fastställs. Vitsen borde alltså vara att få möjlighet att göra ytterligare offentliga utgiftsökningar och inte bara skattesänkningar om konjunkturen försämras. Annars kan man ju ha kvar dagens system.
/DNg

 
At 17 oktober, 2008 23:32, Blogger Nils Lindholm said...

Vad gällande % i a-kassan så slår ju ’tusenlappen’ rätt så hårt också iaf. just nu.
Egentligen ’tusenlappen’ – 200:- arbetslös betalar väl inte ’förhöjningen’?

S verkar ju inte vara så spec. förtjust i ’jobbavdraget’.
Men en sänkning av arbetsgivaravgiften ger ju mer till den högavlönade än till lågavlönad.
Med tanke på nån tidigare ’bloggning’ om att en borttagning av arbetsgivaravgiften skulle överföras rätt snabbt till direkt lönekostnad, spec. vid högkonjuktur.

Per:
OM kommunen (kommunens störste arbetsgivare) skapar en heltidstjänst, så måste alla med ungefär samma syssla och mindre än heltid, söka denna tjänst, trots att denna enl. ’köregler’ (befordringsgång) är viken för en viss person.
Den som inte gör denna ’meningslösa’ jobbsökning, straffas i a-kassan!!
Den som inte tar anvisat jobb straffas i a-kassan.
Den som inte söker i den omfattning som anses lämplig straffas i a-kassan.
Så vem, är det som ”långsiktigt leva på” a-kassan?

 
At 19 oktober, 2008 15:52, Anonymous Anonym said...

Socialdemokraterna har i efterhand godtagit flertalet av alliansens skattesänkningar om än med en del marginella skillnader.

Det märkliga är att man vid införandet av dem hojtade om att allt vara orättvis fördelningspolitik. Dessutom påstod partiet felaktigt att t o m jobbbskatteavdraget gynnade de rika.

Denna lögnaktiga argumentation upprepar nu Mona Sahlin när partiet avvisar det tredje steget i jobbskatteavdraget.

Regeringen har inför kommande budgetår aviserat sänkta skatter på 30 mkr.kr,varav 20 mkr.kr går till jobbskatteavdraget.
Med socialdemokratisk skattepolitik,sådan som den såg ut initialt,så skulle vi haft 70 mkr.kr i högre skatt.

S har medvetet piskat upp en krisstämmning.
Vår nationella kris menar man främst beror på en alldeles för låg a-kassa,som ställer de arbetslösa "på bar backe".

Dessutom exploaterar man det som inte kan hejdas att arbetslösheten ökar i den begynnande lågkonjunkturen samt även beroende av finanskrisen.

Lösningen ligger i höjd a-kassa till en kostnad av 7 mkr.kr och därutöver en arbetsmarknadspolitik av traditionellt slag.

Alltfler har lämnat både fack,läs LO, och a-kassan. De gör det därför att låginkomsttagare på det sättet kan öka sin disponibla inkomst med cirka 800 kr.månad.

När åtskilliga nu går tillbaks till a-kassan så är ändå "vinsten" cirka 400 kr.månad.
De som talar med "vanligt folk" får ideligen höra, men "facket har jag ju ingen nytta av".

Det finns självfallet statsfinansiellt ett tak för hur pass generös partierna kan vara när de beslutar om belopp och nivåer.
Annars kaputt!

 
At 24 oktober, 2022 12:51, Anonymous Anonym said...

bape hoodie
golden goose outlet
yeezy boost 350 v2
golden goose
hermes bag outlet

 

Skicka en kommentar

<< Home