Karl Marx ansåg att investeringar var felet med kapitalismen

Nu tror man att Marx har något att säga vår tid. Men han skulle bevisa att kapitalismen måste gå under enligt ett mönster från Hegel. Därför drev han tesen att investeringar ledde till lönesänkningar och förlängning av arbetsdagen. Då måste det till slut bli revolution.

Finanskrisen har paradoxalt nog inte lett till att man frågar samhällsvetenskapen om vad som har gått fel och vad som behöver reformeras. Istället gräver man fram Karl Marx (1818-1883) och hans bok Das Kapital från 1867 och gör gällande att detta verk har något att säga om dagens finanskris. Idag (19/11) hade man ett par långa reportage på detta tema i radioprogrammet Nordegren i P1 där det nämndes att den tyske finansministern har sagt att Marx hade rätt på flera punkter.


Ovanstående ryska affisch utgör vinjetten till detta välvilliga radioprogram där den marxistiske idéhistorikern professor em Sven-Eric Liedman fick framträda oemotsagd tillsammans med uppläsningar ur det kommunistiska manifestet. Det finns flera grova tankefel i Kapitalet som rimligtvis gör att man där inte kan inhämta någon kunskap om hur det ekonomiska systemet fungerar - varken på 1800-talet eller idag. Här skall jag ta upp Marx' syn på kapitalackumulationen i form av investeringar.

Felet med kapitalismen var enligt Marx inte att kapitalägarna strävade efter vinst. Felet var istället att de måste få vinst för att få pengar till investeringar. Och investeringar var på sikt döden för löntagarna: "Arbetsmedlet slår ihjäl arbetaren" (s 376). Udden var riktad mot maskiner och storindustri och i inledningen till kapitlet om dessa placerar Marx ett citat av John Stuart Mill: " Det kan ifrågasättas om alla hittills gjorda mekaniska uppfinningar har lättat den dagliga mödan för någon mänsklig varelse." (s 322) Det är inte heller avsikten, enligt Marx. Syftet är istället att få fram mer pengar:

"Maskineriet skall, liksom varje annan ökning av arbetets produktivkraft, göra varorna billigare och förkorta den del av arbetsdagen som är nödvändig för arbetarnas underhåll, samt förlänga den del av arbetsdagen som han utan vederlag ger kapitalisten. Maskineriet är ett medel för att producera mervärde."

Och vad skulle mervärdet användas till? Jo, till mer investeringar Dit gick 80 procent av "mervärdet". Därför kommer en allt större del av arbetsdagen att användas för investeringar. Då är det förståeligt att kapitalägarna hellre ökade arbetsdagens längd än sänkte lönerna så att arbetarna svalt ihjäl.

Men på längre sikt är detta inte någon utväg. Maskinerna är "det mest verksamma medlet att förlänga arbetsdagen utöver alla rimliga gränser". Och någon gång blir utarmningen ohållbar och då blir det revolution. Denna utarmning är alltså investeringarnas fel: "I samma utsträckning som kapitalets ackumulation påskyndas, måste arbetarnas villkor ständigt försämras, antingen arbetslönen är hög eller låg." (s 570) En klassisk formulering som dock förbigår konkretiseringen att det är investeringarna som avses är följande:

"Ackumulera, ackumulera! Det är Moses och profeterna... Alltså spara, spara dvs återförvandla största möjliga del av mervärdet eller merproduktionen till kapital! Ackumulera för ackumulationens skull, producera för produktionens skull..." (s 524)

Är detta en beskrivning som har någon likhet med dagens situation? Investeringar är tvärtom en av förutsättningarna för ökat välstånd. Ja, socialisterna på 1900-talet trodde t o m att de var den enda förutsättningen och försökte därför öka investeringarna med tvång. Denna planekonomi medförde verkligen omänskliga lidanden för miljoner människor. Varken ekonomerna på 1800-talet eller moderna ekonomer har kunnat se något fruktbart i Marx' teori om kapitalackumulationen. Och i praktiken kunde inte heller 1900-talets socialistiska ekonomer se något rimligt i att vara fientlig till investeringar.

Andra bloggar om: Marx, Kapitalet, kapitalism, socialism, finanskrisen, investeringar, maskiner, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se