tisdag, december 23, 2008

Karl-Bertil Jonsson och finanskrisen

"Ändamålet helgade medlen" när Karl-Bertil Jonsson ville göra gott med hjälp av sitt juljobb på posten. Att tänja på reglerna var också förutsättningen för att Clintons bostadsminister skulle få igenom bostadslån till socialt utsatta grupper. Denna mentalitet har nu lett till omätliga skador genom finanskrisen.


Vid jul skall vi visa medkänsla för våra svagare medmänniskor. Det anser nog många och ett utflöde av denna uppmaning till altruism är tv-programmet Karl-Bertil Jonssons julafton som brukar sändas på julafton (kl 19). Men det är inte något uppbyggelseprogram för det traditionella gåvobudskapet härlett från de "heliga tre konungarna" och deras gåvor i form av guld, rökelse och myrra till Jesusbarnet. Dessa "tre vise män" som senare har namngetts som Kaspar, Melchior och Balthasar ville hylla den nye konungen med gåvor. Det var naturligtvis en förtänksamhet att visa sin vördnad inför den mäktige - inte en gärd av medkänsla för det fattiga barnet - som drev de tre uppvaktarna.

Men Tage Danielsson har skrivit en julsaga om den unge gossen Karl Bertil som fått juljobb på posten. Där passar han på att omdestinera ett antal julpaket till socialt utsatta personer. För att något lindra tittarnas invändningar mot denna tvångsaltruism demonstreras hur illa valda julklapparna ursprungligen varit och att de avsedda mottagarna därför inte gjort någon egentlig förlust. Sensmoralen i den lilla propagandafilmen från 1975 är att "ändamålet helgar medlen". Att åsidosätta äganderätten och avsändarnas rätt att skicka sina presenter till avsedda mottagare ursäktas med att julklapparna istället gör så mycket mera gott hos de stackars utsatta personerna i filmen. Vi ser ett prov på hur den utilitaristiska moralen kan användas för ett socialistiskt angrepp på det "nonsens" som kallas rättigheter. Det skall gå för sig att "ta från de rika för att ge till de fattiga". Propaganda för omfördelande skatter var kanske Danielssons motiv.

Men moralfilosofer i alla tider har varnat för att låta ett gott ändamål ta över i det praktiska handlandet. Aisopus hade redan på 300-talet före vår tideräkning berättat en fabel om "björntjänsten". Den utarbetades av den franske författaren La Fontaine under andra hälften av 1600-talet: En tam björn upptäckte en fluga på sin sovande herres huvud. Björnen tog då en sten och krossade inte bara flugan utan också sin herres huvud. Goda avsikter har åstadkommit mycket ont här i världen.

Är det inte samma sak med finanskrisens orsaker? President Bill Clinton utnämnde 1993 Henry Cisneros (f 1947) till bostadsminister. Han påbörjade då ett målmedvetet arbete för att sprida ägandet av bostäder till låginkomsttagare och etniska minoriteter. Men det skedde inte genom att staten beviljade subventionerade räntor efter behovsprövning. Istället utnyttjades de halvstatliga företagen Fannie Mae och Freddie Mac. Dessa kunde förmås att köpa in lån som getts till normalt insolventa grupper så att långivarna både befriades från risken och så att de fick mera pengar till ny, icke prima långivning. Dessa lån paketerade sedan Fannie och Freddie om tillsammans med prima lån och sålde vidare till de stora placerarna. År 1995 skulle 42 procent lånas ut till låginkomsttagare. Nivån höjdes sedermera till 50 och därefter till 56 procent (under Bush).

Denna hyllade verksamhet involverade inte dem som i sista ledet skulle få betala den ökade andel fallisemang som naturligtvis skulle bli följden. På något sätt trodde man att förlusterna skulle spädas ut och betalas nästan omärkligt av "de rika". Genom att tänja på reglerna skulle "de goda" kunna ta sig rätten att göra gott på andras bekostnad - precis som Karl-Bertil Jonsson fått för sig i Tage Daniselssons saga. Jag vill hävda att det är samma mentalitet bakom den förment fina berättelsen om Karl-Bertil som den som orsakade finanskrisen.

[Uppdatering: Se sur vänsterkommentar med utdrag från YouTube]

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: , ,

17 Comments:

At 23 december, 2008 16:39, Blogger whfowgpwJNM said...

The road to hell is paved with good intentions.

 
At 23 december, 2008 18:12, Anonymous Anonym said...

Varför så negativ till Karl-Bertil? Det blev ju ett Paretooptimum: alla fick det bättre och ingen sämre (de rika mottagarna var överlyckliga över att slippa faster Agdas tändstickstavla osv.) ;-)

Hur som haver: God jul och tack för en nästan alltid läsvärd och lärorik blogg även om jag oftast drar andra slutsatser.

 
At 24 december, 2008 01:41, Anonymous Anonym said...

Bra skrivet bra analys
Nu är problemet snart omvänt FASTA AVGIFTER PLUNDRAR FATTIGAS PLÅNBÖCKER är alla nya fasta avgifter rimliga? Vad skulle hända om man införde en fast avgift för att man bor i sverige på 100 000kr miljonären får betala en tiondel i skatt, den fattige får betala 90% i skatt sjuka arbetslösa får betala Pomperipossa skatt 102%
”Astrid Lindgren skrev den då hon hade upptäckt att hon betalade 102 %”
Nya fastighetsskatten är en Pomperipossa skatt.

 
At 24 december, 2008 10:53, Anonymous Anonym said...

USA:S nya vicepresident Biden har vågat sig på att säga att inte minst vi europeér ska vara försiktiga med att tro att Obama blir den goda apostel vi räknar med.

Men han har förstås själv bidragit till detta genom sina löften om ekonomiska stimulanser inom en rad områden och detta när finanskrisen står för dörren.

Såg nyligen ett tv-program om hur dom har det på Cuba, alltså verlighetens Cuba , inte Palmes eller Ohlys.

Dit hörde att pensionerna uppgår till i 40-50 pesos , vilket motsvarar 150 till 200 svenska kronor.

Nåt liknande har man i dagen Kina för bondebefolkningen.

Så vår egen kravlista där folk kommer att hamna på gatan kan ses i lite olika perspektiv .

Vad Ola här ovan skriver om fastighetsskatten är rent nonsens .
Detta sagt även om en del hamnar på nästintill pomeresipossagränsen.

Men skullde hela denna skatt tas bort som bl a Villaägarna kräver så ryker 30 mkr.kr Och som Milton Friedman sa ; Inget är gratis.

Det gäller även så här i jultid , som nu övergår till reatiden.

En God Jul och Ett Gott Nytt År till inte minst Danne!
Per Fredö

 
At 24 december, 2008 11:17, Anonymous Anonym said...

Under en ganska stor del av julaftonsmorgonen har jag stått i köket med vällevnadssysslor och lyssnat på bl a Göran Rosenberg, Jan Eliasson och några till på P1. Intressant diskussion som bl a, med avstamp i Bertrand Russells memoarer, hamnade i en hyllning till empatin som ledstjärna för den moderna människan. Det kändes naturligtvis helt rätt även för mig, men så småningom blev trycket lite i högsta laget. Empatin, liksom många andra känslor, är svår att hålla kokande för länge i taget och dessutom kan den stundom förmörka förståendet.
"Shit happens" och hanteras kanske bäst med en om inte kall så åtminstone sval hjärna.
Våra demokratiska spelregler har ibland svårt att hantera detta förhållande. Och massmedia underlättar oftast inte.
Men du Danne håller för det mesta en klar linje med svängrum för förnuftet utan att vara alltför okänslig. Tack för bra och informativ läsning och kloka tankar under 2008. God Jul önskar jag dig och resten av din läsekrets.

 
At 24 december, 2008 11:44, Anonymous Anonym said...

free6.com

 
At 24 december, 2008 16:00, Anonymous Anonym said...

Danne har rätt, men det startade inte med Clinton.

Googla t.ex. på "Community Reinvestment Act".

Blue Collar Muse skriver (27/9 2008) t.ex

http://conservablogs.com/bluecollarmuse/2008/09/27/cra-acorn-democrats-obama-and-the-housing-market-crisis/#comments

"I thought to dig deeper into The Community Reinvestment Act of 1977 (CRA). A lot of scrutiny is going to be directed toward it, and rightly so. Well intentioned at the outset, CRA was hijacked by the political Left and driven to this place and time by the unscrupulous with no regard for the consequences.

Signed by Jimmy Carter, CRA purposed to increase credit availablity in Lower and Middle Income areas (LMI). Such areas were often largely inhabited by the poor or minorities. Thus, if banks were lending less in LMI areas, it could mean they were discriminating."

---

Under wikipedias: "Subprime crisis impact timeline", så kan man hitta en del annat smått.

http://en.wikipedia.org/wiki/Subprime_crisis_impact_timeline

GOD JUL!

 
At 25 december, 2008 14:49, Blogger whfowgpwJNM said...

Den viktigaste frågan jag kan se är hur framtiden kommer att utveckla sig. Hur länge fortsätter deflationen med fallande aktiekurser, fastighetspriser, råvaror och när börjar inflationen ta fart igen?

Det finns goda argument för både fortsatt deflation och inflation och det vore intressant att höra hur panelen ser på framtiden.

Valutor. Har dollarn toppat och fortsätter sin långa fallande trend. Hur ser ni på guld, olja, säd/mat? Obligationer, när börjar de långa räntorna att stiga? Hur länge fortsätter aktiekurserna att falla? Fastighetspriserna utveckling?

Enligt literaturen så har USA haft två stora deflations depressioner en 1835-1842 och 1929-1932. Eftersom dollarn var bunden till guldet gick det inte att inflationera sig ur 1929-1932 depressionen. Denna gång är det inte så. Japan lyckades inte inflationera sig ur krisen som startade i december 1989 trots oändligt antal stimulanspaket och sänkt ränta till 0%.

Hur blir det denna gång?

 
At 25 december, 2008 21:06, Anonymous Anonym said...

I Europa hade vi dessutom fallande priser 1873-1894 och svår delflationskris 1921-23.

Den senaste bostadsbubblan är väl närmast en klassisk variant av ett Ponzi-scheme, om än i ett gigantiskt format.

Det syntes "fungera" så länge nya köpare strömmade till i basen. Det som "sub-prime-lånen" gjorde, var väl att det såg till att alla grupper i USA kunde vara med och satsa i denna form av pyramidspel (även de som egentligen inte hade råd, enligt mottot alla ska med – vilket måste anses fint tänkt). Detta såg också bra ut så länge basen i pyramiden hela tiden ökade och "andels-priserna" (läs fastighets-) för att vara med i spelet hela tiden pressades upp.


Har i övrigt svårt att se likheter mellan Karl-Bertil och Charles P. Bianchi.

Danne måste här ha vaknat på fel sida dan före doppare dan? Förstår verkligen inte varför Tage Danielssons och Karl-Bertil ska dras in i subprimelånekrisen? Även om det verkar vara lite så där Svt-halal-hemmysigt och "traditionellt svenskt" att racka ned på allt svenskt omkring oss, men typ oj vilken skillnad det hade varit om "Charles-Bert" hade varit riktig Disney.

För på tal om "att åsidosätta äganderätten" hade väl lika gärna Tv-julens Piff & Puff kunnat användas som illustration. På vilket sätt har huliganerna Piff&Puff rätt att vandalisera i Musses gran bara för de råkade vistades i den först, nej usch och fy för de små råttorna till ekorrar.

Sa någon kommunisten och skabbräven Robin Hood, tänkte väl det?

Hur som helt
GOD fortsättning och tack för en bra blogg.
S. A.

 
At 26 december, 2008 02:08, Blogger Danne Nordling said...

Tack för uppskattande kommentarer. Jag tillönskar mina läsare en god fortsättning.

Bengt O kommer med en trixig invändning mot all kritik mot den paternalistiska välfärdsstaten.

Socialstaten bygger på tre övergripande motiveringar för tvång: 1) omfördelning, 2) för att sätta stopp för free riders vid produktionen av kollektiva nyttigheter och 3) för att befrämja den enskildes bästa när hon inte förstår det själv.

Vilken typ är då Karl-Bertils tvångsutövning? Inte typ 1) eftersom den förutsätter en icke-Pareto-sanktionerad omfördelning. Inte typ 3) eftersom det varken var för givarnas bästa eller ursprungsmottagarnas bästa han gjorde omfördelningen. Är då en Pareto-sanktionerad omfördelning en typ av kollektiv nyttighet?

Om det vore så att alla skulle vilja avstå från pengar för att slippa se fattiga som tigger eller se misär i reportage i TV och tidningar skulle tvång kunna motiveras för att ingen skulle kunna åka snålskjuts. Men Karl-Bertils syfte är inte att tvinga gratisåkarna.

Bengt O föreställer sig antagligen att K-B utgår från att givarna vill bidra till en omfördelning men att deras bedömning är icke-rationell: Omfördelningen blir mer Pareto-sanktionerad om K-B med sin överlägsna kunskap griper in och omdestinerar omfördelningen. Sett på detta sätt handlar det inte längre om ett moraliskt problem utan ett tekniskt.

Jean Paul Sartre nämner två sådana exempel. Det ena handlar om den fattiga ensamstående mamman som har att välja mellan att adoptera bort sitt barn eller att prostituera sig för att få tillräckligt med pengar. Det andra om den franske patrioten under kriget som har att välja mellan att förena sig med motståndsrörelsen i England eller att stanna kvar och vårda sin sjuka mor.

Sartre ser dessa val som svåra moraliska problem. Men i själva verket handlar det om tekniska utvärderingar av vilken typ av uppoffring som är mest värdefull. Där ger dock existentialismen inte något svar till skillnad från utilitarismen.

I vårt fall med Karl-Bertil är dock problemet inte i första hand att välja typ av uppoffring. Givarna vill istället signalera en god avsikt gentemot särskilda personer - inte gynna dem med välfärd. Karl-Bertil gör våld på dessa personers autonomi och integritet genom att självsvåldigt åsidosätta deras beslut. De skall inte få förfoga över sin egendom som de vill. Det är nog detta angrepp på friheten som är socialisten Danielssons budskap. Sådant gick för sig 1975 när socialismens fullständiga genomförande hägrade i Sverige. Idag borde vi istället fordra att Karl-Bertil ägnar jullovet åt att gå omkring med en insamlingsbössa för bidrag till de fattiga.
/DNg

 
At 26 december, 2008 02:29, Blogger Per-Olof Persson said...

Risk för hyperinflation

Deflation (sjunkande penningmängd) är i praktiken omöjligt i dagens ekonomier. Centralbankerna har stora möjligheter att öka penningmängden och att öka likviditeten hos bankerna. Däremot kan bankerna inte tvingas att låna ut denna likviditet och just nu förstärker bankerna sina balansräkningar eftersom tiderna kommer att bli sämre.

Historiskt sett har kraftiga ökningar av bankernas likviditet lett till hög prisinflation när konjunkturen vänder uppåt. Det existerar ingen mytisk likviditetsfälla. Men det existerar en inflationsfälla som så småningom öppnas.

Priset på guld och silver bör öka i framtiden medan priset på obligationer bör falla (räntorna stiger). Aktiekurserna bör stiga med inflationen men de reala aktiekurserna bör inte stiga lika mycket.


"Enligt literaturen så har USA haft två stora deflations depressioner...."

Deflation (= sjunkande penningmängd) har förekommit vid fler tillfällen. Den stora depressionen är 1920-21 och denna kris löstes genom att politikerna inte försökte lösa krisen. Alla kriser löser sig genom att priserna tillåts att sjunka ned till rätt nivå. Kostnadspriserna måste anpassas till försäljningspriserna.

Alla dessa kriser har föregåtts av hög inflation (= ökning av penningmängden). Även depressionen 1929 föregicks av hög inflation trots att prisindex sjönk med 2 % 1921-1930. Keynes kallade denna process "Credit expansion performs the “miracle . . . of turning a stone into bread.” Paper of the British Experts of April 8, 1943. Keynesianismen har lyckats med bedriften att införa socialismen bakvägen.

 
At 27 december, 2008 15:11, Anonymous Anonym said...

"Sa någon kommunisten och skabbräven Robin Hood, tänkte väl det?"

En lite avvikande åsikt.
Robin Hood var ingen skabbräv. Han tog tillbaka orättmättigt uttagna skatter.
"pris ske Gud, här kommer skatteåterbäringen"

 
At 27 december, 2008 16:38, Blogger whfowgpwJNM said...

Hej Per-Olof Persson,

Tack för din utmärkta kommentar.

Efter att läst in mig på de aktuella händelserna under året börjar bilden klarna en del.

Jag är benägen att instämma med dig att deflation eller sjunkande penningmängd relativt enkelt kan åtgärdas av dagens centralbanker i alla fall när det gäller bankerna. Det är ju också vad som hänt under året. Bankerna har fått nytt kapital från regeringar och centralbanken har sänkt räntan till 0-0.25% i USA och 0.30% i Japan och 2% i UK och 2.5% Euroområdet. FED erbjöd vid 1% ränta att låna in bankernas överskott för 1.15% (vad den är efter senaste sänkningen vet jag ej).

Nu skall FED också börja med Quantative Easing och köpa huslån, studielån, billån och kreditkortslån från bankerna samt köpa långa obligationer som redan sänkt räntan på 30-års obligationen till 2.75%. Japans centralbank har lyckats sänka räntan på 10-års obligationen till 1.20 min och 2.00 max ränta genom att köpa och sälja så mycket obligationer som behövs för att hålla obligationen inom detta intervall.

Japan som är världens näst största ekonomi och som idag har världens största obligationsmarknad (180% av BNP) har med sin mycket låga räntepolitik inte lyckats förhindra att både fastighets- och aktie marknaden fallit kraftigt i pris och de har inte återhämtat sig efter 18 år, hela uppgången i fastighetsmarknaden är borta och 80% av aktiemarknaden och nu faller både export och produktion och inflationen har varit mycket låg under "noll ränte" perioden. Det som har hänt är att Japaner och internationella investerare har köpt andra valutor för Yen och investerat i utländska börser och obligationsmarknader för mycket stora belopp, s.k. Yen carry trade och nu håller de affärerna på att avvecklas vilket får till följd att Yenen stiger, vilket naturligtvis centralbanken kan åtgärda genom att sälja Yen mot US-dollar eller Euro.

Trots att bankerna erhåller nytt kapital och kan låna jätte billigt från centralbanken så är de obenägna att låna ut till företag och allmänhet på grund av risk för kreditförluster. Allmänheten i USA drunknar dessutom i skulder med hus, bil, studie och kreditkortslån och är varken villiga eller har kapacitet att låna mer pengar till konsumtion.

Därför kommer det att bli mycket svårt för FED att få igång ekonomisk tillväxt i USA när konsumtionen (efterfrågan) minskar från allmänheten som är rädda för att förlora arbete, hus och pension och börjar därför spara och amortera skulder. Den minskade efterfrågan leder till produktionsminskning och arbetslöshet och ännu mindre efterfrågan.

FED har sagt att man skall köra sin ZIRP och QE politik tills inflationen (enligt PPI och CPI) ökar till stabil nivå.

Om FED köper upp alla hus, studie, bil och kreditkortskulder och skriver av dem kan ju konsumtionsutrymmet ökas, och/eller om FED börjar köpa aktier för att öka förmögenheten hos allmänheten för att stimulera konsumtionen, så kan de kanske lyckas öka tillväxten. Det skulle kosta många biljoner dollar men FED kan ju skapa hur många som helst.

Jag tror på en japansk utveckling i USA, låga räntor, låga prisökningar, fortsatta prisfall på fastigheter och aktier, stigande arbetslöshet och en ganska stabil dollar eftersom alla andra valutor också kommer att försvagas med sänka sina räntor och stimulanspaket och att dollarn kan bli den nya carry trade valutan, det kommer sannolikt att flukturera en hel del.

När man studerar år 2008 så har centralbankerna i världen haft hög aktivitet med både höjda och sänkta räntor, valuta köp och försäljningar, subventioner av oljepris i Kina och Indien, etc. Intrycket är att de gör mycket mer skada än nytta och jag kan bara spekulera i hur världen skulle fungera om guld var världsvalutan vars mängd eller ränta ingen centralbank kunde påverka. Företag och folk är helt i händerna på centralbankerna som har enorm makt att påverka ekonomin med sina oändliga resurser. Hela systemet verkar mycket instabilt och mycket av dagens spekulation går ut på att utnyttja de systemfel som uppstår mellan olika centralbankers penningpolitik ex Yen carry trade.

Guldet steg snabbt i YEN när QE infördes 2001 i Japan och verkar nu börja göra det i dollar efter QE beslutet där. Även oljan börjar se attraktiv ut på dessa prisnivåer men påverkas negativt av försämrad ekonomisk tillväxt i hela världen samt att många spekulanter nu lämnat oljan.

Det gäller att inte ha för bestämnda uppfattningar om hur det blir med valutor, räntor, aktier, fastigheter, konsumtionspriser, guld, olja etc utan låta marknaden tala om vilken riktning priserna utvecklas tänker jag.

 
At 28 december, 2008 03:36, Anonymous Anonym said...

Pikant nog kan jag inte påminna mig att Karl-Bertil skänker bort något endaste av sina egna paket. Men han ser sig väl, trots sin komfortabla plats i övre medelklassen, inte som "rik".

 
At 28 december, 2008 05:49, Blogger whfowgpwJNM said...

Per-Olof Persson, hur ser du på följande resonemang.

FED's nya policy med Quantative Easing som syftar till att hålla även de långa räntorna, hur låga är mig veterligen ej uttalat med säg för resonemangets skull at FED bestämmer att räntan på den 30-åriga obligationen inte får överstiga 3% och ej understiga 2%, vilket merför att FED köper alla obligationer de behöver för att hålla räntan under 3% med sina obegränsade resurser och säljer alla obligationer den behöver för att hålla räntan över 2%, precis som Bank of Japan gör idag, fast där är det den 10-åriga obligationen som skall hållas inom intervallet 1.20-2.00%.

Detta medför att om Kina, Japan, Storbrittanien, Saud Arabien etc som äger stora mängder USD-obligationer (2 biljoner dollar tror jag) skulle komma på iden att sälja dem så skulle FED bara köpa dem och säljarna skulle erhålla ca 2 biljoner USD dollar i kontanter som man väljer att växla in i det egna landets valuta, de säljer dollar och köper Yuan, Yen, Pund, Riad, etc det skulle onekligen sänka priset på dollar och öka priset på de andra valutorna, oklart hur mycket men ändå.

Om FED inte har något emot en lägre dollar som sänker exportpriser och ökar importpriser, så har antagligen exportländer som Kina, Japan och Tyskland det, så centralbankerna i dessa länder börjar då köpa dollar för Yuan, Yen och Euro och priset på dollarn stiger till tillfredsställande nivåer, förutsatt att FED inte vill behålla dollarn på låga nivåer och svarar med att sälja dollar i stora volymer. Vi har då ett centralbankskrig med spelare som har oändliga resurser på båda sidor.

För att undvika detta senario "Tigga från din granne" då alla länder försöker devalvera sina valutor för att rädda sitt lands exportindustri måste centralbankerna vara överens om de inbördes nivåerna på valutorna eller intervall som valutorna tillåts flukturera emellan typ +/- 10%, det innebär i så fall att man har helt riggade marknader precis som den Japanska bondmarknaden, där handlare köper och säljer inom intervallet och alla vet var topp och botten är.

Vad finns det för nackdelar egentligen med ett sådant här system med reglerade marknader?

Skulle man inte kunna ha samma system på aktiemarknaden? Kurserna tillåts stiga med 20% per år och max sjunka med 10% per år och FED köper och säljer aktier för att hålla kurserna inom intervallet.

Det förfaller mig att organisationer som centralbanker som har obegränsat med pengar har enorm makt att påverka priser på valutor, obligationer, aktier, etc och därmed ett lands hela ekonomi. De kan påverka mängden pengar och vem som skall få ta del av dem, men inte mängden fysiska resurser i form av varor och tjänster. Det är så jag förstår saken i alla fall.

Är det något som inte stämmer i mitt resonemang eller har jag glömt bort några viktiga komponenter?

 
At 28 december, 2008 13:39, Anonymous Anonym said...

Per Paterson, ditt förslag med prisband låter som ett återuppståndet Bretton-Woods, och har isåfall samma nackdelar. Sverige förlorade mången god miljard på sitt valutaförsvar i början av 1990-talet, till exempel. Flytande valutakurser har i mitt tycke fungerat mycket väl.

Att tillämpa samma princip på enskilda värdepapper låter helt orealistiskt. Det innebär t.ex. mycket låg budpremie vid uppköp, samt små möjligheter att sälja om ett företags utsikter hastigt försämras. Med mera. Det kan dock vara lukrativt om Fed tvingas vara the sucker och köpa övervärderade dåliga papper i en slags permanent bailout.

 
At 20 januari, 2009 15:21, Blogger Danne Nordling said...

Poststölder gav 1,5 års fängelse

Idag rapporterar DI (s 8) om en ung postanställd som stal ur brev och paket. I hans bostad hittades 2 050 försändelser och ett otal stulna förmål till ett värde av 90 000 kronor: trisslotter, telefonkort, klockor, smycken, batterier, underkläder och biljetter.

Han började stjäla i augusti när han upptäckte att det fanns pengar i vissa brev. Pengarna behövde han till en frisörutbildning utomlands som skulle börja nu i januari. Växjö tingsrätt dömde honom istället till 1,5 års fängelse och att betala skadestånd till 384 målsäganden.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home