tisdag, april 07, 2009

Reinfeldt och Konjunkturinstitutets finanspolitik

Statsministern blandar ihop automatiska stabilisatorer och nya finanspolitiska åtgärder när han går emot KI:s beräkningar. Det är sakligt ohållbart men prestigebundet. Resultatet blir att nästan 40 000 jobb går förlorade.

I dagens debattartikel i DN om stöd till kommunerna dömer Alliansens fyra partiledare indirekt ut Konjunkturinstitutets förslag till finanspolitisk stimulans med följande formulering:

"Den som nu sätter i gång sedelpressarna eller låter underskotten skena i väg kommer snabbt att tvingas till både skattehöjningar och nedskärningar i välfärden. Det skulle fördjupa krisen, hota tryggheten och riskera att kraftigt försvåra återhämtningen."
Detta avspeglar den ovilja till stimulanspolitik som omedelbart framkom i finansminister Anders Borgs kommentar dagen efter att KI:s rapport offentliggjordes 31/3 (bloggartikel) och den onyanserade kritik Fredrik Reinfeldt riktade mot KI samma dag. Detta argument med "självfinansiering" och "trollmedicin" mot krisen skrev jag om igår. Här vill jag fortsätta denna debatt men på ett sakligt plan.

KI har alltså schablonmässigt konstruerat en finanspolitisk stimulans på 8 mdr kr i år och 50 mdr kr nästa år. Preciseringen av innehållet är närmast tänkt som en möjlig gissning av vad som kommer att presenteras av en regering som i någon mån vill värna produktion och sysselsättning. (Förslaget inom parentes.) Den offentliga sektorns sparande går från +2,5 procent av BNP år 2008 till -2,6 (-2,7) procent 2009 och -3,7 (-4,6) procent 2010.

För 2009 består KI:s stimulans av 3 mdr kr till kommunerna (för att hålla uppe sysselsättningen), 2 mdr kr till offentliga investeringar och 3 mdr kr i ospecificerade transfereringar till hushållen.

För 2010 består stimulansen av 15 mdr sänkta inkomstskatter för hushållen, 7 mdr sänkt socialavgift, 3 mdr sänkt bolagsskatt, 9 mdr bidrag till kommunerna, 4 mdr annan offentlig konsumtion, 3 mdr till offentliga investeringar och 9 mdr kr i transfereringar till hushållen. Dessa 50 mdr kr fördelas lika mellan sänkta skatter och ökade utgifter.

Helt klart har KI varken visat någon självfinansiering av sina åtgärder eller att krisen skulle väsentligen "försvinna". BNP-tillväxten blir 0,2 procent bättre 2009 och 1,1 procent bättre 2010. Sysselsättningen blir 0,8 procentenheter högre (ca 39 000 jobb). KI:s kalkyler visar alltså att kostnaden är ca 1,5 mkr per jobb - långt under finansdepartementets siffror tidigare.

En nyanserad stabiliseringspolitisk analys kan inte utgå från att seriösa bedömare anser det vara möjligt att motverka en kraftig nedgång av exporten, som förutses minska med 10,5 procent (varor -14,5 %) i år. Det som är möjligt är att dämpa de effekter som kommer från ökningen av försiktighetssparandet, där sparkvoten ökar med 6 procentenheter från -07 till -09. Dessutom gäller det att hålla uppe de automatiska stabilisatorerna som nu ger 7 mdr till kommunerna 2010 enligt regeringens debattartikel. KI menar dock att det behövs 12 mdr i år och nästa år.

Argumentet mot detta från Reinfeldt är att det i så fall behövs "tunga sparpaket" eller höjda skatter om 18 månader för att ta tillbaka den normala nivån (Ekot). Men då har Reinfeldt inte tänkt på att när konjunkturen blivit bättre kommer också skatteunderlaget att ha blivit bättre. Han förväxlar alltså diskretionära stimulanser med de automatiska stabilisatorerna.

Nu har det i onödan gått prestige i den finanspolitiska diskussionen. En del av ansvaret för detta finns hos Reinfeldts rådgivare som inte kunnat förklara hur finanspolitiken fungerar. Men visst ansvar finns också hos Konjunkturinstitutet som inte kunnat förklara hur man resonerat när man utformat sina prognoser.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

4 Comments:

At 07 april, 2009 22:17, Anonymous Anonym said...

Menar regeringen att konjunkturinstitutet föreslagit att man ska börja trycka pengar? Då kan det väl bli hyperinflation?

 
At 08 april, 2009 00:45, Blogger Per-Olof Persson said...

"Resultatet blir att nästan 40 000 jobb går förlorade."

Om man är intresserad av logiska förklaringar, så vill man också veta hur många jobb som har skapats rent artificiellt under högkonjunkturen?

Frågeställningen är logisk eftersom artificiellt skapade högkonjunkturer inte är långsiktigt hållbara. När räntan sänks och penningmängden ökar i en konjunkturbotten, uppkommer fenomenet att företagens försäljningsintäkter och vinster ökar. Prissystemet ger i detta fall information till producenterna att de ska öka produktionen, investeringarna och sysselsättningen.

Men denna situation kräver med tiden allt högre doser av nya pengar. När centralbanken vill undvika framtida hyperinflation, så stramas ökningstakten av penningmängden ned.

Efter en tid blir den produktion som kräver en allt högre effektiv efterfrågan i form av en ökad penningmängd olönsam. De artificiellt skapade jobben var inte långsiktigt möjliga med just denna metod för att skapa sysselsättning.


Att inte göra något åt krisen

Helt fel, har Ni köpt Er ekonomexamen på internet? Marknadsekonomin är människorna och kan enbart vara människorna och inget annat. Människorna agerar för att lösa krisen.

Närmare bestämt agerar 6 miljarder människor för att lösa krisen. Politiker kan inte lösa kriser eftersom de inte kan upprätta en allvetande planekonomi som gäller för alla 6 miljarder människor.

Människor sanerar sin ekonomi efter högkonjunkturens överkonsumtion och överbelåning. Människor som äger företag sanerar sina företag så att de åter kan bli lönsamma efter högkonjunkturens överinvesteringar och överbelåning. Det är först när städarbetet är klart som krisen är över.

 
At 08 april, 2009 12:40, Anonymous Ola said...

Danne
Vi behöver mer av dina inlägg rena sakfakta om ekonomin och inte Borgs och Östros politiska ideologi med faktafel om ekonomin.

Var det slumpen som gjorde att borg driver dagens ekonomiska politik? Danne din stimulanspolitik tror jag mer är borglig ekonomisk politik.

 
At 30 april, 2009 02:23, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof Persson, det gäller för det första att skilja mellan jobb som skapats på grund av felaktig information, otur i kalkylerade riskbedömningar, inkompetens i företagandet och liknande i kontrast till jobb som skapats av en normal konjunkturuppgång. De senare jobben kommer delvis att gå förlorade genom de psykologiska effekter som den första kategorin jobbförluster utlöser om ingenting görs.

För det andra kan en exogen nedgång inte sägas bero på felinvesteringar. Det finns anledning att motverka en sådan nedgång på de begränsade sätt detta är möjligt. Till dem hör att motverka de sekundära effekterna i form av minskad konsumtion som krisen utlöser.

Se även kommentar av Sjölander (S).
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home