tisdag, augusti 18, 2009

Stabilare finanssektor med Urwitz?

Större kapitaltäckningskrav behövs i bankerna. Riskvärderingen av tillgångarna räcker inte. Kapitaltäckningen måste göras anticyklisk. Stor andel kort upplåning måste motverkas med ännu större likviditetskrav. Det är förslag till en stabilare finanssektor. Men kan inte marknaden själv sköta stabiliteten?

Finansmannen och förre professorn i finansiell ekonomi Gabriel Urwitz har i två artiklar i DN skrivit om finanskrisen och vad man kan göra åt saken för att inte få en upprepning i framtiden. Han lägger fram fyra förslag i två artiklar i DN.

Utgångspunkten är konstaterandet att finanssektorns grundläggande uppgift är att kanalisera sparandet till investeringar. Men av någon anledning har de finansiella institutionerna tagit för stora risker. Detta måste motverkas genom följande fyra åtgärder, enligt Urwitz:

1. Det måste krävas mer eget kapital. Många företag har haft 2-3 procents eget kapital att jämföra med industriföretag som brukar ha 25-50 procent eget kapital. Baselreglernas styrning till 4-5 procent måste höjas till 8-10 procent.

2. Baselreglernas riskvägning av det egna kapitalet tycks kunna manipuleras eller felbedömas. Därför måste bankernas absoluta egna kapital sättas till 5-7 procent av balansomslutningen i alla väder.

3. Kapitaltäckningsreglerna behöver bli anticykliska. Urwitz pekar främst på att övergången till marknadsvärdering medfört instabilitet. Icke realiserad värdestegring ökar det egna kapitalet i uppgångstider och bidrar till att förstärka instabiliteten. Det omvända gäller vid nedgång - en procyklisk effekt i båda fallen.

4. Likviditetsriskerna borde kompenseras med ännu mera eget kapital. Urwitz pekar på att ofta 50 procent av bankernas utlåning (långsiktig) måste finansieras genom daglig, veckovis eller månatlig upplåning. Denna mismatch (missanpassning) är farlig i orostider. [Den kan leda till "credit crunch".] Därför skall myndigheterna kräva extra likvida medel för banker som lider av "maturity mismatch".

Utöver detta tycker Urwitz att bonussystemen måste korrigeras. Men det är viktigt att börja i rätt ända med de fyra förslagen.

Urwitz tar inte upp att åtminstone i Sverige har man hållit en marginal uppåt för kapitaltäckningregelerna. Men när det finns mycket pengar och exportöverskott har pengarna ändå investerats i utandet på ett frivolt och riskabelt sätt. Skulle ännu större kapitaltäckningskrav ha hjälpt? Rent makroekonomiskt har sparandet i Sverige överskridit investeringarna och då uppkommer problemet med vart överskottet skall ta vägen. Har Sverige ett notoriskt lönsamhetsproblem som medför att investeringarna blir alltför små? Är det en följd av många årtiondens socialdemokratisk näringsfientlig politik som höjt ribban för Sverige?

För den amerikanska finansvärlden riskerar Urwitz förslag att bli uddlösa. Det fanns ju kapitaltäckningregler för banksektorn. Problemet var att bankerna utvecklade en skuggbanksektor bestående av företag med bara en tiondel så höga kapitaltäckningkrav. Utöver detta utvecklades en rad finansiella instrument som innehöll enorma inneboende risker vid en nedgång utan att just någon förstod detta. En teoretiskt vällovlig risknedvärdering av dessa instrument blir verkningslös om man inte förstår hur farliga dessa instrument kan bli vid orostider.

Finns det inte en mer marknadskonform väg att gå? Det som verkligen behövs är ett kvalificerat analysinstitut som kan beskriva vad som kan hända om tiderna blir sämre. Det var detta som var viktigast för Fed-chefen Ben Bernanke när han föreslog åtgärder den 10/3 -09 och betonade att det var systemfarliga risker som var viktiga att upptäcka. Om det finns analytiker som har till uppgift att hitta svagheter i finansmarknadernas innovationer kommer marknaden själv att lösa en god del av riskproblematiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 19 augusti, 2009 02:03, Blogger Per-Olof Persson said...

Att förutsäga kriser

Ludwig von Mises förutsåg 1928 krisen som skulle komma. Boken "The Causes of the Economic Crisis" innehåller artiklar som Mises skrev före och efter krisen. Det handlar om samma faktorer som skapar finansiell instabilitet:

http://mises.org/store/Causes-of-the-Economic-Crisis-The-P323C0.aspx

"Here we have the evidence that the master economist foresaw and warned against the breakdown of the German mark, as well as the market crash of 1929 and the depression that followed."

"In foreseeing the interwar economic breakdown, Mises was nearly alone among his contemporaries. In 1923, he warned that central banks will not "stabilize" money; they will distort credit markets and generate booms and busts. In 1928, he departed dramatically from the judgment of his contemporaries and sounded an alarm: "every boom must one day come to an end."

Then after the Great Depression hit, he wrote again in 1931. His essay was called: "The Causes of the Economic Crisis." And the essays kept coming, in 1933 and 1946, each explaining that the business cycle results from central-bank generated loose money and cheap credit, and that the cycle can only be made worse by intervention."

 
At 19 augusti, 2009 03:12, Blogger Per-Olof Persson said...

"Finns det inte en mer marknadskonform väg att gå?"

- Ett effektivt sätt att minska risktagandet är att staten/centralbanken utlovar att inte stå för några förluster överhuvudtaget.

 
At 19 augusti, 2009 12:19, Blogger Per-Olof Persson said...

"Det fanns ju kapitaltäckningregler för banksektorn."

- Ja, men det finns inga regler om 100%-ig kapitaltäckning. Det är först när kapitaltäckning går under 100 % som det kan uppkomma en risk.


"En teoretiskt vällovlig risknedvärdering av dessa instrument blir verkningslös om man inte förstår hur farliga dessa instrument kan bli vid orostider."

- Det som skapar riskerna är möjligheten att tjäna stora pengar under en kreditexpansion. När nya pengar skapas utav ingenting, ger man olika särintressen möjligheten att tjäna stora pengar. Det går att förbjuda alla typer av instrument, men i så fall blir kreditexpansionen mindre effektiv.

En viktig orsak till att kreditexpansion förekommer är att skatteintäkterna ökar och att politikerna kan låna till de offentliga utgifterna. När skulderna blir för stora måste det ske en kreditexpansion för att värdet på skulderna ska inflateras ned.


"Om det finns analytiker som har till uppgift att hitta svagheter i finansmarknadernas innovationer kommer marknaden själv att lösa en god del av riskproblematiken."

- Kreditexpansionen ger en möjlighet att tjäna stora pengar till en låg kostnad. Möjligtvis kommer fler att se risktagandet. Men samtidigt vet de smarta placerarna att en nedgång alltid kommer och att det gäller att sälja i god tid innan nedgången. Detta är ingenting som kan ta bort uppgångar och nedgångar i ekonomin.


Teorin om prisstabilisering

Problemet ligger i teorin om prisstabilisering, att ekonomin stabiliseras om konsumentpriserna ökar i jämn takt, ex 2 % om året. Det enda som kan stabiliseras är det aggregerade mått som mäter konsumentpriserna.

Men relativpriserna kan aldrig stabiliseras. Ekonomin består av miljontals priser - konsumentpriser, producentpriser, pris på finansiella tillgångar etc. Dessa priser kan aldrig stabiliseras i förhållande till varandra.

Så länge penningmängden inte är stabil kommer det att ske en destabilisering. Om nya pengar skapas, kommer priser och vinster att stiga där de nya pengarna först används. Om ex de nya pengarna används till köp av aktier kommer börsindex att stiga.

De finansiella företagen kommer att tjäna pengar och resurser som ex arbetskraft, datorer etc kommer överföras ifrån andra sektorer som istället krymper. Denna process är beroende av att kreditexpansionen ökar exponentiellt. Ett ännu högre börsindex kräver att människor får tag på ännu mer pengar för att kunna bjuda upp priserna på aktier.

I annat fall blir det en brist på pengar och det är inte möjligt att bjuda upp priserna. Det är kreditexpansionen i sig själv som skapar destabiliseringen.

 
At 19 augusti, 2009 18:17, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof Persson, om nu Mises verkligen förutsåg 30-talskrisen borde dagens ekonomer diskutera hur prognosmodellerna kunde förbättras med Mises insikter. Men det är ganka tyst om österrikarna bland vanliga ekonomer.

Kan det vara så att Mises hade ideologisk motvilja mot den penningpolitiska regimen och därför alltid kunde hävda att den skulle leda till fördärv?

Finns det löften från politiskt ansvariga som är trovärdiga när det gäller att vara passiv i en kris?

Även om det fanns det har forskningen inte visat att det skulle vara en effektiv väg att gå för att minska risktagningen. Finansmarknaderna karaktäriseras av utpräglat flockbeteende och ytterst dåkig kunskap om vad det är man investerar i för instrument. Ett löfte att det skall gå åt helvete på makroplanet har knappast någon hämmande verkan. Man tror ju inte ens att det skall bli en nedgång som drabbar en själv.

Pröva analogin med att myndigheterna deklarerade att bilisterna måste köra mer försiktigt eftersom man nu drar in alla ambulansutryckningar. Vi ser ju hur försiktigt bilisterna kör i fattiga länder utan ambulanser. Eller?

Varför räcker inte 100-procentig kapitaltäckning?

Med en planekonomisk syn på hur ekonomin fungerar kunde man tycka att det räckte med att sparandet kanaliserades till investeringar - tex i proportionen 80 procent i utlåning och 20 procent i aktieköp. Varför behövs krediter i övrigt? De gör ju bara att ekonomin blir instabil och utgör en risk för alltför snabb inflation.

En dynamisk och tillväxtorienterad marknadsekonomi kan dock inte fungera på detta sätt. Det behövs handelskrediter till långt större belopp än krediter för realinvesteringar. Och släpper man fram en kreditmarknad av detta slag får man också avarter. Det är dessa som måste bekämpas utan att man "kastar ut barnet med barnvattnet".

Vi kan inte göra det för lätt för oss genom att hålla fram en reglering med 100-procentig kapitaltäckning som skulle lägga en död hand över det ekonomiska livet. Forskningen har visat att tex guldmyntfot skulle hämma tillväxten. Se min artikel från april 2009.
/DNg

 
At 20 augusti, 2009 14:59, Anonymous Anonym said...

De privata bankerna är privata så länge de är privata, de blir statliga när de inte längre är privata.

Även detta är en väsentlig del av finanskrisen och det mest i kapitalismen högborg USA.

Fråga är hur Obama ska feda upp detta.
Han kallas redan av politiska motståndare och äve ekonomiska analytiker för socialist.
/Per Fredö

 

Skicka en kommentar

<< Home