söndag, oktober 11, 2009

Ska osjälviske Ernst Fehr få Ekonomipriset?

En nationalekonom som forskat om mänskligt beteende har förklarat att det finns osjälviska drag som kullkastar ekonomernas teori om människan som en egenintresserad, rationell nyttomaximerare. Det är Ernst Fehr i Zürich som går emot economic man.

Den i Schweiz verkande österrikiske nationalekonomen (mikroekonomi) Ernst Fehr (f 1956, hemsida) är högt rankad som näste " Nobelpristagare" i ekonomi (DN 4/10, 10/10). Priset till Alfred Nobels minne tillkännages på måndag 12/10. Får han Ekonomipriset blir det en politisk markering mot nationalekonomins konventionella antaganden om economic man - dvs synen på människan som i grova drag en rationell, egenintresserad nyttomaximerare. Så vill nämligen Fehr framställa sig själv och sin forskning. Denne "osjälviske ekonom retar många" enligt DN 13/6-05 (Karin Bojs).

Ernst Fehr nämns som en forskare som visat på förekomsten av "inequity aversion" med hjälp av experiment baserade på bl a ultimatumspelet. Det är alltså en fråga om att undvika en sorts "social orättvisa" som berör hur vinster utifrån skall fördelas. Tendensen är att försökspersonerna frivilligt delar utfallet någorlunda jämnt till skillnad från schimpanser (blart dec-07). Frågan är dock vilka slutsatser man kan dra av dessa experiment.

Ett snarlikt forskningsområde är förekomsten av s k "altruistisk bestraffning". Detta kan undersökas genom experiment baserade på spelet common good. Här finns det en möjlighet att bestraffa dem som agerar " gratisåkare" och tillgodogör sig en del av andras ansträngningar för det gemensamma bästa. Om detta skrev jag i en bloggartikel 13/6 2005. Resultaten av experimenten finns redovisade i Nature 415, 2002. Att denna benägenhet till altruistisk bestraffning inte är medfödd framgår av ett inlägg på Mediekritik.nu av A Berman 2002 som haft kontakt med Fehr.

Min slutsats är att det inte är fråga om altruism i traditionell mening när en del människor uppoffrar sig för att "hålla ordning" utan istället en sorts hämndbenägenhet. Även denna kan vara skenbart irrationell (uppoffrande) men är långsiktigt till fördel för alla inklusive en själv.

År 2008 publicerade Fehr mfl en artikel i Nature 454 som redogjorde för experiment med schweiziska småbarn mellan 3 och 8 år baserade på tre olika spel. Om dessa skrev jag tre artiklar med början 12/9 2008. Jag gav en kort sammanfattning i den tredje artikeln:
"Det första experimentet mätte social samverkan och 40-50 procent av barnen visade tillmötesgående beteende gentemot främlingar. Det andra experimentet införde en uppoffring för att kunna gynna den andre och då sjönk välviljan mot främlingar till 12 procent bland de äldre barnen. Denna altruism minskade dessutom med stigande ålder. Det tredje experimentet återgår till att inte bygga på någon materiell uppoffring men nu innebär välviljan mot den andre att denne får två godisenheter när man själv bara får en."
I det tredje experimentet visade det sig att 80 procent av barnen 7-8 år inte ville avstå att förhindra att låta den andre få ett större utfall än man själv. Detta experiment bekräftar min något pessimistiska syn på människans natur som missunnsam och avundsjuk. Mina slutsatser av alla tre spelen sammanfattade jag sålunda:
"människan är en ogin egoist som inte vill att andra utan ansträngning skall få det bättre. Om den andre skall få något extra måste hon komma med något som man själv har glädje av - annars får det vara, tycks vara vad deltagarna tycker. Man vill inte ge bort något gratis, visade det andra spelet. Och även om man inte kan förfoga över det man kan ge bort vill man rimligtvis ha något i gengäld. Denna gamla talionsprincip har Fehr et al dock inte testat explicit."
Min övergripande slutsats var att Fehrs mfl experiment visar att människan verkligen är en economic man - dock inte allmänt så rigid och småskuren som en del individer av arten homo economicus framställts som i världslitteraturen. Någon tendens till altruism, solidaritet och socialistiska värderingar hos människan har Fehrs forskning inte kunnat belägga. Men han beskriver gärna utfallen av experimenten i sådana termer.

Läs mer i min artikelserie om människans natur med början juni 2005.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 11 oktober, 2009 23:28, Blogger Tino said...

Om människan är så osjälvisk som en del tror skulle vi inte behöva en välfärdsstat.

Regleringar behövs inte, finansmarknaden reglerar sig själv (det rör sig om godhjärtade människor som söker gruppens bästa).

Inkomstomfördelning är onödig. Goda osjälviska individer tar hand om varandra.

Vad behöver vi skatteverket till, räkna med att folk ger en rättvis del av sin inkomst till det allmänna goda. Det gör ju det i labbet!

Hemlöshet tex. kan inte teoretiskt existera i ett samhälle där miljoner har hem och några tusen är hemlösa. Vi *vet* från experiment att människor gärna tar hand om varandra. Hur kan en person som skänker bort 40% av sin inkomst i diktatur-spelet inte skänka bort mer än i genomsnitt 0.3% till hemlösa och andra i nöd? Omöjligt.

 
At 12 oktober, 2009 12:04, Anonymous Mats Frick said...

Jag tror priset går till Nordhaus.

 
At 12 oktober, 2009 13:45, Anonymous Mats Frick said...

Det gick till Elinor Ostrom. Bra val! Läs en artikel av henne här: The Struggle to Govern the Commons

 
At 13 oktober, 2009 23:35, Blogger Danne Nordling said...

Det var nog tur att priset inte gick till Fehr. Men risken finns att det sker senare.

Felet med delar av hans forskning är att han drar långtgående slutsatser från sina experiment.

För det första finns det ingenting som tyder på att experimenten visar att vanligt ekonomiskt beteende bland människorna skulle förvrängas i altruistisk riktning och försvaga postulatet om economic man.

För det andra visar t ex diktator-spelet att en konstlad situation där där två personer gratis får dela på något värdefullt tenderar de att dela med sig. Detta säger ingenting om hur de skulle dela på något där den ene arbetat hårt för resultatet och den andre inte gjort så mycket.

Att dela med sig är vidare ett inlärt beteende - både genom moraliserande uppfostran och genom erfarenhet av omgivningens reaktioner gentemot personer som kan betraktas som ogina. Av 3-4 åringarna ville ändå 60 procent inte dela med sig till okända (exp1) trots att det inte kostade något för dem själva - dvs ännu enklare att vara generös än i diktator-spelet.

Fehrs andra experiment visar ett helt annat resultat än diktatorspelet. Det är bara en liten andel som ger bort hälften till främlingar och den minskar med stigande ålder. Däremot finns det en viss, med åldern stigande, tendens att dela med sig inom den egna gruppen.

Om diktatorspelet utvidgas till att också omfatta möjligheten att ta ifrån den andre något har det visat sig att utfallet blir mera en tendens att ta ifrån än att ge (Bardsley 2005). Så Fehrs forskning är långt ifrån särskilt klargörande.
/DNg

 
At 18 oktober, 2009 09:37, Anonymous Anonym said...

Varför har du inte kommenterat att Ostrom har fått priset, ännu? Är hennes nyanserade bild på ekonomi svår att trycka in i en svartvit nyliberal världsbild?

mvh,
G

 

Skicka en kommentar

<< Home