onsdag, juni 09, 2010

Löntagarfonderna spökar

Debatten om hur det kollektiva pensionskapitalet ska förvaltas går ibland till överdrift. Man vill jämföra med förra århundradets löntagarfonder. Men de hade ett mycket mera långtgående syfte: maktövertagande.

I Dagens Industri 5/6-10 skrev tre företrädare för kapitalförvaltarna en artikel med rubriken "Löntagarfonderna är tillbaka". Skribenterna var Per-Olof Söderberg (of Söderberg & Partners), Bengt-Åke Fagerman (vd Skandia Liv) och Lennart Jeansson (of Sjätte AP-fonden). De vände sig mot att makten över vårt pensionssparande ligger i handen på anonyma tjänstemän. Slutsatsen riktar sig mot organisationen Svenskt Näringsliv:
"2000-talets arbetsgivarorganisation ställer sig på samma ideologiska sida som det förra århundradets ­lön­tagar­fondsförespråkare. Pensions­spararen förlorar inflytandet över sitt eget kapital och sin framtida levnadsstandard. "
Detta kan inte vara sant. Vår kritik mot löntagarfondsförespråkarna på den tiden gick inte i första hand ut på att löntagarfonderna inte skulle medge något individuellt inflytande på kapitalförvaltningen. Det fanns visserligen några uppgivna direktörer som ansåg att man fick acceptera "Meidnerfonderna" om de bara försågs med någon individuell anknytning. Men företrädarna för en sådan "nästbästa lösning" fick snart ge med sig (bloggartikel jan -07).

Syftet med löntagarfonderna var inte att lösa något problem med "kapitalbrist" som kunde förenas med kapitalförvaltning i gängse mening. Med löntagarfonderna skulle fackföreningsrörelsen successivt ta över makten i alla företag utom de minsta. Syftet var att på det sättet kunna bedriva "planmässig hushållning".

Att kalla dagens otydliga, tjänstmannadrivna kapitalförvaltning för något som liknar 1900-talets löntagarfondsidéer är en våldsam överdrift. Och att tillvita dagens arvtagare till dåtidens SAF för att vara ideologiska medlöpare till dåtidens fondsocialism är oförsynt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: