tisdag, juni 15, 2010

Varför ingen debatt om höjd marginalskatt?

En rad inlägg mot höjda marginalskatter har presenterats efter de rödgrönas förslag. Men någon debatt om det skadliga eller orättvisa med pennalistiska marginalskatter har det inte blivit. Varför är det så tyst idag när debatten tidigare var så intensiv?

Den 3 maj presenterade de rödgröna partierna sin politik. Den innebär en rad skattehöjningar som medför att folk får mindre pengar kvar. Med en viss fördröjning tycks kunskapen om dessa konsekvenser tränga in i folkopinionen. Att bensinskatten ska höjas med 49 öre var LO-ordförandens förklaring i lördags till att opinionsförsprånget för de rödgröna började vackla under senare delen av maj. Och bilden av att SCB:s undersökning avspeglar ett redan gammalt opinionsläge befästes av Sifo under söndagen.

Ett för den långsiktiga skattepolitiken mera bekymmersamt inslag i de rödgrönas förslag var höjningen av marginalskatten med ca 2 procentenheter. Detta går i rakt motsatt riktning mot de reformer som vidtagits sedan slutet av 1980-talet med undantag för införandet av en "värnskatt" på 5 procentenheter i förhöjd marginalskatt.

Viss kritik har riktats mot de höga marginalskatterna i Sverige, som efter Danmarks sänkning vid årsskiftet är högst i världen. Några exempel:

I en artikel 5/6 på DN debatt av folkpartiledaren Jan Björklund och Sacos ordförande Anna Ekström kritiserades värnskatten utifrån Globaliseringsrådets ansatser som aldrig kom att fullföljas. Men den extra 2-procentiga skattehöjningen nämndes inte.

På uppdrag av ESO har den danske professorn i nationalekonomi Peter Birch Sørensen utrett hela skattesystemet (rapport på engelska, pdf). I en artikel 31/5 på DN debatt presenterade han sin rapport och omnämnde avskaffandet av värnskatten på ett par rader.

Professor Sven-Olof Lodin, tidigare industrins skattesakkunnige, skrev ett inlägg 27/5 på DN debatt där han bland annat angrep de rödgrönas förslag att höja marginalskatten med två procentenheter.

Ett inlägg den 10/5 2010 av Johan Fall, skatteexpert på Svenskt Näringsliv, tog explicit upp den extra höjningen på 2 procentenheter. Denna artikel publicerades dock enbart på SN:s hemsida. Men den gav starka argument mot de rödgrönas förslag som de själva menade främst skulle drabba miljoninkomster. Detta tillbakavisas av Johan Fall:
"Den nya skatten ska tas ut från en något lägre inkomstnivå än dagens värnskatt. Det innebär att bland heltidsarbetande kommer den att belasta mer än var sjunde person och var femte man. Nästan var fjärde stockholmare kommer att träffas av den nya skatten.

Ser man vidare till olika yrkes- och åldersgrupper kan konstateras att det är 9 av 10 läkare och över hälften av alla universitetslärare, dataspecialister och civilingenjörer över 40 års ålder som blir beskattade med den nya värnskatten. Bland exempelvis journalister, konstnärer och skådespelare är det mer än var femte person i liknande åldrar som tvingas betala skatten."

Den föreslagna skattehöjningen innebär att marginalskatten som högst blir 61 procent i exempelvis Katrineholm och ännu högre om osynliga skatter inräknas:
"För en person i exempelvis Katrineholms kommun innebär oppositionens förslag om skatteskärpning att den högsta marginalskatten höjs från dagens ca 58 procent till 61 procent. När man dessutom beaktar arbetsgivaravgiften (på hela lönen) och momsen (på det som blir kvar och man handlar för) blir den högsta sammanlagda skattekilen 76 procent. "
Detta skulle tidigare ha utlöst en kraftfull kritik från de borgerliga partierna som i princip är för "hälften kvar". Men dagens opinionsläge passar tydligen inte för en samhällsekonomiskt grundad debatt om marginalskatter och än mindre för att det skulle vara orättvist att staten tar mer än hälften av en inkomstökning.

Genom att Moderaterna tonat ned sina ambitioner att avskaffa värnskatten har de öppnat för en vänstervridning av hela den fördelningspolitiskt orienterade skattedebatten. De borgerliga har därmed förlorat debatten om marginalskatterna trots raden av inlägg från andra den senaste månaden. Och någon credit för att "inte gynna de rika" har man inte fått - snarare tvärtom.

Sannolikt finns det opinionsundersökningar som visar att marginalväljarna inte är särskilt förtjusta i att låta de rika "komma undan" utan skattehöjningar. Det kan då framstå som äventyrligt om de borgerliga kritiserade de rödgrönas pennalistiska påfund. Marginalväljarna vill helt enkelt slå till mot "de rika" för att de gillar att göra illa. Och någon egen kraft att driva frågan om lägre marginalskatter har inte de borgerliga.

Nu åker jag på semester ett par veckor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

4 Comments:

At 17 juni, 2010 12:22, Anonymous Anonym said...

Tyvärr har socialdemokratins många, tunga ja nästan statskuppsliknande långa regeringsinnehav så till den milda grad förgiftat den svenska folkskälen med tron att "bara vi klämmer åt de rika" så öppnar sig ett ymnighetshorn att ösa resurser ur att sedan fördela bland folket.

Nu är det ju inte så verkligheten ser ut men sedan när brydde sig socialisten om verkligheten?

 
At 17 juni, 2010 17:22, Anonymous Anonym said...

Varför inte en debatt om sänkt a-kassa, sjukförsäkring,
och att sänka sjuka. Varför vill man starffa arbetslösa, räclker det inte med att de blir arbetslösa, NÄÄ dessutom har alliansen sänklt ersättningen med över 30% sedan högre skatt på det på lika inkomst.
Liknande gäller de sjuka.

Varför vill man starffa dessa när det är lättare straffa de med förmöägenheter och som bör utföra en motprestation för avkastnigen.

Det är rika som ska bestraffas inte de som redan blivit bestraffade.

Högern experiment har gått för långt när folk begår självmord för en galen reform.-

 
At 23 juni, 2010 14:20, Blogger Nils Lindholm said...

"Det innebär att bland heltidsarbetande kommer den att belasta mer än var sjunde person"
}
Danne: där har du helt fel!!
6 av 7 berörs inte alls juuu.
Egenintresse?

Man ser av dina skrifter hur du egoistiskt värnar om DINA pengar.

Iof.s. så känner jag inget för höjda marginaleffekter utan det borde räcka med 'platt skatt'.
Min 'Wall-Enberg' med 100-miljoner i lön betalar:
32-miljoner i a-avgift.
30-miljoner i k-skatt - nån 50-tusen i jobbavdrag.
20-miljoner i direkt Statsskatt.
Eller är det 15 eller 25?
ja vem bryr sig då det är så stora mer_i_skatt_än_åter-från_samhället.
Tyvärr så blir ’platt skatt’ en lite katastrof för ’vårdbiträdet’ o liknande ’tärande’.

Lägg märke till att ’Wall-Enberg’ betalar 10-miljoner till sin pension, varje år!!
Det måaste medelSvensson hålla på hela sitt arbetsliv för att betala in.
Men båda får exakt lika mycket från ATP:n

 
At 26 juni, 2010 22:30, Blogger Danne Nordling said...

Höjd marginalskatt kan både användas som ett (falskt) argument för att en beskattning av de rika ger mycket till välfärden och som ett sätt att vilja "klämma åt" en grupp som avskys av vänsterväljare. Är inte det andra knepet det som är avgörande?

Eller ska vi se ekonomiskt ofördelaktiga åtgärder gentemot olika grupper som en bestraffning av dessa grupper? Följdfrågan blir då varför politikerna skulle vara intresserade av bestraffningar av ganska stora grupper? Helt klart finns det ett hämndmotiv mot små grupper. Här i England såg jag en kolumnist som refererade (och själv verkade instämma) att bankdirektörerna skulle ställas upp mot en vägg och skjutas. Då blir t ex bonusfientlig en bestraffning.

Men det verkar långsökt att sänkt a-kassa eller försämrad sjukpenning skulle vara en bestraffning. Det är snarare en fråga om att försöka styra folks beteende med ekonomiska incitament. Den forskning regeringen hänvisar till sägs visa att det skulle vara en framgångsrik metod.

Nils Lindholm, jag argumenterar i skatte- och bidragsfrågor helt oberoende av min egen situation. Däremot argumenterar vänstern nästan alltid i eget intresse. Det borde vara förlegat eftersom ingen längre hänvisar till Marx' utsugningsteori för att bevisa att vänsterns väljargrupper blivit förfördelade. Om man anser att man har rätt att få mer av produktionen måste man ställa upp en ny teori som visar varför "de fattiga" får "för litet".

Men det kanske bara var under 1900-talet som folk tyckte att det behövdes en saklig motivering för omfördelningspolitiken. Nu tycks tesen "makt är rätt" vara väldigt gångbar. Är du Nils anhängare av denna?

Du pekar i slutet av ditt inlägg på en intressant variant av osynlig skatt: höginkomsttagarna betalar mycket mer i arbetsgivaravgifter utan att få bättre förmåner. Men genom att dessa "avgifter" är okända går det för sig - inte ens en borgerlig regering visar något intresse att röja upp i detta socialistiska moras.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home