fredag, september 17, 2010

Har Alliansen ond vilja i sjukförsäkringen?

Alla tre rödgröna angrep Reinfeldt i partiledardebatten med exempel på hur illa sjukförsäkringsreglerna fungerar i praktiken. Wetterstrand anklagade regeringen för att förstöra försäkringen - tydligen av ond vilja. Detta desperata angrepp ser ut att misslyckas.

Partiledardebatten i SVT hettade till en aning när statsminister Fredrik Reinfeldt utfrågades av de tre rödgröna partiledarna. Alla tre tog upp konkreta fall där utförsäkringsreglerna i sjukförsäkringen framställdes som omänskliga. Lars Ohly (V) tog upp det i bloggosfären mycket omskrivna fallet Annica Holmqvist, som Försäkringskassan ska avgöra på måndag. Mona Sahlin (S) tog upp Lars Sjöblom, f d polis. Maria Wetterstrand (MP) tog upp Marie Bengtsson som efter en lungtransplantation skulle tvingas leva på 1 800 kr/m eftersom hon inte kunde börja jobba direkt.

Jag tänker inte referera detta inslag eftersom det finns en utmärkt sammanfattning på SVT:s hemsida. Alla tre rödgröna partiledare trodde tydligen att de skulle kunna göra om Janne Josefssons bravad i Uppdrag granskning den 13/1-10 (bloggart 15/1) om en kvinna som begick självmord efter en frustrerande strid med Försäkringskassan.

Mot bakgrund av att regeringsmedlemmar inte får kommentera konkreta myndighetsärenden kan man tycka att det var litet lågt att ännu en gång attackera på detta sätt. Men opinionsundersökningarna visar att det behövs något kraftfullt för att säkra ett regimskifte. Så de rödgrönas desperation var inte oväntad. Kring årsskiftet hade också Alliansens opinionssiffror minskat i samband med den då upprörda sjukförsäkringsdebatten.

Men nu bedömer jag till skillnad från i januari att attacken kommer att misslyckas. Alliansen har faktiskt lyckats förklara att åtgärderna i uppstramande riktning är ett led i en positiv reform som syftar till att få dem med arbetsförmåga att komma ut på arbetsmarknaden. Det man kan klandra regeringen för är att man inte kunnat förutse hur myndigheterna skulle tillämpa de av Riksdagen beslutade lagändringarna. Kanske det också finns en ovilja bland byråkraterna att göra välvilliga tolkningar av enskilda fall därför att man ogillar hela företaget. Det är dock inte lätt att bevisa.

Men i synnerhet Maria Wetterstrand ifrågasätter regeringens goda vilja. Av hennes argumentation fick man intrycket att regeringen avsiktligt ville "förstöra" sjukförsäkringen. Orsaken till denna förstörelselusta var oklar. Kanske menade Maria Wetterstrand att det var ren ond vilja som låg bakom?

Utan detta angrepp, som nog gjorde ett visst intryck på okritiska tittare, skulle jag bedöma att debatten blev oavgjord. Även om Reinfeldt inte blev svarslös kanske han ändå borde ha tagit Wetterstrand i örat för hennes så uppenbart illvilliga debattstil i sjukförsäkringsfrågan.

Se även proffstyckarna. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

13 Comments:

At 18 september, 2010 02:18, Anonymous Anonym said...

"Det man kan klandra regeringen för är att man inte kunnat förutse hur myndigheterna skulle tillämpa de av Riksdagen beslutade lagändringarna."

Glöm inte bort remissinstanserna. De hade, efter vad jag fått höra, en del kritiskt att säga regeringen om vad resultatet av dessa lagförändringar skulle bli. Men man ville kanske inte lyssna på det örat.

 
At 18 september, 2010 11:46, Anonymous Ulf said...

Tackar för din utmärka blog, alltid intressant läsning.

Men Google klagar, FYI:

"The website at danne-nordling.blogspot.com contains elements from the site www.blogrankers.com, which appears to host malware"

 
At 19 september, 2010 14:22, Blogger Danne Nordling said...

Det sägs ofta att remissinstanserna var kritiska. Men ingenting sägs om på vilket sätt de ville förändra reformen. Kunde de förutse att tolkningarna skulle bli att återförsäkring inte skulle beviljas i relativt klara fall med avsaknad av arbetsförmåga?

Den alternativa förklaringen, som de rödgröna förde fram i slutdebatten, är svår att tro på. Den går ju ut på att regeringen med avsikt ville göra det så svårt som möjligt för ett antal personer utan arbetsförmåga. Syftet kan rimligtvis inte vara sadistiskt. Man måste i så fall lansera en teori om att de hemska konsekvenserna för vissa ska bli skräckexempel som andra ska rätta sig efter när de begär sjukskrivning.

Hör hur osannolikt detta låter. Dessutom ger det knappast någon praktisk ekonomisk effekt. Slutligen inser alla att detta inte är någon valvinnande modell. Det mest plausibla verkar vara att Husmark Pehrson varit inkompetent och att Reinfeldt varit alltför artig för att offentligt chikanera henne.
/DNg

 
At 19 september, 2010 17:37, Anonymous Anonym said...

"Den går ju ut på att regeringen med avsikt ville göra det så svårt som möjligt för ett antal personer utan arbetsförmåga. Syftet kan rimligtvis inte vara sadistiskt."

Om man nu godtagit uppgifterna om avsaknaden av arbetsförmåga. Har man den ideologiska utgångspunkten (eller bakgrunden) att skatter är stöld etc, känner jag ingen större tvivel inför tanken att att de styrande nog kan tänka sig pressa de som ansetts vara utan arbetsförmåga lite till. Är de verkligen arbetsodugliga? Kan de inte göra något på Samhall? De lever ju trots allt på andras pengar...

 
At 19 september, 2010 20:30, Anonymous Anonym said...

danne
"är ett led i en positiv reform som syftar till att få dem med arbetsförmåga att komma ut på arbetsmarknaden"
tanken var bra, så vill folket att det ska vara.

"Det man kan klandra regeringen för är att man inte kunnat förutse hur myndigheterna skulle tillämpa de av Riksdagen beslutade lagändringarna."

var tanken med arbetslinjen att spara pengar också? genom att utförsäkra folk så dom får socialbidrag, socialbidrag idag innebär att staten tar alt av värde som någon äger.

"Kanske det också finns en ovilja bland byråkraterna att göra välvilliga tolkningar av enskilda fall"
jag har mer hört talas om handläggare som gråter över vilka beslut dom måste ta.
En sak som var bra var att löneökningarna hölls nere när det stod många nya på kön till jobben.

den som är konspiratoriskt lagd kan säga att det var meningen att dom arbetslösa och sjuka skulle till socialen, vitsen med reformen var bara det, så dom få rika skulle få skattesänkningar, ta från dom sjuka ge det till dom rika.

Ola

 
At 20 september, 2010 10:39, Blogger Danne Nordling said...

Anonym 17:37, ur ett frihetligt perspektiv borde vi betrakta sjukförsäkringen just som en försäkring. Den är till för sina kunder som betalar för risken att drabbas av arbetsoförmåga. Därför är det inget egenvärde att ha en rigorös bedömning av arbetsförmågan. I ett fritt samhälle kan man dessutom tänka sig olika försäkringspremier för olika risker.

Ola, arbetslinjen var nog mest ett sätt att ta initiativet från Socialdemokraterna. Sakpolitiskt är den dock motiverad av att den demografiska utvecklingen kräver att fler arbetar i framtiden. Att syftet skulle vara att spara pengar på ett nästan omänskligt sätt förefaller långsökt.

Varför belyser media inte orsakerna till att en del av besluten framstår som omänskliga? Regeringen har ju ändrat reglerna så att sådana beslut ska kunna undvikas. Var i regeländringarna har man begått misstag som medfört fortsatt dåliga konsekvenser?

Varför går media på den formella beskrivningen av omfördelningen till de rika? Jobbskatteavdraget för heltidsarbetande har just ingen effekt på de 20 procenten med lägst inkomster trots att de lågavlönade får procentuellt störst skattesänkning. Den första kvintilen innehåller bara några få procent heltidsarbetande, resten är bidragstagare eller deltidsarbetande. Därför blir ett jobbskatteavdrag definitionsmässigt ett gynnande av "de rika".
/DNg

 
At 20 september, 2010 19:05, Anonymous Anonym said...

Angående jobbskatteavdraget: Lägg därtill det som nationalekonomer som Calmfors i all sin uppriktighet säger: Den viktigaste effekten är att den gör att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulle göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven. Därmed utvecklas lönerna i långsammare takt.

Att det skulle vara de i den övre delen av samhällsekonomin som skulle lida mest av dessa uteblivna löneökningar är givetvis också det naivt.

 
At 20 september, 2010 19:06, Anonymous Anonym said...

Rättning: Att det skulle vara de i den övre delen av samhällsekonomin som skulle lida mest av dessa uteblivna löneökningar är givetvis också det naivt att tro.

 
At 21 september, 2010 10:32, Anonymous Anonym said...

Ja, vad säger du Norling - är inte jobbskatteavdraget en lönesänkare? Och vem av de arbetande får egentligen lida mest av det? De som redan har hög lön?

 
At 21 september, 2010 21:51, Anonymous Anonym said...

danne min kommentar kom inte in fastnade i cyberrymden, finns den inte där så radera denna kommentar.
Ola

 
At 22 september, 2010 18:03, Blogger Danne Nordling said...

Hur inverkar jobbskatteavdraget på lönenivån?

En konventionell analys av utbud och efterfrågan i ett diagram visar att arbetsutbudet ökar när lönerna stiger. Men eftersom efterfrågan minskar vid högre löner kommer ingen jämvikt att uppstå.

Men om utbudskurvan skiftar utåt kommer löntagarna att vilja arbeta fler timmar vid den tidigare lönenivån. Detta hjälper dock inte om eftersom efterfrågan inte har ändrats. Om lönen sjunker ökar dock efterfrågan längs den ursprungliga kurvan.

Allt som ökar arbetsutbudet vid oförändrad efterfrågekurva kommer alltså att sänka lönerna för att jämvikt ska uppnås. Det gäller såväl bidragssystemens minskade frikostighet som subventioner av arbetade timmar. Om efterfrågan samtidigt ökar - genom att kurvan skiftar utåt - kommer någon sänkning av lönenivåerna inte nödvändigtvis att bli följden. Detta kan uppnås genom att skattesubventionerna inte finansieras med andra skattehöjningar eller nedskärningar.
/DNg

 
At 23 september, 2010 16:17, Anonymous Anonym said...

Din skolbokskalkyl var inte så övertygande. Jag tror nog mer på Calmfors.

 
At 23 september, 2010 16:37, Blogger Danne Nordling said...

Och vad menar du att Calmfors skulle ha kommit fram till?

Alla analyser som jag sett går ut på att bestämma storleken av det första ledet (ovan) i en enkel "skolbokskalkyl". Det som brukar anges är dock enbart kvantiteten (ca 70 000 nya arbetande) och inte vilken lönenivåsänkning utslaget på samtliga jobb som blir följden.

Men man kan inte bortse från effekter på efterfrågan - i synnerhet inte nu när den är otillräcklig.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home