onsdag, september 22, 2010

Kan socialdemokratins kris hävas med en kommission?

Kan en kriskommission hitta en helt ny politik? Kan den identifiera några oprövade idéer? Om partichefen inte kan peka ut riktningen kommer inte heller en administrativ instans att kunna göra detta. Socialdemokratin behöver kanske byta ideologi?

Nu har Socialdemokraterna tillsatt en kriskommission. Den ska arbeta på fyra områden: 1) Innehållet i politiken, 2) Varför valrörelsen förlorades, 3) Idédebatten och 4) Folkrörelsearbetet. Partiledningen sitter kvar. Styrelsens ordförande Mona Sahlin agerar åter som en partichef som i toppen av byråkratin fattar några administrativa beslut. Redan detta indikerar att det blir ett nytt fiasko. Hon kan inte uppträda som VD för SAP AB om hon ska sitta kvar ännu en tid.

En ledare måste ha klart för sig vart partiet ska gå. En kommission ska då ha till uppgift att bekräfta och legitimera ledarens intuitiva uppfattning. Om chefen inte redan vet detta är hon ingen ledare. Men när hörde vi Sahlin ha en visionär och principiell uppfattning om socialdemokratins framtida inriktning?

Hittills har Sahlin kommit undan med att föra fram några enkla slagord: ökad jämlikhet, mera välfärd och Marx' tes om förmåga/behov. Uppenbarligen duger det inte. Hon har tidigare beskrivits som en socialdemokrat något till höger. Hon gillades inte av facket och var positivt inställd till skatteavdrag för hushållstjänster. Fördelningspolitiskt var hon med på att det behövs löneskillnader och att de med låg lön inte hjälps av att de högavlönade får det sämre. Trots detta har hon nu förmåtts ta med Vänsterpartiet i samarbetet, använda marxistiska slagord, föreslå progressiv fastighetsskatt och ny förmögenhetsskatt. I retoriken under valrörelsen har ett stående inslag varit att regeringen sänkt skatterna främst för "de rika".

De bidragstagare som nu utgör en väsentlig del av Socialdemokraternas väljarstöd kanske kan tilltalas av denna vänsterretorik, trots att den i Sahlins fall rimligen är hycklande. Men medelklassen, särskilt i storstäderna, har snarare stötts bort. De ursprungliga försöken att motivera skattehöjningarna med statsfinansiella argument har av naturliga skäl tystnat. Det ska istället ses som en "förmån" för de rika att betala högre skatt. Socialdemokraterna vädjar till folks altruism för att få röster. Sådant måste misslyckas.

Men kriskommissionen kan rimligtvis inte överge vänsterprofilen. Det utrymme som tidigare fanns i form av sysselsättningspolitik och smidig förvaltning av välfärden är nu utfyllt av Alliansen. Genom att ge upp större delen av den klassiskt borgerliga politiken och bli högersocialdemokrater har Alliansen för överskådlig framtid berövat S denna möjlighet att bedriva eventuellt framgångsrik politik.

Vad som återstår blir detaljfrågor av plånbokskaraktär. Det är den valrörelse vi redan sett. Den blev ett fiasko. Det finns rimligen ingenting som skulle kunna bli en framgångsväg för S. Detta bekräftas av en artikel av Peter Weiderud på DN Debatt idag 22/9 med rubriken "Så blir Socialdemokraterna på nytt ett statbärande parti". Han är ordförande i Boderskapsrörelsen och borde kunna föra fram ett alternativt recept. Men artikeln är ganska abstrakt och konkret lika innehållslös som resultatet av Socialdemokraternas extra "jobbkongress" i slutet av oktober 2009. Det förefaller vara ett nytt mönster att på ett byråkratiskt sätt fastslå kraftfulla teser utan konkret innehåll. Men det är inte så val kan vinnas.

Kriskommissionen kommer knappast att kunna komma fram till något annat än vad jag skrivit här och igår om att socialdemokratin är passé. Nästa steg kanske blir en extra partikongress under beteckningen "ideologikongressen" eller liknande. Men bristen på idéer kommer att permanenta krisen. Socialismen som idé har kommit till vägs ände. Därför dras också dess efterföljare socialdemokratin med i fallet.

, , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: