söndag, oktober 24, 2010

43 procent av fransmännen är inte demokrater

Borde inte fransmännen foga sig i demokratiskt fattade beslut i parlamentet? Eller ska strejker och blockader få fortsätta tills beslutet om en höjning av pensionsåldern rivs upp? Det anser många fransmän.

I en opinionsundersökning redovisad av Le Figaro i fredags anser 43 procent av de tillfrågade att protestaktionerna mot pensionsreformen bör fortsätta tills den dras tillbaka. Detta anser man ska ske efter det att reformen att höja pensionsåldern från 60 till 62 år fastställs senast på onsdag. Senaten godkände slutligt reformen i fredags (DN).

I undersökningen var 56 procent för att protestaktionerna upphör. Endast 1 procent svarade "vet ej". Att en majoritet var för att demokratiskt fattade beslut i parlamentet ska respekteras ser man i franska tidningar som positivt. Några traditionellt antiparlamentariska fackföreningar har även sagt sig vilja respektera demokratin. Den svenska rapporteringen av konfliktförloppet ger också intryck av ett "kraftfullt agerande" (se DN 19/10).

Men för en svensk betraktare i Frankrike ser regeringens agerande allt annat än kraftfullt ut. Ett land med kraftigt budgetunderskott och ett pensionssystem där 10 procent av utbetalningarna sägs behöva finansieras med låntagning måste göra något åt sin situation. I England höjer man pensionsåldern från 65 till 66 år. Hur skulle det se ut om Frankrike då inte orkade höja från 60 till 62 år? Det är ju upplagt för en finansiell förtroendekris enligt klassiskt mönster.

Hur kan det komma sig att franska arbetsgivare tolererar politiska strejker? Om de anställda på t ex SJ uteblir från arbetet för att försöka förhindra ett politiskt beslut genom att lamslå tågtrafiken skulle de i Sverige riskera att bli avskedade. De har ju skrivit på ett avtal att arbeta tills avtalet sägs upp.

Och hur kan president Nicolas Sarkozy låta det gå många dagar innan han beordrar polisen att upprätthålla lagen utanför petroleumraffinaderierna? En handfull marodörer kan i många dagar hindra distributionen av bensin till bensinstationerna med hjälp av våld och tvång utan att polisen ingriper. Är det så det ska gå till i ett rättssamhälle?

Det allvarligaste är dock att en stor del av franska folket inte accepterar demokratiska beslut i en välfärdspolitisk fråga. Jag tycker att det är skrämmande att ett land, som jag hittills betraktat som civiliserat, inhyser 43 procent människor som med någon sorts tvång och våld vill revoltera mot en socialpolitisk regeländring. Och det riktigt sorgliga är att man här i Frankrike anser att indikationen att 56 procent är demokrater ändå är något som ska slås upp som en glädjande nyhet.

Slutligen tycker jag det är anmärkningsvärt att oppositionen i parlamentet inte hörs av. Vi får reda på att man är emot pensionsålderns höjning men inte vad man vill göra istället. Och hur ställer sig oppositionen mot rättsvidriga och odemokratiska metoder? Hittills har vi fått reda på att f socialistledaren Ségolène Royal önskat skärpa den utomparlamentariska konflikten genom att uppmana lyceister och studenter att gå ut på gatorna och demonstrera tillsammans med fackföreningsfolket.

Sarkozys popularitet har minskat från 32 till 29 procent. Han blir sannolikt inte omvald 2012. Kommer oppositionen då att sänka pensionsåldern? Och hur gör en ny socialistregering om den borgerliga oppositionen skulle ta till blockadaktioner för att förhindra beslutet?

[Uppdatering: Diktatur eller inbördeskrig?
I dagens nice-matin 26/10 uttalar sig en prominent fackföreningsman om den fortsatta utvecklingen. Det är Didier Turrini, generalsekreterare i CGT 06 som menar att om inte den sociala dialogen förändras så finns det ingen annan utväg än antingen diktatur eller inbördeskrig ("la dictature ou la guerre civile"). Men han fruktar båda. ( s 2.)]


Etiketter: ,

3 Comments:

At 25 oktober, 2010 19:19, Anonymous Anonym said...

Lyssna:
Europe’s Financial Class War — Dr. Michael Hudson

 
At 26 oktober, 2010 13:30, Blogger Danne Nordling said...

Michael Hudson verkade tidigare vara en balanserad ekonom. Men idag tycks han hänge sig åt yviga konspiratoriska hypoteser om vad som ligger bakom det finansiella skeendet. Han ser QE som ett medel för USA:s valutakrig och att detta på något sätt ska ge en maktposition åt USA:s storfinans.

Han medarbetar flitigt i vänsterbladet Counterpunch som har anklagats för att ofta inta en antisemitisk hållning.

Ska vi tro att Sarkozy är en del i denna världskonspiration som enligt Hudson ska utarma de fattiga?
/DNg

 
At 26 oktober, 2010 21:17, Anonymous Anonym said...

Mitt jag vet att ditt jag vet:
Moses (Moshe) Hess (June 21, 1812 – April 6, 1875) was a Jewish philosopher and one of the founders of socialism and Zionism.
-
Deras media håller de flesta andras jag okunniga. Det är sorgligt - det är upprörande - ska de få lura oss?
Hur ska vi reagera? Säga sannigen? Vara kärleksfulla? Lura dem? Sprida vår eget hat?
-
Alla som vill veta vet:
The War Party
The War Party is a BBC 'Panorama' documentary, first broadcast on Sunday 18th May 2003. The programme investigates the 'neo-conservatives' (Zionist puppets) who have hijacked the White House - and America. The people who brought us war in Iraq will also bring us war with Iran - and possibly Russia too - if they are not stopped. After watching this documentary, it should become crystal clear that these Zionist puppets do not serve American interests. Rather, the 'neo-conservatives' serve the interests of the Zionist, terrorist state of Israel.
-
antony sutton
-
eustace mullins
-
Deras media håller de flesta andras jag okunniga. Det är sorgligt - det är upprörande - ska de få lura oss?
-
Mitt jag har inte svaret!
Vems jag har svaret?
-
Frågan är svaret?!.,
-

 

Skicka en kommentar

<< Home