onsdag, mars 23, 2011

Inga fler jobbskatteavdrag, tack!

Ytterligare jobbskatteavdrag kan enligt Långtidsutredningen inte locka fram ett ökat arbetsutbud. Och det är därtill inte samma sak som fler jobb. Många är dessutom svåra att anställa. Det är troligtvis subventionerade jobb som kan minska arbetslösheten.

Hur ser skattesystemet ut när det gäller inkomstskatten för löntagare? Man kunde tycka att det inte spelar så stor roll annat än för experter. Men genom införandet av ett successivt allt större jobbskatteavdrag är tanken (officiellt) att påverka folks beteende på arbetsmarknaden - och då är det viktigt att folk som tjänar under 28 000 kr i månaden (336 000 kr/år) känner till avdragets existens och huvudsakliga konstruktion.

Jag har tidigare beskrivit jobbskatteavdraget och redovisat en tabell med skatteuttaget i genomsnitt i procent och hur mycket avdraget sänker genomsnittet. Vid 10 000 kr/m är avdraget 785 kr, genomsnittsskatten är 16,0 procent och sänkningen av uttaget 7,9 procent.

Vid 28 000 kr/m blir avdraget maximalt med 1 771 kr, skatten är 25,4 procent av inkomsten och sänkningen av uttaget 6,3 procent.

Vid högre inkomster ökar inte jobbskatteavdraget och därför blir sänkningen av skatteuttaget i procent allt mindre. Vid 40 000 kr/m är sänkningen 4,4 procentenheter och vid 80 000 kr/m 2,2.

I Långtidsutredningen 2011 (SOU 2011:11, pdf) har för första gången redovisats en översiktlig bild av hur inkomstskattesystemet ser ut både vad avser marginalskatten och genomsnittsskatten. I nedanstående diagram visas marginalskatten och hur mycket högre den skulle varit utan jobbskatteavdraget:

Marginalskatt 2010 med och utan jobbskatteavdrag

Den huvudsakliga effekten för de flesta heltidsarbetande är att marginalskatten nu har återställts till omkring 30 procent, som det var tänkt när den stora skattereformen utarbetades. I slutändan kom dock LO in och fordrade att marginalskatten skulle både öka och minska på ett nyckfullt sätt vid inkomster under den nedre brytpunkten. Dessutom ville man ha en marginalskatt på 55 procent däröver, vilket medförde att Folkpartiet hoppade av överenskommelsen. I sista sekunden kunde Socialdemokraterna få med Fp genom att spola LO:s krav på 55 procents marginalskatt. (Detta krav genomfördes dock bara några år senare som en "tillfällig" värnskatt.)

I nästa diagram visas den genomsnittliga inkomstskatten med och utan jobbskatteavdrag. För heltidsarbetande upp till genomsnittsinkomsten sjunker skatteuttaget med 8-6 procent genom skattereduktionen.

Inkomstskatt i genomsnitt med och utan jobbskatteavdrag

Vi ser här hur införandet av jobbskatteavdragen har ökat progressiviteten i skatteskalan samtidigt som skatten sänks. Den heldragna kurvan stiger sålunda brantare än den gamla streckade skalan. Detta motiveras främst med det tekniska syftet att påverka arbetsutbudet. Men man kan också misstänka ett ideologiskt eller valtaktiskt syfte eftersom det beskrivits som att införa "ett skatteparadis för låginkomsttagare".

LU 2011 diskuterar vad jobbskatteavdraget kan tänkas ha fått för effekter på arbetsutbudet. Det kallas att man reducerar tröskeleffekterna (eller påverkar den "extensiva marginalen") för att arbeta. Populärt uttryckt syftar det till att det borde "löna sig att arbeta". Att det inte skulle göra detta kan förefalla paradoxalt men sammanhänger med att socialförsäkringarna betalar ut en attraktiv ersättning även om man inte arbetar.

De studier av jobbskatteavdraget som hittills har gjorts bygger på mikrosimuleringar, påpekar LU. Simuleringarna utgår från vissa förväntade beteendeeffekter och därefter beräknas hur många fler personer som borde ha börjat arbeta tack vare de sänkta tröskeleffekterna. En viktig förutsättning för simuleringarna är att alla har kännedom om jobbskatteavdraget.

Riksrevisionen visade 2009 att kunskapen om jobbskatteavdraget är låg: endast 40 procent av befolkningen i åldern 15 till 74 år vet att det existerar. Av dessa uppger drygt 10 procent att de kände till jobbskatteavdraget väl. Okunnigheten om jobbskatteavdraget är störst i grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden. Knappt 30 procent av de arbetslösa kände till jobbskatteavdraget. Detta är bekymmersamt enligt LU eftersom det är dessa grupper som förväntas påverkas mest. Det leder också till att de simuleringar av jobbskatteavdragets effekter som gjorts blir mindre trovärdiga enligt LU (s 142), som drar slutsatsen:
"Vår bedömning är att man i dagsläget bör vänta med att ytterligare förstärka jobbskatteavdraget. Anledningen är att tröskeleffekterna redan har sänkts betydligt i och med de genomförda stegen i jobbskatteavdraget. Det är därför sannolikt att många av de personer som i dag befinner sig utan arbete är relativt okänsliga för ytterligare finansiella incitament." (LU:s kursiv)
Efter vad jag kan förstå kan mikrosimuleringarna därtill inte ta hänsyn till de faktiska möjligheterna att omsätta ett ökat arbetsutbud i verkliga anställningar. Personer med viss arbetsförmåga, som tidigare t ex skulle ha varit långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade, är inte anställningsbara på samma sätt som vanliga arbetslösa. Ett ökat arbetsutbud, som i arbetsgivarnas ögon håller lägre kvalitet, kommer därför inte att enkelt kunna sänka den specifika vakansgraden. Även om åtgärderna leder till ökat arbetsutbud kommer alltså inte lika många nya jobb att kunna skapas.

För att den historiskt höga arbetslösheten i Sverige ska kunna minskas under en högkonjunktur måste den s k jämviktsarbetslösheten (Nairu) först minska (annars blir det inflation). Men om fler svåranställningsbara kommer ut på arbetsmarknaden kommer Nairu att öka. Det är också vad finansdepartementet räknar med i det diagram jag redovisade i min artikel i förra veckan om sänkt arbetslöshet till 4,8 procent 2015. Samtidigt räknar FiD att en rad åtgärder (oklart vilka) snart ska börja sänka Nairu mycket kraftigt.

Om LU har rätt i att de som fortfarande befinner sig utan arbete inte kan påverkas med ekonomiska incitament finns det knappast någon reserv av enkelt anställningsbara att förmå att övergå till arbetsutbudet. De som nu befinner sig utan arbete består till stor del av svåranställningsbara som inte får jobb när konjunkturen går upp. Det är därför som Nairu ligger kring 6,5 procent. För att sänka Nairu under 5 procent måste mer än 1,5 procentenheter av arbetslösheten troligtvis överföras till subventionerade anställningar. Är det sådana som ska visas upp i en departementspromemoria vid vårpropositionen 13 april? I Sverker Olofssons utfrågning av Anders Borg igår lät det inte som om FiD hade några nya idéer.

Det är alltså inte ytterligare jobbskatteavdrag som kan minska arbetslösheten. Därför bör vi tacka nej till fler steg. Inför inte ett femte jobbskatteavdrag 2012! Om regeringen vill flörta med väljarna på skatteområdet finns alltid restaurangmomsen och pensionärernas orättvisa skatt att rätta till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

15 Comments:

At 23 mars, 2011 08:45, Anonymous Anonym said...

Genomsnittsskatten verkar snarare minska med 6-8 procentENHETER, vilket i detta fall är en avsevärd skillnad.

/Thomas

 
At 23 mars, 2011 13:13, Blogger Per-Olof said...

"pensionärernas orättvisa skatt"

- Pensionärer behöver inte betala arbetsgivaravgifter och sociala avgifter enligt avtal. Arbetstagarna måste indirekt betala dessa avgifter genom att antingen: a) den nominella lönen blir lägre, eller b) det blir färre arbetstagare som kan få en anställning (få lön).


"För att sänka Nairu under 5 procent måste mer än 1,5 procentenheter av arbetslösheten troligtvis överföras till subventionerade anställningar."

- Detta är samma sak som att säga att lönerna är för höga för de med lägst produktivitet. Därför måste alla ekonomer säga som det är: Fackföreningar är olagliga priskarteller. En kartell kan endast hålla priset uppe genom att minska utbudet (skapa arbetslöshet).


"För att den historiskt höga arbetslösheten i Sverige ska kunna minskas under en högkonjunktur måste den s k jämviktsarbetslösheten (Nairu) först minska (annars blir det inflation)."

- En hög sysselsättning kan inte skapa inflation. En hög sysselsättning skapar i stället deflation. En hög sysselsättning innebär att produktionen är större än normalt och en större produktion är prissänkande (det kommer ut fler varor och tjänster på marknaden).

I princip kan de totala nominella lönerna i landet endast öka om: 1) Penningmängden ökar. 2) Ökningen av penningmängden höjer arbetsgivarnas intäkter/vinster. 3) Om detta sker har arbetsgivarna möjligheten att höja sina kostnader. 4) Fackföreningarna har möjligheten att höja arbetsgivarnas lönekostnader.

Detta innebär att en ökning av inflationen endast beror på ökningen av penningmängden. Ökar inte penningmängden kan fackföreningarna inte höja den totala nominella lönen. En höjning av lönerna skulle i detta fall endast skapa arbetslöshet (arbetsgivarnas totala lönekostnad ökar inte).

 
At 23 mars, 2011 13:30, Blogger Danne Nordling said...

Thomas,när jag skriver att skatteuttaget sjunker 8-6 procent avser jag själva procentuttaget i relation till inkomsten. Då tycker jag det är överlastat att skriva procentenheter.

Om jag hade skrivit att skatten sjunker 6 procent skulle jag däremot ha syftat på skattebeloppet i kronor.
/DNg

 
At 23 mars, 2011 13:54, Anonymous Ante said...

Danne du skriver "De som nu befinner sig utan arbete består till stor del av svåranställningsbara som inte får jobb när konjunkturen går upp."

Jag tror du har fel. För det första är arbetslöshet ingen perfekt utsortering som gör att dom arbetslösa är dom sämsta på arbetsmarknaden. Dom allra flesta som är arbetslösa är det därför att LAS och turordningen har valt ut att just dom ska sparkas. Dom har inte fått sparken för att dom hade sämst kompetens. Många gånger har dom som är kvar på företagen sämre kompetens än dom som fått sparken.

Om vi skulle samla ihop alla arbetslösa och skjuta dom tror jag inte NAIRU skulle sjunka nämvärt utan skulle vara kvar på ca 6,5 procent.

Om vi skjuter alla arbetslösa skulle många av dom som idag har jobb och är "produktiva" få sparken för att vara arbetslösa inflationsbekämpare.

 
At 23 mars, 2011 14:13, Anonymous Ante said...

Danne du skriver "För att sänka Nairu under 5 procent måste mer än 1,5 procentenheter av arbetslösheten troligtvis överföras till subventionerade anställningar."

Problemet är att överföring av arbetslösa till subventionerade anställninagr inte sänker NAIRU.Om man ger 1,5 procent av dom arbetslösa jobb med stöd så sjunker arbetslösheten bara tillfälligt. När arbetslösheten sjunker går lönerna upp och arbetslösheten når åter jämvikt på ca 6,5 procent.

 
At 23 mars, 2011 14:20, Blogger Danne Nordling said...

Ante, det finns naturligtvis alltid en viss arbetslöshet som varierar med konjunkturen. Utöver denna finns en allt större "strukturell" arbetslöshet som medför att Nairu stiger. Denna grupp består av svåranställbara - bl a sådana som fått gå under krisen i företag som inte kan återanställa men också av sådana som alltid har låg produktivitet av personliga skäl. Den senare gruppen har en alltmer krympande arbetsmarknad framför sig pga rationaliseringar och konkurrens från låglöneländer.

Det som talar emot din hypotes att det är produktiva som nu är arbetslösa pga LAS är läget på Beveridge-kurvan. Om det idag finns vakanser som tidigare indikerat att arbetslösheten vore hälften så stor borde dessa personer kunnat få anställning. Men de fortsätter att vara arbetslösa trots att det finns gott om kvarstående lediga platser och trots massiva insatser av "coacher" för att förbättra matchningen.

De strukturellt arbetslösa konkurrerar i praktiken (trots formella ansökningar) inte om de lediga jobben. Om konjunkturen går upp ytterligare kommer antalet lediga platser att stiga och den lilla passande del som finns kvar kommer att kunna spela ut arbetsgivarna mot varandra så att lönerna och inflationen stiger.

Om man för över de strukturella till specialverksamhet kommer därför Nairu inte att påverkas.
/DNg

 
At 23 mars, 2011 15:19, Anonymous Ante said...

En teoristisk fråga Danne. Om vi avrättade alla arbetslösa vart tredje år skulle det sänka strukturella sarbetslösheten?

Eller skulle den fortfarande ligga runt 6,5 procent? Eller 4 procent? Eller 2 procent?

OBS! Jag tycker inte att vi ska avrätta arbetslösa :)

 
At 23 mars, 2011 18:08, Blogger Danne Nordling said...

Ante, varför skulle vi på teknisk väg eliminera samtliga arbetslösa? Om vi kunde överföra nuvarande kontingent strukturarbetslösa och därefter nytillkommande (främst lågproduktiva) till specialverksamhet skulle kvarvarande arbetslöshet i huvudsak bestå av friktionsarbetslöshet och konjunkturarbetslöshet.

I en balanserad högkonjunktur skulle ca 2 procents friktionsarbetslöshet återstå. Eftersom en perfekt balansering inte går att uppnå finns alltid någon procent konjunkturarbetslöshet (i skiftande branscher) kvar.

Per-Olof, om man sparar sina inkomster för senare konsumtion vore det väl orättvist om detta uttag från sparkapitalet beskattades? Pension är uppskjuten lön och ska inte beskattas en gång till.

Jämfört med tidigare är den hårdare beskattningen nu orättvis. Eller var den lika beskattningen i alla år orättvis och nu mer rättvis?

Visst är lönerna för höga för dem med lägst produktivitet - en del ekonomer som sagt detta har hängts ut som omänskliga i media. Det medför att benägenheten att kritisera facket och lönebildningen minskar. I vår typ av samhälle anses det nödvändigt att ge de lågproduktiva hjälp. Nu sker det genom att deras jobb först slås ut och sedan att de får bidrag på heltid under långa tider.

Det vore i princip bättre att subventionera deras jobb så att de fanns kvar och genom lönen bidra till en del av det stöd som de lågproduktiva ändå måste få. Men det är svårt att organisera ett sådant system i praktiken.

Löntagarnas möjligheter att öka sina löner i en överhettad konjunktur anses vara farligt enkelt av Riksbanken. Därför kommer den att höja räntan för att dämpa konjunkturen och öka arbetslösheten med god marginal för att det inte ska uppstå inflation. Att det skulle finnas en rent mekanisk effekt som förhindrar inflation tycks inte Riksbanken tro. Därför måste Nairu först sänkas på ett övertygande sätt.
/DNg

 
At 23 mars, 2011 23:18, Blogger Nils Lindholm said...

Så det är arbetarna som har spelat ut bensinbolagen så att dom 'tvingats' höja bensinpriset så att det då olyckligtvis 'orsakat' en vinstökning på 60% !!

 
At 24 mars, 2011 02:57, Blogger Danne Nordling said...

Nils Lindholm, Riksbanken kan inte göra så mycket mot de prisstegringar som inte kommer från löneökningar. Om bensinbolagen måste höja sina bruttomarginaler för att kunna investera i bensinstationer är det destruktivt att höja räntan så att arbetslösheten ökar med mindre löneökningar och kanske prissänkningar på andra områden som följd.

Samma gäller om det blir torrår och kärnkraften samtidigt måste repareras. Höga elpriser kan inte bekämpas med räntehöjningar. Men Riksbankens politik är oklar och går kanske till och med ut på att bekämpa KPI-höjande räntehöjningar med nya räntehöjningar.
/DNg

 
At 24 mars, 2011 07:56, Anonymous Ante said...

Jag börjar förstå hur du tänker när det gäller arbetslösheten och dom lågproduktiva arbetslösas ickepåverkan på NAIRU.

Jag undrar om du sett någon undersökning hur stor andel av dom arbetslösa som är hopplösa och lågproduktiva????

 
At 24 mars, 2011 10:52, Anonymous Per Fredö said...

Det finns ett betydligt större utrymme för en vidgat finanspolitik enligt Konjunkturinstitutets bedömning .

Därutöver har Anders Borg kunnat visa på högre tillväxt och en successivt minska arbetslöshet utöver tidigare beräkningar .

De starkt minskade ohälsotalen är också en viktig komponent .

Det är naturligtvis fel att alliansen ensidigt satsar på skattesänkningar.
En mängd andra åtgärder krävs inom inte minst utbildnings-samt företagssektorerna.

Danne vill nu inte ha mer av jobbskatteavdrag oaktat att regeringen hittills varit försiktig i sin bedömning om storleken av sådana och likaså när det finns , som det heter , utrymme för det.

För min del menar jag att det krävs jobbskatteavdrag i storleksordningen 30-50 miljarder är möjligt under innevarande mandatperiod.

Det är nödvändigt för att sänka det totala skattetrycket ytterligare någon enstaka procent .

Det bidrar till att löntagarna får ett extra plus utöver de löneökningar, som kommer ut av löneförhandlingarna och som huvudsakligen motsvarar kompensation för pristegringarna , ibland , som nu , inte en det .

Det senare gäller inte minst låginkomsttagare , men även ungdomar , som måste räkna med lite lägre ingångslöner.

Skatteesänkningar bidrar också till att minska på raden av extraordinära arbetsstimulerande insatser , vilka i sig ofta icke är konkurrensneutrala.

Vilken inriktning ska då fortsatta skattesänkningar ha ?

De ska i huvudsak följa tidigare mönster med inriktning på att låg -och medelinkosttagare ska få mest , vilket ju har visat sig ha en positiv sysselsättningseffekt.

Därutöver bör brytpunkten flyttas upp ytterligare några steg och värnskatten helt slopas.

Det går inte heller att bortse från att det totala skattetrycket inklusive alla avgifter samt indirekta avlgifter ligger mellan 60-70 procent.

Danne slår, utöver den som vanligt blirjanta analysen , knut på ig själv.

 
At 24 mars, 2011 14:25, Blogger Danne Nordling said...

Ante, det är tacknämligt att du ger mig detta erkännande. Men det tyder på att många, som inte försökt sätta sig in i problematiken så mycket som du, fortfarande har orealistiska uppfattningar om möjligheterna att påverka arbetslösheten.

Jag har inte sett någon undersökning men fortfarande kan jag tänka mig att en av LU:s bilagor handlar om detta. Den finns dock inte utlagd på nätet.

Det skulle vara intressant att få någon sorts storleksbedömning av följande kategorier arbetslösa:

¤ tillfälligt arbetslösa pga konjunkturella nedskärningar
¤ långtidsarbetslösa pga hög ålder vid nedskärningar
¤ långtidsarbetslösa pga återinträde på arbetsmarknaden efter förvärvsavbrott eller alltför lång konjunkturarbetslöshet
¤ långtidsarbetslösa pga fysiska eller psykiska handikapp (skulle tidigare ha förtidspensionerats)
¤ långtidsarbetslösa yngre som har låg utbildning och dålig motivation
¤ långtidsarbetslösa som är utlandsfödda och har kulturella handikapp för anställningsbarhet
¤ tillfälligt arbetslösa som frivilligt håller på att byta arbete

Per Fredö, Riksbanken håller på att strama åt penningpolitiken - är det då riktigt bra om KI förordar ytterligare stimulanser? Det kan bara motiveras om man kan bevisa att Nairu sjunkit.

På kortare sikt går det att sänka skatterna utan extra finansiering om det finns statsfinansiellt utrymme och om Nairu sjunkit. De borde inte i princip riktas mot någon särskild grupp (såsom låginkomsttagare av de skäl som LU redovisat).

Just nu finns det dock anledning att frångå likhetsprincipen eftersom vi har behov av att sänka marginalskatterna för att bygga upp en långsiktig högteknologisk konkurrenskraft. Dessutom bör en viss sänkning av skatten på pensionärerna ske för att närma sig likhetsprincipen ovan.

På längre sikt borde skatterna sänkas med hjälp av övergång till avgiftsfinansiering.
/DNg

 
At 25 mars, 2011 07:55, Anonymous Ante said...

På sidan 13 i "ekonomiska utsikter" radar FiD upp det dom tror påverkar NAIRU. Där har dom faktiskt räknat med att den förändrade sjukförsäkringen höjer NAIRU med 0,4 procent. Dom verkar inse att sjukförsäkringen har gett fler "hopplösa" fall.

Jag ändå optimist när det gäller människors vilja och förmåga att arbeta. Helt klart finns det dom som har grava sociala psykiska och fysiska handikapp som behöver subventionerade jobb.

Men typen lat omotiverad lågt utbildad ungdom (eller äldre)kan man motivera och piska.

Ett problem med arbetsmarknaden, penningpolitiken och lönebildningen är att brist på arbetskraft består så kort tid. Penningpoliken och lönebildningen ser till att bristen snabbt försvinner eller hinner aldrig uppstå. Om vi kunde ha brist på arbetskraft under flera sammanhängande år så hinner arbetsmarknaden även suga upp dom som inte blir valda först av arbetsgivarna. Vi hinner också utbilda inom bristyrken.

Tack för ännu en bra artikel!

 
At 25 mars, 2011 13:35, Anonymous Per Fredö said...

Dante , var det inte så att Konjunkturinstitutets bedömning av att det fanns större finansiellt utrymme för skilda typer av stimulanser , varav jobbskatteavdraget myccket väl kunnat vara en del, kom innan Riksbanken haft planer på att höja styrräntan?

Det senare kommer nu att ske.
Det innebär naturligvis att hushållen får minskade möjligheter att av sina disponibla inkomster betala de ökade utgifter, som nu kommit inom en rad områden.

Därutöver - och det är det viktigaste - så kommer kostnaderna för boemndet att öka med en rad olika konsekvenser .

Det gäller för övrigt även kostnaderna för nybyggnation.

Vad gäller bristen på arbetkraft så kommer den av bli långsiktig inom en rad viktiga yrkesområden , vilket du även hänvisar till .

Det kommer även att saknas arbetskraft ,tyvärr ,bland de som vill arbeta inom hemtjänst samt äldrevård.

Det är alldeles för få som väljer omvårdnadslinjen. Detta i sig borde kunna fungera som en metod få ned ungdomsarbetslösheten.
Det krävs för övrigt även av demografiska skäl annat blir konsekvenserna för välfärden bekymmersamma .

Vad gäller våra pensionärer så innebär ju nuvarande pensionssystem , som inte kan frångås , att bromsen, som nu blivit fallet. kan slå till.

Det blir då nödvändigt göra det .som nu n att ge garantipensionärerna kompensation så långt möjligt för detta.

Flertalet bortser från eller tänker inte på det att löntagare som är med i fack samt a-kassa kan ha sämre disponibel inkomst än pensionärer.

Flertalet pensionärer har även under sin levnad skrapat ihop en hygglig förmögenhet.

 

Skicka en kommentar

<< Home