Miljöpartiet vill ha klåfingriga individuella miljökvoter

På miljöpartiets kongress beslutade man att staten ska utreda ett system med individuella utsläppsrätter där varje person får en viss koldioxidkvot. Vad är syftet med sådana frihetsinskränkningar? Ska Sverige bli en tvångsförebild för andra länder?

Det finns en gammal klimatpolitisk idé om individuella utsläppskvoter med hjälp av ransoneringskort. Den lanserades i boken Heat. How to stop the planet burning av George Monibot 2006. Det är en forskare som oroat sig för att klimatpolitiska regleringsåtgärder blir så impopulära att det demokratiska systemet måste kringgås. En som tagit upp idén tidigare är miljöpolitikern Anders Wijkman (Kd).

Det har inte hörts mycket om den individuella ransoneringsidén på länge. Men vid Miljöpartiets kongress i helgen, där Gustaf Fridolin och Åsa Romson blev nya språkrör, togs frågan upp på nytt. Kongressen beslutade att staten ska utreda om det går att införa individuella utsläppsrätter, där varje person får en viss koldioxidkvot. Det finns inga detaljer på webbsidan. Syftet är att totalt sänka utsläppen till 50 mdr ton istället för regeringens 60 mdr till 2020.

Den enkla tvångsregleringen av varje människas utsläpp är att staten skickar ut ett elektroniskt ransoneringskort (vårdnadshavare med barn får extra tilldelning) med den totala tilldelningen av utsläppsreglerade varor och tjänster inprogrammerad. Tanken är att man får konsumera en genomsnittlig mängd sådana tjänster minus den mängd som staten bestämmer behövs för att minska utsläppen varje år.

Den som vill resa långt med en törstig bil och samtidigt resa på semester med flyg kommer att märka att flygresorna som står till buds bara går till närområdet. Alternativt kommer den som gjort en resa till Thailand i början av året finna att det inte går att få köpa bensin framemot sommaren eftersom kvoten är slut. Om kollektivtrafiken tas in i systemet går det inte att köpa biljetter till bussar som går på diesel men väl att åka tåg och tunnelbana när ransonen tagit slut. Kanske måste ransoneringsperioden delas in per månad istället så att man får spara till Thailandsresan och bara avstå från bilen en del av en månad.

Monibot tänkte sig att även varor som var fossilframställda, såsom plastsaker och stearinljus, skulle tas med i ransoneringen. Är man renlärig tar man också med olika livsmedel med hänsyn till hur stora utsläppen är. Nötkött, mjölk, fårkött och ris tar mera av kvoten än kyckling och potatis. Yllekläder likaså. Och nu har forskare på Nya Zeeland fastställt relationerna mellan hundars och bilars utsläpp. En schäfer släpper ut 2,7 gånger mera än en stadsjeep på 4,6 l som körs 1000 mil per år. En medelstor hund släpper ut dubbelt så mycket. Det gäller alltså djurens mat.

Är Miljöpartiets kongressbeslut en återgång till verklighetsfrämmande ideologiska tokerier? Eller kan de nya språkrören tänka sig att införa individuella utsläppsrätter om statens utredning visar att det inte är praktiskt omöjligt?

Vilket skulle syftet vara att införa så klåfingriga ransoneringar? Kommer de grönas utsläppsmål just i vårt land inte att kunna uppnås utan att detaljerat tvång utövas mot individerna? Eller är det fråga om att Sverige åter ska "bli en förebild och inspirationskälla för andra länder". Finns det bevis för att andra länder skulle ta efter? Om Sverige skulle bli nästan ensamt om att införa individuell tvångsransonering skulle ju inte mycket vara vunnet eftersom våra utsläpp är försvinnande små i det globala perspektivet.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, växthusgaser, koldioxid, global uppvärmning, klimathot, växthuseffekten, klimat, klimatpolitik, ransonering, tvång, individuella utsläppsrätter, Miljöpartiet, bilism, flyg, politik på intressant.se