torsdag, september 08, 2011

Frihet genom privatisering

Privatisering av välfärdsproduktionen var ett krav på avskaffandet av frihetsinskränkande monopol. Men frihetens fiender var mer mottagliga för argumentet att monopol medför ineffektivitet.

Den svenska frihetsdebatten har tenderat mot att vara pragmatisk och inte värdegrundad. Med det menar jag att frihetsreformer har kunnat motiveras med nyttoargument: frihet är ett medel för ökad samhällsnytta. Att friheten har ett intrinsikalt värde (värde i sig) har tydligen ansetts som för komplicerat och alltför filosofisk-teoretiskt för att kunna användas i den förenklade svenska politiska debatten.

Ett exempel på denna obenägenhet att diskutera i samhällsfilosofiska termer utgör den skattepolitiska debatten där skattesänkningar alltid måste kunna visas ha nyttoökande effekter och helst medföra dynamiska effekter som gör dem självfinansierande. Ett annat exempel är den rapport om privatiseringens effekter som offentliggjordes av SNS igår. Rapporten presenterades av forskningschefen på SNS, Laura Hartman, i en artikel på DNdebatt 7/9 med rubriken: "Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten".

Rubriksättningen är alltför kategorisk. Slutsatsen är att det saknas forskning som visar att privatiseringarna i Sverige de senaste 20 åren har ökat effektiviteten. Detta kan mycket väl ändå vara fallet. Monopoldrift har en tendens att utveckla ineffektivitet i den verksamhet som monopolet bestämt sig för. En konkurrensutsättning brukar leda till bättre ekonomisk effektivitet. Men det är inte detta som är det väsentliga. Det är en felsyn att enbart ta fasta på det pragmatiska argumentet om mera nytta. DN skriver idag 8/9 i huvudledaren:
"När de [privatiseringarna] inleddes för ett tjugotal år sedan var de resultatet av långvarigt missnöje med dåliga skolor och en stelbent, okänslig vård med långa köer. Alla de friskolor, vårdcentraler, tandläkare och äldreboenden som brutit upp de gamla monopolen och erbjudit alternativ – har de verkligen gjort Sverige till ett sämre land att leva i?"
Det är rätten att välja själv som är det väsentliga. Och det är det som med andra ord kan beskrivas som "mera frihet" även om dagens ledarskribenter har svårt att ta ordet 'frihet' i sin mun. Men Maria Ludvigsson på SvD använder ändå ordet 'valfrihet' i ledaren idag:
"Bevekelsegrunden för valfrihetsrevolutionen var mycket mer än kommunal iver att spara pengar. Det var istället medborgarnas önskan om ökat inflytande och rätt även för kreti och pleti att välja skola och omsorgsform. Detta är en aspekt som häpnadsväckande nog inte berörs i SNS projekt. "
Under 1980-talet var många politiker kategoriskt fientligt inställda till mera frihet inom välfärdsproduktionen. I det socialistiska lägret ville man dessutom ha socialiseringar inom det fria näringslivet eller åtminstone planhushållning med hjälp av smygvägar som löntagarfonder. Det får man inte glömma när man bedömer privatiseringsdebatten. Argumentet om mera frihet inom den offentliga sektorn var helt enkelt inte så gångbart gentemot frihetens fiender. Därför tenderade frihetsvännerna att använda sig av pragmatiska nyttoargument istället.

Att nu göra stor affär av att det inte finns forskning som visar att den snäva ekonomiska nyttan ökat genom valfrihetsreformerna måste därför ses som malplacerat om inte rentav som illvilligt. Det kommer att ge frihetens fiender vatten på sin kvarn i den förenklade debatten.

[Borgerligt svar i DN 8/9; en av frihetens fiender Lars Linder i DN 8/9]
Bloggat Eckerman Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

9 Comments:

At 08 september, 2011 16:30, Blogger Nils Lindholm said...

Du menar att då 'min' landstingsläkare blir 'privat'-läkare och jag fortsätter med samma läkare så har jag fått den fina friheten att kunna välja . . . en privat läkare!!

 
At 08 september, 2011 17:42, Blogger Danne Nordling said...

Nils Lindholm, om du kan välja den som ska utföra välfärdsproduktionen har du fått ökad frihet jämfört med att du inte kan det. Det har inte att göra med att du råkar vara nöjd med monopolproducenten just för tillfället.
/DNg

 
At 08 september, 2011 20:06, Anonymous Anonym said...

När jag blir gammal vill jag ha bästa möjliga vård, det vill väl alla välja. Kommer jag att kunna välja det även med en pension på 6000 kr? Den valfriheten tror jag inte kommer att finnas. Det är till syvende och sist plånbokens tjocklek som kommer att vara avgörande.
Det är den rikare delen av medborgarna som vurmar för valfrihet.

 
At 08 september, 2011 22:58, Blogger Danne Nordling said...

Jag förordade för många år sedan valfrihet utan att plånbokens tjocklek skulle påverka (Så kan Sverige privatiseras!). Det byggde på att medborgarna skulle få skattefinansierade dragningsrätter (t ex "skolpeng") för att kunna efterfråga välfärdstjänsterna enligt egna önskemål.

Det var ett modest förslag som dessutom skulle möjliggöra att Sverige då skulle undgå en situation liknande dagens Grekland. Trots intensiv kritik tog argumentet så småningom skruv - "tvingande ekonomiska skäl" gör intryck i Sverige (men inte i Grekland).

Sedan dess har jag lanserat mer långtgående frihetsreformer som kan sammanfattas med rubriken "välfärd utan skatter". Dessa bygger på att individuella välfärdstjänster ska finansieras med avgifter och försäkringar - eventuellt kombinerade med välfärdskonton.

Inte heller i detta fall kommer valfriheten att begränsas väsentligt genom "plånbokens tjocklek". Men naturligtvis kommer inkomstskillnaderna att påverka levnadsstandarden för olika grupper. Det kommer dock knappast att göra det omöjligt att få en god sjukvård.
/DNg

 
At 09 september, 2011 17:46, Anonymous Magnus Berg said...

Pensionsreformen är ett verkligt under av valfrihet. Varlfrihetsförespråkarna borde kunna få orgasm bara av att tänka på möjligheterna. Dick Forslund skriver om pesionssystemet i sin bok "Hit med pengarna":
"Hösten 2005 fanns 705 fonder i systemet. Deltagarna har rätt att välja från en och upp till fem fonder och med inbördes viktning mellan dem i hela procenttal från 1 till 100 procent, så att även ojämna procenttal kan anges."
Forslund konstaterar:
Antalet valmöjligheter är 5 triljoner, 387 biljarder, 819 biljoner, 708 miljarder, 359 miljoner, 882 tusen, 641.

Premiepensionsutredarna föreslår en kraftig minskning av antalet fonder. Skulle antalet fonder minskas till utredningens mest drastiska föreklingsförslag - 100 fonder - skulle valmöjligheterna ända vara över 295 miljarder alternativ.

Premiepensionsturedningen konstaterar SOU 2005:87 sidan 64 fotnot 11:
"Under senare år har psykologer intresserat sig för vad som händer när valmängden ökar från ett litet till ett stort antal alternativ. Resultatet från dessa studier visar att när antalet alternativ ökar och skillnaden mellan de olika alternativen blir mindre, får individer allt svårare att fatta beslut. Individer uppger att de tycker om själva processen men att de är mer osäkra på vad det "rätta valet" är när valmängden är stor. Resultatet blir i dessa fall att de avstår från att välja"

Själv är jag inte alls intresserad av meningslösa val. Istället för att gissa pensionsfonder och husläkare valde jag det alternativ som respektive myndighet föreslagit mig. Jag önskar att fler val kunde lösas lika enkelt för mig. Jag vill helst slippa välja elbolag, telefonbolag med mera och istället få dessa ointressanta val ombesörjda av någon myndighet som ser till att jag får bästa vara/tjänst till bästa pris. Och med en radikal nedskärning av antalet aktörer (monopol?) på de olika marknaderna skulle stordriftsfördelar kunna uppstå som gynnar konsumenterna både pris och kvalitetsmässigt.

 
At 09 september, 2011 18:34, Anonymous Anonym said...

Läs Bengt Göransson bok "Tankar om politik". Där för han ett resonemang om skillnaden mellan frihet och valfrihet. Friheten innebär att du har ett ansvar för att den frihet du åtnjuter inte begränsar andra deltagare i samhällsgemenskapen att åtnjuta samma frihet. Valfrihet och andra sidan gynnar bara egenintresset - i dina val tar du inget ansvar för helheten. Solen kanske skiner över dina barns fina segregerade friskola medan andra föräldrar saknar kunskaper att göra val, saknar ekonomiska resurser att skjutsa barn över halva stan osv. Deras barns skola har kvar hyran för lokalerna, måste slå ihop klasser som blir större och kvar i klasserna finns de resurssvaga barn vars föräldrar inte kan stötta dem i skolarbetet osv

Bengt Göransson har många andra kloka tankar att förmedla. Läs!
/Helén

 
At 10 september, 2011 09:05, Anonymous Anonym said...

Magnus Berg, som enligt sin antisemitiska blogg bor på Gotland, vill att han och hans fränder skall tala om för oss hur vi skall välja och leva.
Börja med att propagera för ett Gotland utan kontakt med omvärlden. Ett ö Östtyskland där politiker i mogen ålder (med ståtlig sjukvård på politruksjukhus) gör valen baserad på information från partikamrater på "Neues Gotland".

 
At 10 september, 2011 12:53, Blogger Danne Nordling said...

Magnus Berg, du tar upp frågan om "valfrihetens tyranni". Den består av ett individuellt problem och ett politiskt problem.

En del personer har naturligtvis svårare än andra att fatta beslut: Expressen eller Aftonbladet? Eller hur välja mellan 20 olika tvålsorter? Denna beslutsångest får de nog leva med.

Allvarligare blir det när de beslutssvaga menar att de kan "välja fel" när det gäller telefonabonnemang, elabonnemang, placering av sparpengarna eller placering av pensionsmedlen. De kräver att alla ska välja samma sak så att inte några kan förhäva sig och peka på att de valt bättre. De vill tvinga dem som vill välja att avstå från det på politisk väg.

Jag kan inte se att det finns några allmängiltiga argument för ett sådant synsätt. Det är fråga om ett särintresse som försöker gynna sig på andras bekostnad.

Helén, du tar främst upp skolan, som jag antar att förre skolministern Göransson fokuserar på. Eftersom skolutbildning är en kollektiv nyttighet är den också ett ansvar för staten. Det betyder dock inte att den inte skulle kunna präglas av viss valfrihet. Den bör dock inte gå så långt att tillgänglighet och kvalitet blir lidande.

En modest frihetsreform borde syfta till att den offentliga sektorn präglas av sådan valfrihet som en fri marknad skulle erbjuda utan att de allmänna syften som ligger bakom välfärdsproduktionen går förlorade.
/DNg

 
At 10 september, 2011 14:41, Anonymous Anonym said...

Apropå mitt inlägg 0905 slår det mig:"Hur hamnade Berg på den här bloggen? Vem valde? Den statliga gotländska bloggurvalsmyndigheten?"

 

Skicka en kommentar

<< Home