onsdag, oktober 26, 2011

Merkel har fått mandat för deflation och Greklands fall

Genom att förinta 108 mdr € genom skuldnedskrivningar och kräva 80 mdr € i ökad kapitaltäckning måste krediter för 2 biljoner € dras in. Det motsvarar 20 procent av EU:s hela statsskuld. Rimligtvis blir resultatet deflation som på 30-talet.

Det nya EU-toppmötet avslutades utan några konkreta besked som så ofta förr. Men Angela Merkel fick tidigare under onsdagen igenom sitt program för Tysklands deltagande i räddandet av euron och åtgärder som berör Grekland. "Europa faller om euron fallerar" sade hon och markerade enligt min mening att hon närmast struntar i Grekland (DN).

I sitt tal inför Förbundsdagen gav hon två konkreta besked: Greklands statsskuld ska ner till 120 procent av BNP till år 2020 och ECB (centralbanken) ska förbjudas att låna ut pengar till räddningsfonden EFSF (stabilitetsfaciliteten). Det betyder för det första att Grekland går mot sin undergång som modernt, civiliserat land.

I år beräknas Grekland av EU-kommissionen (i maj) att statsskulden motsvarar 158 procent av BNP. Hur får man ner den till 120 procent? En nedskrivning med 50 procent kommer att reducera skulden med ca 16 procent. Det beror på att de nedskrivningsbara skulderna uppgår till 114 mdr € enligt den grekiske centralbanksexperten Lucas Papademos (bart 24/10-11). Dessa utgör 32 procent av statsskulden på 352 mdr € och innehas av utländska banker.

Den siffra på 108 mdr € som ofta nämns i samband med hur stor rekapitaliseringen för Europas banker skulle bli vid en 50-procentig konkurs för Grekland innefattar efter vad jag förstår också kreditförluster i kölvattnet på grekkonkursen som genereras i andra länder. Själva nedskrivningen med 50 procent av grekiska papper fordrar 57 mdr € i rekapitalisering.

Nu återstår att minska den grekiska statsskulden från ca 132 procent av BNP till 120 enligt Merkels plan. Hur ska det gå till? Grekland kan ju skriva ned den del som är placerad inom landet. Men det mesta innehas av de grekiska bankerna som i så fall måste rekapitaliseras genom utlandsupplåning via den grekiska staten. Det hjälper inte landet Grekland. En liten del kan tas från grekiska pensionsfonder där man kan tänka sig att halverade pensioner är naturligt i den allmänna konkursen.

Det fordras att de europeiska bankerna skrev ner Greklands lån med 75 procent för att statsskulden ska komma ner till 120 procent (rättat). Så vad har Merkel i åtanke? Ska de lån som räddningsinstitutionerna bidragit med tidigare också skrivas ned? Har Merkel mandat för något sådant? Eller tror hon att den grekiska ekonomin efter att ha slagits i spillror ska generera en exceptionell tillväxt som gör att den absoluta skulden blir relativt mindre till 2010? Tror hon att det går med Grekland kvar i eurozonen?

En chans hade funnits om det hade varit klar inflation i Greklands omgivning. Då hade Grekland kunnat hålla nere sin egen inflation och på så sätt kunnat stärka konkurrenskraften. Men inflationen i Europa är obetydlig. Grekland måste sätta igång deflation för att stärka konkurrenskraften. Har någon hört talas om att detta har lyckats i ett land med stor statsskuld? Med deflation ökar dessutom statsskuldens värde så att den inte sjunker i relation till BNP som förväntat.

För det andra kan det bli deflation i delar av resten av Europa. Det beror på att Merkel är så rädd för inflation att ECB inte ska få finansiera räddningsfonden EFSF så att mer pengar än 440 mdr € kan lånas ut. Hon tror att EFSF kan låna dessa pengar på marknaden. Det kanske går men då är det andra som inte får låna. Och vem är det som också vill låna extra mycket enligt Merkels plan? Jo det är ägarna till de banker som just drabbats av 50-procentiga nedskrivningar av sina greklån. De förutsätts nämligen vilja låna pengar för att sedan kunna köpa de aktier som deras banker bjuder ut i nyemissioner vid den rekapitalisering som krävs. Dessa bankers aktievärden kan förutses sjunka till frimärkesnivå under utbudstrycket.

Ovanpå detta uppstår också en rädsla även hos banker i andra länder som kan befara att det blir spridningseffekter och därför blir obenägna att låna ut mer pengar i största allmänhet. Bankernas naturliga reaktion vid den här typen av oro är att låna ut mindre pengar - inte mera. Företag, villaägare och andra banker kommer att få finansieringssvårigheter. Vi får en "credit crunch" med ökad arbetslöshet.

Redan nedskrivningen av fordringar på 108 miljarder € leder till en viss credit crunch. Det är ju faktiskt så att 108 mdr € har förintats. När dessa pengar ska ersättas måste andra låntagare avstå från sina planer. Samtidigt ska EFSF också låna på marknaden. Efter en tid kommer dessa pengar ut på marknaden igen när EFSF köper ut obligationslån i krisande länder från långivare som inte vill förnya dem till rimlig ränta. Men temporärt kan det bli störningar. Härtill kommer det principiellt rättänkta kravet att öka bankernas primärkapitalrelation från 7 till 9 procent till mitten av nästa år. Det fordrar också en kreditkontraktion som har beräknats till 80 mdr € (bart 21/10-11).

Det verkar som om politikerna trodde att det fanns en massa rika bankkapitalister som har pengar på räntelösa konton och som utan vidare kan pytsa in dem i nytt riskkapital när politikerna bestämmer att ett par hundra miljarder euro ska förintas. Fundera ett ögonblick på hur pengar skapas och vänd på denna process. Primärkapitalet minskar med 188 mdr €. Med 9 procents kapitaltäckning måste nästan 2,1 biljoner euro i krediter försvinna. Det motsvarar nästan 20 procent av hela EU:s statsskuld på 11 biljoner. Måste det inte leda till deflation som i USA i början på 1930-talet?

Detta räkneexempel visar att det inte är någon lek att slänga sig med olika abstrakta reformkrav och åtgärdsförslag. Det kan bli en rejäl kreditkontraktion som därefter kan få ytterligare katastrofala följdverkningar. Merkel bäddar för både deflation och Greklands fall i sin primitiva skräck för en ny 20-talsinflation.

Studio ett. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

9 Comments:

At 27 oktober, 2011 00:52, Blogger Peter said...

Varför kan inte Grekland skriva av hela sin skuld?

Det blir ingen deflation eftersom ECB har 2% inflation som mål och lätt kan öka penningmängden eller sänka räntan.

 
At 27 oktober, 2011 01:02, Anonymous Anonym said...

"Genom att förinta 108 mdr €"
Det är motsatsen till
"en ny 20-talsinflation"
som berodde på en för stor sedelpress.

Om nu 108 mdr har gått upp i rök, varför inte starta sedelpressarna och göra 108 mdr nya?


Hur ska förintningen av 108 mdr räknas, har penningmängden minskat eller ska det räknas som förluster som inte påverkar penningmängden?

 
At 27 oktober, 2011 02:53, Blogger Danne Nordling said...

Peter, om Grekland begär en nedskrivning med över ca 40 procent betraktas en sådan åtgärd som en "default" av de internationella finansinstitutionerna. Då utlöser man de kreditförsäkringar som kallas CDS med oöverskådliga konsekvenser som följd. Dessutom skulle Grekland för många år utestängas från den internationella kapitalmarknaden.

En skuldnedskrivning måste betraktas som frivillig annars klassas den som default. En del bedömare menar att en av politikerna med hjälp av hot frammanad nedskrivning med 50 procent till nöds skulle kunna betraktas som "frivillig".

DEFLATION?

Om bankerna tappar 108 mdr i eget kapital måste de få nytt eget kapital och dessutom 80 mdr ytterligare före nästa sommar. Om detta inte sker måste de minska utlåningen med en faktor 11 för att uppnå 9 procents kapitaltäckning. Hur skulle en räntesänkning kunna förhindra det?

Tänkbart är att något lägre ränta skulle göra några bankaktieägare mer villiga att ta lån för att köpa aktier. Risken är dock att den effekten är alldeles för liten. Dessutom måste de ha säkerheter och de måste hinna låna innan bankerna drar ner på kreditgivningen av kapitaltäckningsskäl. Alternativt kan de sälja aktier eller fastigheter för att få pengar till nyemissionerna. Är det troligt? Varifrån tar köparna sina pengar? I slutändan behövs en kreditexpansion när det istället väntas en kreditkontraktion.

Anonym 01:02, tror du Merkel tillåter att ECB startar sedelpressarna när hon vill driva igenom att ECB förbjuds finansiera EFSF med "nya sedlar"?

Rent tekniskt skulle det dock kunna gå till på följande sätt. ECB köper nyemitterade statsobligationer av främst Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien som har banker med greklån. Dessa pengar sätts in i en nationell stödfond i resp land. Denna fond kan sedan låna ut pengar mot låg ränta och med säkerhet i aktier i grekförlustbankerna som de privata ägarna köper via nyemissioner.

Ett alternativ är att varje stödfond kräver att det görs riktade nyemissioner som de köper direkt. Då kan det kanske bli en god affär för staten på längre sikt när tiderna blivit bättre och aktierna kan säljas. Det ryktas att något sådant är på gång men ingenting sägs om finansieringen. Jag tror inte att ECB:s sedelpressar ingår i konceptet.

Den svenska bankakuten finansierades på sin tid av bankerna på Wall Street då finansminister Persson tvingades uppvakta "flinande finansvalpar" med mössan i hand. Nu verkar det som om Kina, Brasilien och Norge skulle kunna bidra med kapital till EU17. Där har man banker som kan trycka pengar. Men pengarna ska gå till EFSF.

Man kan fråga sig huruvida EFSF skulle kunna gå in och köpa upp krisbankernas nyemitterade aktier. Eller ska Merkel sätta käppar i hjulet där också?

Slutligen kan vi konstatera att bankernas egna kapital i sig inte ingår i penningmängden. Det representeras av värdet på bankernas aktier (som inte är pengar). Men eftersom det utgör en grund för den tillåtna utlåningen med en faktor 11 innebär förintandet av 188 mdr € enkelt räknat att penningmängden borde minska med ca 2,1 bnr €.
/DNg

 
At 27 oktober, 2011 08:36, Anonymous Anonym said...

Danne, nu är jag ingen ekonom och kan därför inte göra några djupare analyser av vad som sker men jag tycker att det känns som vi är på väg att upprepa en del av de misstag som ledde fram till depressionen under 1930 talet?

 
At 27 oktober, 2011 09:52, Anonymous Anonym said...

Du verkar vara pessimistisk!
Varför skall bankernas ökade kapitaltäckningsgrad ske genom indragning av utlåningen.
Detta ger ju mycket sämre kredittillgång än om man kapitaliserar upp dem med nytt kapital. Statligt, företagskapital eller privat. Eller via bankernas goda intjäning-som i Sverige.

 
At 27 oktober, 2011 12:56, Blogger Danne Nordling said...

Anonym 8:36, det som är oroande är att det inte förekommer någon diskussion om riskerna för en deflationskris à la USA i början av 30-talet. Jag skulle vilja se en analys som kommer fram till att risken är liten.

Anonym 9:59, jag gör enkla överslagskalkyler ceteris paribus och de pekar åt fel håll. Jag blir pessimistisk när inte någon visar varför dessa grova linjer ändå inte skulle visa rätt.

Jag blir fundersam när rapporteringen om den vaga överenskommelse som blev resultatet i morse diskuterar höjningen av kapitaltäckningen från 7 till 9 procent före halvårsskiftet med fokus på Sverige där bankerna ännu går bra Den svåra frågan är hur grekförlustbankerna ska kunna rekapitaliseras och den verkar inte löst enligt Reinfeldt.

Som jag skrivit tidigare är det viktigt att det går att få in eget kapital annars blir det kreditkontraktion. I huvudsak måste pengarna komma från staterna. Hur ska det gå till?

Inte heller har man visat hur en nedskrivning med 50 procent skulle rädda Grekland när den i praktiken bara blir 15-20 procent.
/DNg

 
At 27 oktober, 2011 14:11, Blogger Peter said...

En räntesänkning i kombination med OMO:s skulle så klart kunna se till att inflationen hålls runt 2%. ECB har väl rätt att köpa statsobligationer och andra valutor? Det finns ingen gräns för hur mycket de kan öka penningmängden. Men visst finns risken att ECB klantar sig. Eller att vi får en situation liknande USA där inflationen pendlar mellan 0 och 2% tillsammans med kraftigt höjd arbetslöshet. Men att ECB skulle vara maktlösa att stoppa en deflation låter väldigt konstigt. Om ECB får slut på idéer så får de väl hyra in några konsulter från Zimbabwe. :)

Jag skrev en kort text angående liknande situationer här: http://www.ngdp.info/liquiditytraps.aspx

 
At 27 oktober, 2011 19:28, Blogger Danne Nordling said...

Peter, det är inte brist på idéer som kan ge deflation utan politiska och administrativa bestämmelser.

Vi har tre deflationsfaror: den första är indragningen av 108 mdr € för att täcka kreditförluster, den andra 106 mdr € för att höja från 7 till 9 procent enligt EBA (lista i di). Den tredje är kreditmultiplikatorns kontraktiva verkningar (11 ggr) av ev 214 mdr € brist på primärkapital.

En räntesänkning kan inte öka primärkapitalet. Öppna marknadsoperationer (OMO) från ECB:s sida kan i teorin göra detta (se svar till anonym 01:02 ovan).

Men inte tror vi väl att Merkel är en dumbom? Hon vill inte att EFSF ska få låna i ECB för att elevera 440 mdr till 1 000. Skulle hon då gå med på att ECB fick göra QE (köpa obligatoner) så att EFSF kunde låna det så frigjorda kapitalet på marknaden? Om hon lider av inflationsskräck kan ju det andra inte vara mindre inflationsgenererande än det första.

Av denna anledning slog hon ner på euroledarnas utkast till uttalande 25/10 om att ECB skulle få fortsätta att stödköpa krisande länders obligationer på andrahandsmarknaden (SvD). Jag utgick från detta i min artikel. Därför måste det bli deflation om man inte kan sätta Merkel på plats.

Är det detta Sarko gjorde efter toppmötet? Han påstod nämligen att den blivande ECB-chefen Mario Draghi vid toppmötet sagt att "han var övertygad om att ECB kommaer att fortsätta stödköpa svaga euroländers statsobligationer för att undvika att marknaden inte fungerade".

ECB:s avgående chef Jean-Claude försökte tydligen ändå dementera vad Sarkozy sagt genom uttalandet "att Mario Draghi inte hade avlagt några löften om fortsatta stödköp under toppmötet" (källa di). Det råder tydligen kaos under ytan...
/DNg

 
At 27 oktober, 2011 23:29, Blogger Peter said...

Jag håller med om deflationsfaktorerna. Däremot kan jag inte se nån anledning till att Merkel skulle säga nej till QE (om hon nu ens har makten att påverka ECB på det sättet) om inflationen närmar sig nollsträcket. Varför skulle hon vilja göra nått så dumt? ECB är väl tvungna enligt lag att försöka hålla inflationen på 2%.

Jag ser inte heller varför ECB skulle behöva köpa just Grekiska (eller andra svaga länders) statspapper. De kan väl köpa sprida köpen till alla Euroländer baserat på deras BNP.

 

Skicka en kommentar

<< Home