tisdag, januari 10, 2012

Sänkt (s)katt för tjänster är rätt väg

Varuproduktion är idag skattefavoriserad jämfört med tjänsteproduktion. Därför är det ett steg i rätt riktning att införa skattereduktioner. Det kan också ge fler jobb åt svåranställda som inte passar för den avancerade industrin.

Socialdemokraten Luciano Astudillo föreslog sänkt skatt för tjänster på DN-debatt 8/1-12. Artikeln hade rubriken "Inför ett nytt 'timavdrag' vid köp av alla hushållstjänster" och den förordar att RUT- och ROT-avdragen utvidgas till det som tidigare kallades "hushållsnära tjänster". Detta aktualiserar den principiella frågan om beskattningen av tjänster.

Om man som många socialdemokrater och vänsterpartister är känslomässigt emot marknadsekonomi kommer man med alla tänkbara argument mot Astudillos förslag - exempel Vänsterekonomerna där högre skatter istället förordas. Det var också vad Jonas Sjöstedt argumenterade för i Studio Ett i debatten med Annie Lööf (lyssna). Ofta argumenterar vänsterpolitiker också för att ökad sysselsättning inte ska åstadkommas med hjälp av stimulanser till okvalificerad arbetskraft utan de nya jobben ska kräva avancerad utbildning och befrämja den högteknologiska exportindustrin - exempel Martin Moberg.

Vi har två problem som borde lösas: tjänstebeskattningen och de svåranställdas höga arbetslöshet.

Vid den stora skattereformen 1991 lades moms på tjänsteproduktionen med det naivt välmenande syftet att införa likformig beskattning. Detta anser jag vara principiellt fel och jag tror att det mest var en manöver för att kunna finansiera skatteomläggningen totalt. Det är ju så att om man anställer någon ska man betala lön, inkomstskatt och arbetsgivaravgifter (löneskatter) för den anställde. Någon moms på arbetskraftskostnaden ska inte betalas. Men om den anställde formellt är anställd i ett tjänsteföretag ska plötsligt 25 procent högre pris på arbetskraften betalas. Det är fel.

Den felaktiga momsbeskattningen av tjänster innebär att det inte kategoriskt går att hävda att en skattereduktion utgör en "subvention". Man kan istället säga att en straffbeskattning av vissa former av arbete tas bort.

Är det då inte en subventionering att medge större skattereduktion än vad som motsvaras av momsen? Det skulle innebära att man med öppna ögon inför en annan snedvridning som kanske måste motiveras med sysselsättningsargument eller att svartarbetet kan minskas. Så är dock inte alltid fallet. Det är faktiskt så att på marginalen är offentlig tjänsteproduktion favoriserad.

Man kan se den offentliga sektorns tjänsteproduktion som ett sätt att få ner "skattekilen" på tjänster som ska utföras av tidigare arbetslösa. Det offentliga behöver enbart lägga en skatt på medborgarna som motsvarar den nyanställdes nettolön och den lilla förmånsdelen av arbetsgivaravgifterna för att kunna finansiera ytterligare tjänsteproduktion. Det finns därför en skattesubvention av skattefinansiering av ytterligare tjänsteproduktion. Denna snedvridning skulle alltså kunna reduceras med ytterligare skatteavdrag.

Ett annat sätt att se på hur konsumtionen av varor och tjänster beskattas är att jämföra med ett läge utan transaktionsskatter. Ett vanligt nationalekonomiskt tankeexperiment är att hypotetiskt anta att skatterna består av en oföränderlig klumpsumma. Vi ser idag då att på varuvärdet läggs moms. Men på tjänstevärdet läggs inte bara moms utan också inkomstskatt och skattedelen av arbetsgivaravgifterna samt momsen på båda dessa delar. Tjänster är uppenbarligen skattediskriminerade jämfört med varor.

Den stora fördelen med "subventionering" av tjänster är dock effekterna på den långsiktiga avvägningen mellan varu- och tjänstekonsumtion. Det kan inte vara meningen att skatterna ska favorisera ständigt ökad varukonsumtion som onekligen kräver ytterligare uttag av råvaror och annan miljöpåverkan. Det kan inte heller vara meningen att favorisera ökad varuimport som kräver ökad export som enbart kan åstadkommas med hjälp av högkvalificerad arbetskraft där de svåranställda lämnas åt sitt öde. Ökad tjänsteproduktion passar istället mera för de svåranställda än modern, avancerad industriproduktion.

Luciano Astudillo (s) har alltså kommit med ett förslag för tjänstesektorn som ligger i linje med medborgarnas icke snedvridna preferenser. Andra vänsterpolitiker vill istället ha fortsatt snedvridning och högre skatter.

Bloggat: DHE. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: , ,

5 Comments:

At 11 januari, 2012 18:02, Blogger Ante Johansson said...

Det är inte bara okvalifiserade som har svårt att få jobb. Läste i Ny Teknik om ingengörer som har svårt att få jobb. Det gör att ingengörer tar jobb som dom är överkvalifiserade för och tar då jobb av vanligt folk.

http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3283508.ece

 
At 11 januari, 2012 23:13, Anonymous Niclas Virin said...

Men Danne. Nu har du väl tänkt fel ändå. För en gångs skull.

Det spelar väl ingen roll om en person utför ett arbete som anställd eller som företagare? Eller om han utför arbete för företaget eller för företagets kunder. Utför han ett arbete för företaget som inte debiteras en kund utgår det visserligen ingen omedelbar moms, men det får väl antas att den anställde tillför företaget värden som det i sinom tid debiterar ut på sina kunder. Är det dessutom ett företag som är köpare av tjänsten får det tillbaka momsen från staten.

I praktiken är det bara företag i sista ledet som betalar moms, dvs de som säljer till köpare som inte är i momssystemet. All annan moms får köparna tillbaka från skatteverket.

Detta medför en fullkomligt onödig betalningssnurra - med rättsliga problem och fuskrisker. Den årliga bruttosumman av redovisad utgående moms är ca 1.500 miljarder kr. Den årliga bruttosumman av avdragen ingående moms är ca 1.200 miljarder kr. Mellanskillnaden är de ca 300 miljarder kr som staten redovisar som inkomst av mervärdesskatt. I princip (och kanske t.o.m. i praktiken) kommer den skatten från företag som sålt till konsumenter och andra som inte är momsregistrerade.

Om moms togs bort mellan momsare skulle systemet bli oändligt mycket enklare, men ändå inbringa dagens 300 miljarder. Den av dig påtalade (men enligt mig i det långa loppet felaktiga) diskrepensen mellan ersättning till en anställd och en företagare skulle då också försvinna (utom i sista ledet).

 
At 12 januari, 2012 11:02, Blogger Danne Nordling said...

Niclas, du menar att momsen inte skulle fördyra den personliga tjänsteproduktionen för medborgarna?

Hur företagssektorn internt sköter sina tjänster mer eller mindre vertikalt integrerat ska naturligtvis inte påverka skattebelastningen. Men det är ofrånkomligt att det sista ledet måste betala, som du också skriver.

Om jag anställer en person som ska måla mitt hus utgår ingen moms. Men om jag anlitar honom i egenskap av egen företagare debiterar han moms på samma arbete. Det måste väl bli en fördyring? Varför sänktes restaurangmomsen annars?
/DNg

 
At 12 januari, 2012 12:27, Anonymous Niclas Virin said...

Jovisst fördyrar tjänstemomsen tjänster. Det var ju meningen.

Men vem anställernågon för att måla om sitt hus? Vem håller sig med egen målare? Vilken yrkesmålare som utför ett professionellt uppdrag är inte skattskyldig till moms?
Den som har råd att hålla sig med egen butler kommer onekligen undan med lägre moms än om man anlitar den butler i tunnelbanan som Batljan/Jämtin föreslog.

Hur stora ersättningar för tjänster har du betalt åt personligt anställda?

 
At 12 januari, 2012 21:57, Blogger Danne Nordling said...

Niclas, med ditt sätt att se beskattningen borde det alltså läggas moms på lönesumman som jag betalar ut till en målare, snickare eller städare som jag anställer personligen. Det verkar avigt men om man driver likformighetsresonemanget till sin spets måste det bli konsekvensen.

Det får också till följd att Sverige länge gynnade tjänsteproduktion genom att inte ha moms på den. Vi konsumerade för litet varor och för mycket tjänster fram till 1990. När vi sedan lade moms på tjänsterna fick de svåranställda ytterligare ett hinder genom att tjänstemarknaden hölls tillbaka till förmån för varuköpen. Och mycket riktigt ökade den strukturella arbetslösheten. Den likformiga beskattningen verkar vara en vacker teoretisk konstruktion som ger mindre trevliga effekter i verkligheten.

Även om den teoretiska likformigheten verkar vara svår att gendriva följer inte att vi borde ha lagt moms på tjänsterna 1991. Ett sådant beslut borde ha analyserats utifrån sannolika konsekvenser och inte styrts av en abstrakt princip. Vi har i onödan fått högre långtidsarbetslöshet, utanförskap och ökat skattefusk samt minskad arbetsspecialisering och stress genom att många satsar på "gör det själv".

Framtidens samhälle bygger på ökad arbetsspecialisering på tjänsteområdet och därför är Astudillos förslag ett steg i rätt riktning - bort från ständigt ökad prylkonsumtion. Kan detta kritiseras för att vara alltför paternalistiskt?
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home