lördag, februari 25, 2012

Borde alla ha lika höga inkomster?

Om man förordar total inkomstutjämning borde man tala om hur detta ska gå till. Finns det någon moralisk princip som man kan hänvisa till? Eller är det kommunism som är lösningen, fastän man inte finner det opportunt att säga det?

I fredagens DN 24/2-12, i kulturdelen, utnyttjade författaren Nina Björk födelsen av en ny tronföljare till att propagera för att alla ska ha det lika ekonomiskt. Hon ställer först monarkins medfödda rättigheter för nyfödda att bli rika mot den liberala utopin att enbart förtjänst ska vara avgörande. Arvsprinsessan Estelle kommer inte att behöva arbeta sig uppåt.

Men vissa människor (liberalerna) ser dock utplånandet av medfödda privilegier på nästan alla områden som en realistisk möjlighet. Björk är skeptisk:
"Det må inte vara alla människors lika värde som är förverkligat, men väl alla människors lika möjlighet att få ett högre värde än en annan människa. Det handlar om rörlighet – inte om jämlikhet. / Det är den liberala utopin."
Meritsamhället kommer ju att medföra att de gamla på privilegier byggda skillnaderna finns kvar, men mellan andra personer. Björk skriver:
"Vi ser fortfarande slott och kojor, men slottet är befolkat av någon som har presterat sig dit och kojan är befolkad av ... ja, nån stackare som inte kunde bättre. Vi ser fortfarande hierarkier. Vi ser fortfarande en vd som tjänar tio gånger mer än en arbetare – men vd:n kanske är en kvinna, vd:n kanske är ett arbetarbarn, ett invandrarbarn."
Att klassamhället avskaffas är inte tillräckligt för Nina Björk. Hon framför den provocerande tesen att alla ska lika höga inkomster i skenbart ödmjuka ordalag:

"Vi väntar i stället på en jämlik värld. Vi väntar på världen där ingen är herre och ingen är tjänare; ingen bor i slott och ingen i koja. Våra framtidsutsikter är inte de bästa, det medges.
Hur skulle denna värld kunna förverkligas? Det talar hon inte om. Är hennes ord då enbart en besvärjelse som inte är värd att ta på allvar? Hon förordar ju det samhälle som vänsterpartisterna tidigare kallade "ursprunglig kommunism". Total inkomstutjämning är ett mycket genomgripande krav. Inte ens Marx och Engels hade något till övers för en utjämning av det slag som förordas i Mores Utopia som behäftas med "en allmän asketism och en barbarisk likställighet" (bloggart om Manifestet).

Det liberala samhällets mål att meriter och inte bördsprivilegier ska ligga till grund för ekonomiska skillnader är pragmatiskt och realistiskt. Mot detta ställer Nina Björk ett mål som enbart är utopistiskt. Det kan därför kritiseras på det pragmatiska planet för att det inte kommer att fungera. Men det ska jag inte göra här. Jag vill istället rikta moralisk kritik mot Björks utopi.

Om vi tänker oss ett glest befolkat område på förindustriell nivå som består av ett antal gårdar som var och en drivs av en familj bestående av flera generationer så kan det uppstå skillnader i ekonomisk standard mellan gårdarna. Det beror på hur fysiskt starka, flitiga eller organisatoriskt kluriga de olika familjerna är. Denna ojämlikhet sticker i ögonen på Björk. Men med vilken rätt anser hon att de fattigare gårdarna ska kunna utjämna skillnaderna till sin egen fördel?

Kan Nina Björk formulera den moraliska princip som de fattigare skulle kunna åberopa för att de rika gårdarna frivilligt ska producera någon dag i veckan för att delvis försörja de fattigare?

Eller kanske Nina Björk menar att de fattigare är många fler och därför starkare än de rika gårdarna? Med den starkares "rätt" kan de fattiga gårdarna, om de går ihop, ålägga de rikare gårdarnas familjer ett antal dagsverken varje vecka för att förse de fattiga med förnödenheter. Om inte detta sker blir de rikares gårdar nedbrända och invånarna slaktade.

Eftersom det inte tycks finnas någon moralisk princip för utjämning måste jämlikheten åstadkommas med våld eller hot om våld (kallas tvång). Det är också detta som blivit följden när kommunistiska ideal försökt genomföras i praktiken. Moralfilosoferna som förespråkat utjämning har förgäves försökt formulera den etiska teori som skulle legitimera att världen kunde ålägga de rikare länderna att avstå från en stor del av sin produktion eller att ländernas regeringar kunde införa en 100-procentig marginalskatt över medelinkomsten.

Jag har kallat denna etiska tankekonstruktion för "Teori X" (se bloggart om P Singer). Inte sällan argumenterar de moraliskt drivna utjämningsförespråkarna som om det fanns en sådan teori. De antar helt enkelt vad de egentligen borde bevisa. Och ofta menar de att personlig ansträngning ändå får premieras. Det kan ge betydande ekonomiska skillnader som Nina Björk inte kan acceptera.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

16 Comments:

At 25 februari, 2012 07:56, Anonymous Anonym said...

Allt beteende bestäms restlöst av gener, miljö och slumpartade händelser. Inte någon dessa faktorer kan påverkas av den enskilde individen, dvs föreställningen om en "fri vilja" är en illusion.
Det finns alltså ingen grund för att försvara orättvisor med hänvisning till personlighetsskillnader.

göran johansson

 
At 25 februari, 2012 08:15, Anonymous Per said...

Björk borde svara på vem som ska köra sopbilen i hennes värld...

 
At 25 februari, 2012 10:12, Anonymous Anonym said...

Vi går fel när vi använder pengar som mått på välfärd/framgång. Pengar är bara ett redskap. ECB kan tillverka tillräckligt.

Nina är välformulerad, olustigt aggressiv, men obetydlig. Bry dig inte.

 
At 25 februari, 2012 10:24, Anonymous Per Fredö said...

Nina Björk företräder säkert ingen annan än sig själv.
Vad tjänar hon och om nu hennes inkomst ligger över den moraliskt likvärdiga inkomsten hur vill hon då lösa det problemnet?
Det lär inte ens Jonas Sjöstedt av.

 
At 25 februari, 2012 15:05, Blogger oppti said...

Den som kör sopbilen här är välbetald.
Det är den som inte kör sopbilen som är fattig.
Frågan är om renhållningsarbetaren skall avstå från sin hårt intjänade inkomst till biblioteksföreståndaren.
Eller till den som inte ens vill jobba.

Eller om den rike skall avstå pengar till den fattige, trots att den fattige kunde varit rik om hon inte konsumerat alla sina pengar.

 
At 25 februari, 2012 16:15, Anonymous Paul W H said...

Det spelar ingen roll om alla medborgare får samma lön varje månad, över tid kommer det ändå uppstå skillnader, då individer är olika benägna att spara/slösa.

För att undvika att en person spenderar alla sina slantar på krogen första löningshelgen, måste rimligen kontantsystemet avskaffas och alla varor börja ransoneras i enlighet med en statlig utformad mall för vad som anses vara en sund genomsnittskonsumtion.

Förbud och straff måste införas för byten av varor medborgare emellan och för under- och/eller överkonsumtion. Övervakningen av medborgarna måste vara total, så att ingen person faller utanför mallen.

 
At 25 februari, 2012 17:32, Anonymous Anonym said...

Fattigdom är enklare att utstå om de flesta har det lika fattigt. Tänk på 70-talet, alla var ganska jämlika, alltså penningmässigt p g a höga marginalskatter. Trevligt för lågavlönade, mindre trevligt för högavlönade(förutom de generösa)

 
At 26 februari, 2012 02:01, Blogger Oscar Peterson said...

Ökad jämlikhet är inget eftersträvansvärt. Varför skall den late ha det lika bra som den strävsamme? Bäst är nog om var och en verkar i den egna "lilla täppan" utan att ligga någon annan till last.

 
At 26 februari, 2012 10:54, Blogger sven said...

En stor orsak till att det är så viktigt med ekonomisk tillväxt är att då kan de rikare bli ännu mera rikare utan att det blir större konflikter i samhället.
Genom den ekonomiska tillväxten så spills det även ekonomiska förbättringar för de sämre lottade i samhället.
Skulle den ekonomiska tillväxten avstanna så kommer fördelningstänkandet att kraftigt öka och därmed ökade konflikter.

 
At 26 februari, 2012 18:25, Blogger oppti said...

Sven vänd på det i stället.
Vid tillväxt får alla det bättre.
Saknas tillväxt så är enda sättet för att nån skall få det bättre att andra avstår från något.
Hur villiga tror du lotterivinnarna är att avstå sin vinst till dem som inga lotter tar(lottlösa), om det nu är turen som avgör!

 
At 26 februari, 2012 22:18, Blogger Danne Nordling said...

Göran Johansson, om allting bestäms av gener och miljö fins ingen "fri vilja" och därför skulle det vara fritt fram att beröva de högproduktiva deras extra välfärd? Jag kan inte se logiken i detta. Den högproduktive kan ju inte hjälpa att han producerar mer än andra. Varför skulle detta döma honom att bli utsatt för tvång och våld? Eller förstår han inte att hans föreställning att hans produktionsresultat tillhör honom är en chimär som egalitarianerna har motbrvisat och därför har rätt att våldföra sig på?

Göran, kan du steg för steg härleda hur din bevisning om gener och miljö leder till att utjämnande tvång kan rättfärdigas?
/DNg

 
At 27 februari, 2012 07:06, Anonymous Anonym said...

Danne, det jag påpekade var att man inte kan använda skillnader i personlig karaktär som motiv för att vare sig tvinga någon att jobba till underbetalning eller att tvinga någon att ge ifrån sig en del av sitt överflöd.

Man väljer inte sin karaktär, man tvingas leva med den som slumpen råkat orsaka.

göran johansson

 
At 27 februari, 2012 13:44, Blogger Danne Nordling said...

Göran Johansson, ditt första inlägg var tvetydigt. Du skrev: "Det finns alltså ingen grund för att försvara orättvisor med hänvisning till personlighetsskillnader."

Orättvisor betyder nästan alltid med dagens språkbruk inkomstskillnader el likn. Höproduktivitet resp lågproduktivitet är normalt personlighetsegenskaper. Uppenbarligen kan dessa egenskaper leda till inkomstskillnader. Ett meritsamhäle som förvarar dessa med att de är resultatet av skilda egenskaper skulle således sakna grund för sitti försvar av skillnaderna (= orättvisor).

Om merisamhället inte har någon grund för sin norm för rättvisa skilnader blir det enkelt att hävda att det är motiverat eller rättvist att korrigera eller utjämna dem. Då får Nina Björk rätt....
/DNg

 
At 27 februari, 2012 16:03, Anonymous Anonym said...

Problemet är ju att vissa högavlönade ger sig själva hutlösa löner, för en ringa insats, medan den stora majoriteten får nöja sig med brödsmulorna.

 
At 27 februari, 2012 16:34, Anonymous Grafeus said...

Det olustiga i sammanhanget är väl att journalister på stora tidningar skriver den här typen utav spekulationer, utan någon logisk stringens, eller förståelse för människor fungerar.

Om jag vill ge en av mina anställda mer lön - vem ska hindra mig? Varför? Hur? Och med vilken moralisk rätt?

Konsekvensen är ju ett väldigt otäckt samhälle, frågan är om Björk inser det?

 
At 29 februari, 2012 01:13, Blogger Danne Nordling said...

Grafeus, Nina Björk borde inse att ett samhälle där folk varken lever i slott eller kojor och alla har ungefär lika höga inkomster måste bli ett statsreglerat samhälle. Om du vill ge dina anställda högre lön kan staten ta det mesta i skatt, eller också kan staten förbjuda löner över vissa nivåer.

Men detta räcker inte. Först har vi problemet med företagarna. De kan ta ut inkomster åt sig själva även om skatten är hög. Nina skulle behöva göra företagarna till statstjänstemän.

Även om alla hade nästan lika lön skulle några kunna spara till ett eget hus och andra leva loppan och hamna i en "koja". Nina måste därför reglera boendet och viktig konsumtion så att skillnaderna inte blev för stora trots lönenivelleringen.

Alla dessa regleringar skulle fordra tvång. Vi skulle få en polisstat. Det skulle inte bli mycket frihet kvar. Om andra länder inte gjorde likadant måste även friheten att flytta utomlands inskränkas.

Jag kan inte se annat än att Nina Björk implicit förespråkar en sorts fascism. Sådant borde inte betraktas som acceptabelt och resultera i protester. Tänk om någon på allvar förespråkade fascism...
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home