söndag, september 30, 2012

Farligt att förbättra för krisländerna?

Om krisländerna devalverar sina valutor blir det bättre för dem på sikt genom ökad export. Men andra länder måste importera mera. Om de inte vill det kommer krisen att fortsätta och kanske bli värre. Däremot verkar nya pengar i USA och EMU inte betyda så mycket för handelsunderskotten.

I dagens SvD Näringsliv 30/9-12 skriver krönikören Andreas Cervenka en helsidesartikel på sidan 2 med rubriken "En farlig tävling".  Av ingressen att döma skulle man ha trott att det var fråga om en kritik mot åtstramningspolitiken i många länder. Där står: "Bli litet fattigare, för att sen kanske bli litet rikare." Men detta avser inte åtstramning utan metoden att sänka valutakursen för att den vägen förbättra sin utveckling på litet längre sikt.

Att  sänka valutakursen i krisländerna gör dessa länder "fattigare" på kort sikt. Importvarorna blir dyrare och mer resurser kommer att satsas på investeringar och exportproduktion än på inhemsk produktion av skattefinansierad välfärd. En sådan utveckling är rimligtvis den enda vägen att få balans i krisländerna. En stor svårighet är dock att detta fordrar att motsvarande, men omvända, obalans i de starka länderna också avvecklas. Om detta inte sker måste de starka länderna subventionera de svaga under överskådlig framtid. Det måste väljarna i de starka länderna förmås att begripa.

SvD:s krönikör skjuter istället in sig på Feds och ECB:s (Europas centralbank) nuvarande intentioner att producera mera elektroniska pengar i form av kvantitativa lättnader (QE). Cervenka ser denna politik som en följd av att Ben Bernanke respektive Mario Draghi skulle vara lätt mentalsjuka och i behov av "medelsvag psykofarmaka". Att skapa nya pengar är helt enkelt vansinnigt.

I det här fallet anser Cervenka att den amerikanska centralbankens tryckning av pengar har ett förtäckt syfte att med hjälp av inflation sänka valutakursen och förbättra utvecklingen. Det kan leda till valutakrig och nya handelshinder och är därför en farlig tävling. Se hur det gick på 30-talet. Dagens belägg för farligheten är enligt Cervenka att Japan strax också vidtog QE och att Brasiliens finansminister varnade för valutakrig.

Det är naturligtvis tvivelaktigt att ett överskottsland som Japan vidtar QE. Men om deflation hotar borde väl en stimulans av den inhemska efterfrågan ändå kunna vara ett sätt att också minska handelsöverskottet, vilket skulle kunna underlätta för underskottsländerna. Problemet är ännu större med Kinas och Tysklands stora handelsöverskott. USA:s problem med handelsunderskott har bidragit till att bostadsbubblan kunde utvecklas under början av 00-talet. Det borde därför reduceras men frågan är huruvida det stämmer att låga räntor och tillgång till pengar sänker växelkursen enligt Cervenkas farhågor.

Varför ledde inte i USA den långvariga lågränteperioden under 00-talet till sjunkande dollar och bättre handelsbalans? Och varför ledde Bernankes QE2 hösten 2010 på 600 miljarder dollar på några månader [inte] till sjunkande dollar? Också den gången sköt kritiken in sig mot den försåtliga metoden att sänka dollarn med QE. Då låg kursen på 1,37 $/€. Igår låg den på 1,28 - dvs 7 procent högre. Borde inte slutsatsen bli att USA bedriver en för åtstramande finanspolitik för att kunna få ner dollarkursen och öka exporten?

Kanske ska vi dra rakt motsatt slutsats istället? Det behövs mer åtstramningar så att importen minskar och den vägen åstadkommer balans i utrikeshandeln. Är det inte den vägen krisländerna i Europa plus Frankrike och England nu tvingas beträda genom den finanspolitiska pakten? Importen i en stor del av Europa och i USA ska minska för att det ska bli balans enligt detta synsätt. Är det inte denna tävling som är farlig i skenet från 30-talsdepressionen?

Minskad import betyder också minskad export. Har krönikörerna på SvD glömt detta? Skulle inte den vägen också kunna beskrivas som ett "valutakrig"? Jag har kallat detta för merkantilismens återkomst (maj-12). Det hade varit intressantare att få en belysning av detta problem i SvD Näringsliv.

[En som tvärsäkert förutser sjunkande dollar är också Ö-ekonomen Peter Schiff som nyligen förutspådde en dollarkurs på 1,50 $/€ nästa år och att dollarn skulle kollapsa - inte euron - pga QE3. SvD 19/9-12]
 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

6 Comments:

At 01 oktober, 2012 08:59, Anonymous Anonym said...

Vem om inte du kunde ge ett sådant genmäle?

Min enkla reflexion är att inflation inte bara skapar handelskrig.
Den sätter fart på allas vår vilja att byta ut gammalt mot nytt.

 
At 02 oktober, 2012 12:12, Blogger Nils Lindholm said...

Det kanske räcker med att importen minskar, vilket skulle kunna göra att dom möjliga varorna tillverkas i hemlandet.
Nu kan ju inte EURO-länderna devalvera på annat sätt än att sänka lönerna . . . för . . ?
Ja enbart produktions-arbetarna, dom ICKE högavlönade.
'Pappershandlarn', konsluterna, Bankerna, dom som står för den större delen av krisen, belönas ju på ett annat sätt o kommer inte att drabbas i lika omfattning.
Dom har ju dessutom möjligheten att skydda sina slantar vid en devalvering genom att föra sina slantar över gränsen fram o åter under devalveringen.
Devalvering kan vara som att 'pinka i byxorna', men kortsiktigt funkar det, tills omgivningen lessnar.

 
At 03 oktober, 2012 09:30, Anonymous Anonym said...

"Devalvering kan vara som att 'pinka i byxorna', men kortsiktigt funkar det, tills omgivningen lessnar."

Devalvering kan även vara en långsiktig "second-best" lösning i länder med dåligt fungerande prismekanismer.

Alternativt kan systematisk undervärdering av valutan vara ett instrument för industripolitik (I.e. Kina).

/Ekon

 
At 03 oktober, 2012 19:53, Blogger ekvationsteorin said...

OT
"Hur bör penningpolitiken förhålla
sig till bubblor i bostadspriser?
En litteraturöversikt"
http://www2.ne.su.se/ed/pdf/40-6-ph.pdf

 
At 04 oktober, 2012 13:38, Blogger Per-Olof said...

Keynesianismen är ologisk och osammanhängande. Krisländerna har fört en ekonomisk politik som har lett till "överkonsumtion" och "överskuldsättning". Nu ska andra länder hjälpa krisländerna genom att föra samma ekonomiska politik.

 
At 04 oktober, 2012 14:22, Blogger Danne Nordling said...

Jag tror att Japans QE mera är föranlett av inhemska skäl än av Bernankes QE. Och Brasilien har föga talan. Landet konkurrerar inte så mycket med USA:s export.

USA borde depreciera för att förbättra bytesbalansen och jobbkonjunkturen. Det borde andra länder begripa.  Likaså borde Piigs + F och GB få bättre växelkurs. Men det förutsätter att också Tyskland m fl får bättre växelkurs som ger ännu större överskott i bytesbalansen. EMU är ett hinder för återhämtningen. GB driver åtstramning som hjälper upp pundets kurs och försvårar återhämtningen. 

Det viktiga i relation till 30-talet är att vi inte fått tendenser till handelskrig med hjälp av tullhöjningar.

Nils Lindholm, att enbart minska importen med hjälp av åtstramning leder inte till att den inhemska produktionen får stimulans. Och det fordrar kanske lönesänkningar som både är impopulära och  också ökar spänningarna i samhället eftersom man alltid kan peka på några högavlönade som inte fått sänkningar. Företagarna vill knappast satsa i länder med återkommande upplopp.

Ekon, det bästa är naturligtvis att snabbt sätta stopp för alla tendenser till handelsunderskott. Det näst bästa är att devalvera. Det tredje bästa är att få en lönesänkning i samförstånd. Det sämsta är att driva svångremspolitik i kombination med tvångsvisa lönesänkningar och oroligheter.

Per-Olof, det är naturligtvis beklagligt att så många länder har hamnat i svårigheter med budgetunderskott och handelsunderskott. Men överskottsländerna måste dfinitionsmässigt minska sina överskott för att underskotten i krisländerna ska miInska. En ytterligare möjlighet för detta är att överskottsländerna för en expansiv och kanske inflationistisk politik så att importen ökar. Denna (orealistiska?) tanke företräds av Paul Krugman och Olivier Blanchard, chefekonom på IMF.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home