fredag, november 02, 2012

Guldvaluta annat sätt att reglera kreditmarknaden

Med guldmyntfot förekom ett antal ekonomiska kriser i USA.  Penningmängden i 14 länder ökade med 4,7 procent om året. Om en recession hotar att övergå till depression verkar inga kraftfulla motmedel finnas med guldvaluta.

Den österrikiska skolan menar i sin konjunkturteori att det är bankernas otyglade kreditgivning som orsakar konjunktursvängningarna. När dessa bekämpas genom räntesänkningar eller minskade skatter motverkas den sunda utrensning av dåliga projekt som lågkonjunkturerna medför och resultatet blir recessioner eller rentav depressioner. Därför borde staten inte bedriva stimulanspolitik utan tillåta massarbetslöshet och kraftigt sänkt välfärd.

Motiveringen för denna kärva syn på stabiliseringspolitiken är den kritiska synen på bankernas kreditgivning, som i dagens klimat av allmän fientlighet mot banker och kreditfinansiering fått allt större spridning. Kreditgivningen beskrivs som "att pumpa in pengar" utan att det behövs, vilket snedvrider ekonomin eftersom de nya pengarna fördelas ojämnt till olika delar av näringslivet.

Istället rekommenderar "österrikarna" att penningmängden hålls stabil och att behovet att finansiera ökad aktivitet i ekonomin tillgodoses genom pris- och lönesänkningar (Schlichter). Frågan är dock om detta är en korrekt rekommendation för en politik som skulle ge en stabilare utveckling. Tekniken för detta har tidigare varit att basera valutasystemet på guld. Nu diskuteras litet vagt att ha "varupengar" eller en myntfot baserad på flera olika metaller

Här ska jag inte gå in på de tekniska problem som en övergång till guldmyntfot eller liknande skulle medföra. De två intressanta frågorna  är istället huruvida "guldmyntfot" kan undvika att det utvecklas ekonomiska kriser och om sådana ändå skulle uppstå huruvida konsekvenserna kan begränsas så att inte en ny världsdepression inträffar. Jag förutsätter också att den ekonomiska tillväxten inte blir lidande.

En indikation för svaret på den första frågan är raden av ekonomiska kriser i USA under den klassiska guldmyntfotens period 1880-1913. Det började med "paniken 1884" och fortsatte med den ganska milda recessionen 1887, den mera markerade men kortare 1890-91, paniken 1893, paniken 1896, recessionen 1902-04 efter börskraschen 1901, paniken 1907 som motverkades av JP Morgan, deflationen 1910-11 samt recessionen 1913-14 som bröts av första världskriget.

En undersökning som EMU-utredningen redovisade 1996 (bart apr-09) och som omfattade 14 stora industriländer utvisade att penningmängden under guldmyntfotens tid 1881-1913 ökade med 4,7 procent årligen. Nominell BNP ökade däremot med endast 2,1 procent och inflationen var bara 0,5 procent. Detta kan vara den övergripande förklaringen till att kriser kunde utvecklas.

Den verkligt svåra frågan är dock vad som skulle hända om en kris fortsatte att försvåras med credit crunch, uttagsrusningar och bankfallisemang. I princip innebär guldmyntfot att inga motåtgärder kan vidtas för att motverka att krisen övergår i en depression. Den renläriga varianten innefattar inte ens en centralbank. En indikation för svaret på denna fråga ges av reaktionerna i USA efter att en svår lågkonjunktur inträffade 1930. Den övergick till Den stora depressionen.

Problemet kan naturligtvis definieras bort: med guldmyntfot kan inga svåra kriser inträffa eftersom det finns motverkande krafter som förhindrar att en ganska allvarlig kris ska kunna utecklas till en depression. Men är det inte farligt att ha en så sangvinisk inställning? Och vilka stabiliserande krafter finns i en svår situation? En österrikare som Schlichter avvisar katastrofmöjligheten utan att beskriva vad som utgör den ultimata säkerhetsgarantin. Borde vi inte kräva mera innan vi på allvar börjar fundera på att övergå till guldmyntfot?

< Forts USA ökar penningmängden men inte Europa, 21/11-12

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

31 Comments:

At 03 november, 2012 01:15, Blogger Per-Olof said...

Negativ stimulans

Enligt ett workingpaper ifrån IMF "How big (small?) are fiscal multipliers?" är den långsiktiga multiplikatoreffekten för USA negativ.

Om staten lånar upp 1 dollar för att stimulera ekonomin minskar produktionen i ekonomin på lång sikt med 2,30 dollar. Keynesianismen har därmed kraschlandat och den existerar bara för att stärka politikernas makt över samhället.

 
At 03 november, 2012 01:30, Blogger Per-Olof said...

Om man ska analysera guldmyntfoten i USA måste man komma ihåg att det inte existerade 100%-iga reserver för bankerna.

Under exempelvis perioden 1921-29 när en reservbank (fungerade delvis som en centralbank) existerade, fanns det en 40%-ig reserv kopplat till guld, vilket teoretiskt sett gjorde det möjligt att öka penningmängden med 250 %. Vid utgivningen av nya sedlar var reserven 35 % mot guld.

 
At 03 november, 2012 01:34, Blogger Per-Olof said...

Enligt en annan rapport “The Long Depression of 1873-1879: An Austrian Examination”:

http://bastiat.mises.org/2012/10/congratulations-to-patrick-newman/

Newman writes: ”Austrian business cycle theory explains the boom and bust that stretched across the time period analyzed. Following a run up in the credit expansion that occurred in the early 70s, a visible widening in both relative prices and production compared to the late 60s emerged that fostered multiple malinvestments, mostly concentrated in the railroads.(…) The bust also showed sypmtoms of an Austrian contraction, with the decline in output concentrated in industries that overexpanded during the boom.”

Newman concludes that ,”the late 1870s was not a period of stagnation and depression”.

 
At 03 november, 2012 02:02, Blogger Per-Olof said...

Intressant att notera är perioden 1921-29 i USA var det första gången en centralbank hade ett inflationsmål (egentligen reservbankens kontor i New York).

Inflationsmålet var 0 % under perioden och målet uppnåddes för hela perioden. Men penningmängden ökade ändå med 62 % och detta ledde några spekulationsbubblor i ekonomin. Men president Hoover hade under Första Världskriget arbetat med centralplanering (krig) och trodde att detta var lösningen på problemet.

 
At 03 november, 2012 02:15, Blogger Per-Olof said...

"Därför borde staten inte bedriva stimulanspolitik utan tillåta massarbetslöshet och kraftigt sänkt välfärd."

- Intressant inlägg eftersom staten inte har någon långsiktig metod för att öka sysselsättningen. Fackföreningarna ser snart till att sysselsättningen åter minskar.

Problemet med välfärd är att resurserna alltid måste överföras ifrån den privata sektorn oavsett om det är i form av skatter eller i form av en ökning av penningmängden. Därför ger stimulanser i de flesta fall ett negativt bidrag till samhällsekonomin (multiplikatoreffekten är antingen negativ eller ligger under 1).

 
At 03 november, 2012 10:14, Anonymous Anonym said...

Definiera guldmyntfot. Hade USA verkligen en guldmyntfot tidigare, eller var det bara delvis?

 
At 03 november, 2012 10:27, Anonymous Peter W said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 
At 03 november, 2012 12:10, Blogger ekvationsteorin said...

per-olof
med fri lönebildning så stiger lönerna till nairu.
Med reglerad lön av riksbanken så stiger inte arbetslösheten, vi har låg arbetslöshet.

Varför ska vi ha fack som kan driva igenom orimliga lönekrav som ändå inte ger någon real löneökning.

Guldmyntfot och starka fack så kan ändå lönerna stiga så mycket att vi får inflation och massarbetslöshet.

Varför inte låta riksbanken sköta dom centrala löneökningarna?

Med guldmynstfot så kan vi begränsa lönerna men det blir hela tiden en hög arbetslöshet, varför inte bekämpa orsaken till löneökningarna, ta bort fackets makt över centrala löneökningar.

 
At 03 november, 2012 12:12, Blogger Danne Nordling said...

Peter W, alla är välkomna att diskutera sakfrågor som är relevanta för ämnet för dagen. Ditt inlägg har tagits bort eftersom du ägnar dig åt svepande känslomässiga angrepp som inte klargör något i sak.

Du är välkommen att utveckla dina synpunkter genom att förklara hur du ser på hur ekonomin fungerar och undvika att använda oförklarade förkortningar som läsarna kanske inte förstår.
/DNg

 
At 03 november, 2012 13:22, Blogger ekvationsteorin said...

Danne
"Den verkligt svåra frågan är dock vad som skulle hända om en kris fortsatte att försvåras med credit crunch, uttagsrusningar och bankfallisemang. I princip innebär guldmyntfot att inga motåtgärder kan vidtas för att motverka att krisen övergår i en depression."

Man behöver inte en gulmyntsfot för att sänka ekonomin, det behövs bara en tysk politik som i praktiken är samma sak som en guldmyntfot.
"credit crunch, uttagsrusningar och bankfallisemang."
Det är vad vi har i Europa nu.
Vad är vitsen med en guldmyntfot när vi har Merkel?

En stat kan trycka pengar när det är en depression det är gratis för staten att göra.
Stimulanser i en depression kan inte göras med lånade pengar staten måste trycka nya pengar.

 
At 03 november, 2012 16:17, Anonymous Neoliberal Agenda said...

Valutan måste vara uppbackad. Det räcker inte med att bara knyta den till guld.

Valutan och varan måste vara samma sak. Jämför med en lagfart som bara kan representera en fastighet

 
At 03 november, 2012 18:04, Anonymous Per said...

En indikation för svaret på den första frågan är raden av ekonomiska kriser i USA under den klassiska guldmyntfotens period 1880-1913.
Problemen i banksektorn orsakades av regleringar.
Se t.ex. Why Was the Fed Created med George Selgin.

Du kanske ska läsa igenom Has the Fed been a failure? för ett försök att jämföra före vs. efter Fed.

Den renläriga varianten innefattar inte ens en centralbank. En indikation för svaret på denna fråga ges av reaktionerna i USA efter att en svår lågkonjunktur inträffade 1930. Den övergick till Den stora depressionen.
Vad som hände i USA under 1930-talet är ett exempel på vad som kan hända med en centralbank. I USA gick knappt 10000 banker omkull. I Kanada utan centralbank gick mindre än 10 omkull.

En österrikare som Schlichter avvisar katastrofmöjligheten utan att beskriva vad som utgör den ultimata säkerhetsgarantin.
Det finns ingen "ultimat säkerhetsgaranti" oavsett system, så det är en irrelevant invändning.

 
At 04 november, 2012 01:44, Anonymous Neoliberal Agenda said...

"Problemet kan naturligtvis definieras bort: med guldmyntfot kan inga svåra kriser inträffa eftersom det finns motverkande krafter som förhindrar att en ganska allvarlig kris ska kunna utecklas till en depression. Men är det inte farligt att ha en så sangvinisk inställning"

Man behöver inte gå så långt som till "motverkande krafter". Med en uppbackad valuta så har bankens balansräkning inget med valutan att göra.

Om en bank konkar så kommer det inte vara värre än säg när ett parkeringsgarage går i putten.

Du kan fortfarande få ut din bil.

 
At 05 november, 2012 17:39, Blogger Danne Nordling said...

Per, jag belyste de två frågorna (svängningar resp katastrof) med empiriska indikationer från USA. De tyder på att det i praktiken kan finnas faktorer som deformerar de mera principiella men teoretiska funktionssätten.

De som förordar metallmyntfot förlorar i trovärdighet när de gör en analys av nuvarande system som innehåller sådana fel som ansatsen med bråkdelsreserver. Hur kan man då veta att inte metallmyntfot också innehåller teoretiska felaktigheter när de inte konkret beskriver hur systemet skulle fungera?

I fallet med att undvika katastrof om man skulle köra i diket verkar det som om österrikarna även i princip vill förhindra att man försöker vrida på ratten och komma upp på vägen igen. Det ser ut som om det skulle vara bättre att fortsätta ända tills man kör utför stupet.

Skyddet mot att också köra utför stupet är enligt konventionell ekonomisk teori att ha sådan flexibilitet som att kunna ta till kraftiga penningpolitiska medel. Det var detta jag kallade den "ultimata säkerhetsgarantin" och den saknades på 30-talet i USA trots att det fanns en "centralbank". Istället verkar det som om finansministern Mellon ville att dikeskörningen skulle bli ordentligt likviderande för en stor del av ekonomin.
/DNg

 
At 05 november, 2012 21:18, Anonymous Per said...

De som förordar metallmyntfot förlorar i trovärdighet när de gör en analys av nuvarande system som innehåller sådana fel som ansatsen med bråkdelsreserver.
Vad menar du med "fel" ovan?

Istället verkar det som om finansministern Mellon ville att dikeskörningen skulle bli ordentligt likviderande för en stor del av ekonomin.
Hade Mellon så mycket att göra med de 10000 banker som gick omkull? Det låg väl mer på Feds bord?

Off topic:
Eftersom du är så inne på österrikarna nu så har du väl anmält dig till Medelvägens motståndare. Ludwig von Mises? ;)

 
At 05 november, 2012 22:50, Blogger Danne Nordling said...

Neoliberal Agenda,
Det var en intressant liknelse du gjorde mellan banker med guld i valven och parkeringsgarage med bilar i huset.

Jag har en känsla att du träffar huvudet på spiken när det gäller likheter och skillnader i olika system.

Det ursprungliga banksystemet (guldsmeder) var som ett parkeringshus. Genom att betala en avgift kunde du förvara dina dyrgripar på ett säkert sätt. Är det det du avser med att systemet är uppbackat?

När du inte kör med bilen (konsumerar) sparar du dess kapacitet så att någon annan kan använda den. Du kan då köra den till P-garaget där det finns en tjänst som ger dig betalt för att hyra ut bilen till en lämplig kund.

Det fina med denna "P-bank" är att om du skulle behöva din bil medan den var uthyrd så tillhandahåller P-garget en ersättningsbil under tiden. Det är möjligt eftersom folk både lämnar in uthyrningsbilar innan ägarna behöver dem och nya uthyrare lämnar bilar för uthyrning. Med tillräckligt stor omsättning kan P-garaget cleara efterfrågan och utbud på bilar dygnet runt. Välståndet ökar.

P-banken är solvent i meningen att inte fler bilar är utlånade än som är inlämnade. Men P-banken är inte 100-procentigt likvid - då skulle den bara vara ett parkeringshus. Om alla bilägarna ville ha ut sina bilar samtidigt skulle P-banken få be många att vänta tills det lämnades tillbaka uthyrda bilar. Skulle bilägarna då ändå kräva ut sina bilar genast skulle P-banken fallera.

I slutändan skulle bilägarna få tillbaka sina bilar men bli blåsta på hyresvinsten. Kanske skulle de också få betala skadestånd för att de som hyrt bilar tvingats lämna in dem i förtid.

Om vi i steg 2 ersätter denna byteshandel med en fungibel valuta borde exemplet kunna utvecklas ytterligare på ett belysande sätt.
/DNg

 
At 06 november, 2012 01:30, Anonymous Neoliberal Agenda said...

DNg, till viss del stämmer det du skriver.

Jag ser dock inte valutan som något som ska poolas. Den är till för vi ska ha relativpriser i en ekonomi. Så på det viset kommer det fungera mer som ett vanligt parkeringsgarage.

Ovanpå valutan kan vi ha krediter, med olika bindningstider etc. men det kommer då ske på speciella pappperslappar, ungefär som aktier eller obligationer idag. Banken kan mäkla även dessa, men det har egentilgen inget med valutan att göra, inte mer än vad tex. en påse skumbilar har.

Vet inte om du blev klokare.

 
At 06 november, 2012 01:41, Blogger Danne Nordling said...

Per 21:18, jag ser åtminstone ett par tre fel med hur bråkdelsreserverna behandlas.

1. Många länder har övergett systemet och använder styrräntan istället. Men det sägs nästan inget tydligt om styrräntor i Ö-skolan.

2. Bråkdelsreserver betraktas av utanförstående bedömare som ett sätt att begränsa kreditgivningen för att hålla inflationen nere. Sådana representanter som Shlichter negligerar denna aspekt och ser bråkdelsreserverna som ett infernaliskt sätt av centralbankernas ledningar att med egenintresset för ögonen skapa inflation och ekonomiska kriser.

3(ev). När kvotgränsen för kreditgivningen är nådd kan kreditgivningen inte öka. När denne Schlichter fick detta påpekat av David Goldstone drog han slutsatsen att det inte var bråkdelsreservsystemet i sig som genererade för stora krediter. Det var istället statliga åtgärder. Borde han och andra då inte beskriva kritiken i termer av för låg styrränta istället?

I samband med detta borde kapitaltäckningskraven (Basel) ha analyserats. Hur går det till när dessa åsidosätts? Jag tror mer på skuggbankerna.

Min bedömning är att Mellon som finansminister sedan början av 20-talet hade en tongivande funktion även inom Fed år 1930 sedan Fed-chefen oväntat avlidit ca 1928.

Visst har jag anmält mig till seminariet, men tack för tipset. Jag hade kunnat missa.
/DNg

 
At 06 november, 2012 02:27, Anonymous Neoliberal Agenda said...

Jag kan försöka skissa på ett system.

Bank A, B och C ger ut guldcertifikat, bara ett fåtal banker håller på med detta. De har guld i valven och för detta får man ett kvitto, elektroniskt eller inte. Tredjepartsorganisationer övervakar det hela så inte bankerna fuskar. Då det kostar pengar att förvara guldet så kommer certifikaten minska i värde med tiden. Alltså, har du ett certifikat från 2003 kan du inte få ut lika mycket guld som om det är från 2011. Dessa banker har system för att växla certifikat mellan olika år. Normalt hämtar man aldrig ut guldet och det är mest andra banker som har med dessa att göra.

Bank D, E och F är vanliga banker där du och jag sparar. Dessa banker kan ha olika kontotyper. Det är upp till marknaden att ta fram ett system som folk gillar. Men i princip så kommer banken vara en mäklare mellan sparare och låntagare, det kan fungera så som du beskriver. Ett annat alternativ är att man har ett likvidkonto och sen sparar man i obligationer med en viss löptid/risk. Generellt så kommer räntan vara högre än idag.

 
At 06 november, 2012 11:43, Blogger Danne Nordling said...

Neoliberal Agenda, låt oss utveckla hur ditt system kan tänkas fungera.

Det är så vitt jag förstår ett totalreservsystem (Full reserve banking) som fungerar som ett slags mäklingssystem. Man lånar ut pengar på viss tid till lämpliga låntagare som banken tillhandahåller. För att kunna disponera sina pengar kan man säga upp lån på viss tid eller avvakta att längre utlåning förfaller enligt lånekontrakt.

Låt oss sedan anta att ett antal "arbetare" sparar en del av sina inkomster från enkel IT-utveckling - dvs de tar av sina löner i guldmynt/certifikat och sätter in en del av dem i "banken".

In kommer en IT-företagare med en idé om ett nytt IT-system och får ett aggregerat lån i guld/certf. Dessa pengar använder han för att anställa ett antal IT-arbetare som under något år utvecklar det nya systemet. Dessa arbetare och många andra i liknande situation sätter in en del av sitt guld på bankerna på vanligt sätt med uppsägningstid. Där kommer fler företagare in och lånar pengarna för att avlöna arbetare under investeringsperioden.

Arbetarna sparar på banken och företagarna lånar pengarna. Till alltsammans används guldmynt eller certifikat om man inte vill bära omkring de tunga mynten. Men inga certifikat utfärdas om det inte finns guld som backar upp dem. Inga lån ges om det inte finns utlånare som överlämnar sina guldmynt/certf till bankerna.

Är detta fullfonderade system med betalningar i en fixerad mängd guld också principiellt stabilt?
/DNg

 
At 06 november, 2012 14:10, Anonymous Anonym said...

Det är stabilt i avseendet att penningmängden inte kan minska. Den berörs överhuvudtaget inte alls av bankernas vinster och förluster som dagens system.

Egentligen är det rätt märkligt att ha ett bråkdels-system på en pappersmyntfot. När det gäller guld så kostar myntfoten resurser i form av lagringsutrymme, säkerhet och faktiska guldtackor som skulle kunna användas till andra ändamål. Men för papperspengar gäller ju inte detta. Är inte reservsystemet en rest från gamla tider som vi skulle kunna göra oss av med oavsett om vi nu vill ha guld eller papperspengar?

 
At 06 november, 2012 16:30, Anonymous Neoliberal Agenda said...

DNg, du har förstått hur jag menar.

En viktig detalj. som jag glömde en som du nämner, är att bankerna D, E och F inte kan ge ut certifikat. Det som står på deras konto ska vara uppbackat till 100%. Vill de skapa andra konstruktioner så får de kalla detta för något annat.


"Är detta fullfonderade system med betalningar i en fixerad mängd guld också principiellt stabilt?"

Ja, jag anser det vara principiellt stabilt.

 
At 06 november, 2012 17:47, Blogger ekvationsteorin said...

16:30
Det kan inte bli stabilt.
Rationaliseringar orsakar deflation, vill vi undvika sjunkande priser så måste lönerna öka lika mycket som rationaliseringarna.
Ökar lönen med exempelvis 4% så måste penningmängden öka minst lika mycket.
Detta är enkla matematiska samband som inte går att ifrågasätta.
Det är matematiska sanningar.

Penningmängden måste anpassas till lönerna och det går inte med guldvaluta eller att pengarna ska motsvara faktiska värden.

Pengar är betalningsmedel.
Betalningsmedel tillhör landet, ingen äger betalningsmedel man förfogar bara över betalningsmedel.
Den enda som ska kunna skapa betalningsmedel är landets riksbank.

Penningmängden måste anpassas efter behovet av pengar.

 
At 06 november, 2012 18:27, Blogger Danne Nordling said...

Neolib, Ekvteorin och Anonym 14:10:
Anonym har nog rätt i att guldhanteringen är kostsam och en rest från gamla tider. Men om vi inte kan stabilisera vårt moderna system på något annat sätt så måste vi ta kostnaderna.

Den stora frågan är huruvida det går att konstruera ett modernt system med mekaniska begränsningar av typ metallmyntfot. Jag hittar ingen konkret beskrivning.

Den riktigt intrikata frågan är hur det ska gå till att hålla tillbaka krediterna till områden som kan utveckla instabilitet.

En annan fråga är huruvida systemet kan hantera löneökningarna. Den ursprungliga teoribildningen skedde när lönebildningen såg helt annorlunda ut än idag och ger föra vägledning. Kan detta idag leda till instabilitet?

Slutligen finns möjligheten att det bildas finansbolag och skuggbanker eller liknande institut som ger bra ränta på konton där pengarna genast kan tas ut. De kan bli populära men bidra till instabilitet. Ska de förbjudas?
/DNg

 
At 06 november, 2012 23:23, Blogger ekvationsteorin said...

Danne
Politikerna saknar en teoretisk modell att följa när det gäller penningmängden.

Vi måste skaffa oss matematiska regler.
1. en löneökning på 4% måste följas av en lika stor ökning av M.
2. ökar befolkningen så måste M öka lika mycket, M per capita måste förbli konstant.

Flera saker är givna av matematiska samband.
Riksbanken måste förstärka sin makt att reglera penningmängden.

"En annan fråga är huruvida systemet kan hantera löneökningarna. Den ursprungliga teoribildningen skedde när lönebildningen såg helt annorlunda ut än idag och ger föra vägledning. Kan detta idag leda till instabilitet?"
Endast riksbanken ska ge tillåtelse för centrala löneökningar.

Riksbanken kan reglera löneökningarna efter matematiska regler, löneökningarna ska skapa en inflation på 2%.

Politikerna är bättre på att reglera penningmängden än bankerna.
Bankerna är sämsta tänkbara regulatorn av M, högkonjunktur då öser dom ut pengar, lågkonjunktur då minskar dom M.
Riksbanken är den enda som är lämplig att hantera M. Reporäntan är en för svag regulator, Riksbanken ska helt enkelt bara skapa lagom med M, saknar bankerna kapital så får dom höja inlåningsräntan så dom får tag i kapital.

Varför ska bankerna kunna deponera pengar i riksbanken under en kris? det minskar på cirkulerande pengar i ekonomin.

Det svåra är att få särintressena att acceptera en förändring.

 
At 07 november, 2012 02:48, Blogger Danne Nordling said...

Ekvteorin, penningmängden ger en skenbar exakthet åt stabiliseringsproblemet. Men i verkligheten kan man inte mäta den verkliga penningmängden och dessutom har man den oklara omsättningshastigheten att ta hänsyn till.

Rent teoretiskt och 'ceteris paribus' ligger det mycket i dina två punkter. Om man inte kan uppfylla dem måste man ha en teori om hur lönebildningen ska fungera vid deflation och om hur permanent deflation påverkar den ekonomiska tillväxten. Är det realistiskt att tänka sig löneförhandlingar som handlar om storleken på lönesänkningarna det närmaste året?

Ett inflationsmål på 2 procent innebär egentligen inte inflation utan är mycket en del av löneökningarna inom tjänstesektorn där rationaliseringsmöjligheterna är mindre än inom industrin.

Centralbanken i Sverige har god kontroll och håller ner inflationen under 2 procent och behöver knappast mer makt.

I den förenklade debatten ser man USA:s penningmängdsökning före finanskrisen som bidragande orsak. Tioårsperioden före krisen var ökningen under 6 procent per år. Var det verkligen en farlig ökning? Kanske, om man inte har någon annan koll på utvecklingen. Men i euroområdet var ökningen drygt 7 procent. Varför utbröt inte krisen där först? Och varför utvecklade endast PIGS-länderna krisbefrämjande obalanser? Borde inte bostadsbubblan i Europa blivit lika generell som i USA? Tyskland avvek fullständigt.

Detta visar att det går att driva en annan politik än den som räntan och penningmängdens generella ökning pekar på. Tyskland höll t ex nere löneökningarna utan att ECB hade någon speciell makt.

Den amerikanska finanskrisen byggdes upp i bostadssektorn med hjälp av sparade pengar och socialpolitiska stimulanser till insolventa låginkomsttagare. Den gången var det kineser som sparade. Och med guldmyntfot kan man inte värja sig mot att sparandet investeras i bostadssektorn. Spanien hade kanske inte klarat sig med guldmyntfot.

Ö-teorin säger att om tidspreferenserna förlängs (minskar) så sjunker räntan och intresset för t ex bostäder ökar. Det betyder att priserna kan stiga och investeringarna öka. Det ger nya jobb som i sin tur ökar sparandet och penningmängden (guld+bankinsättningar). En kumulativ process kan bli möjlig med ett fall på slutet.

Om det då finns skuggbanker som är exponerade mot bostadssektorn med hjälp av finansiella instrument som inte kräver uppbackning med guld kan det bli fallissemang av liknande slag som i samband med Lehman Brothers undergång.

Det verkar nog som om det skulle behövas särskild övervakning och reglering även med guldmyntfot. Frågan är om det inte skulle vara enklare att behålla nuvarande system och utsätta det för den nödvändiga övervakningen och regleringen. Med tanke på att beskrivningen av nuvarande systems nackdelar ofta är överdriven måste man kunna peka på mycket stora fördelar med guldmyntfot för att motivera ett införande.
/DNg

 
At 07 november, 2012 10:22, Anonymous Anonym said...

"Den amerikanska finanskrisen byggdes upp i bostadssektorn med hjälp av sparade pengar och socialpolitiska stimulanser till insolventa låginkomsttagare. Den gången var det kineser som sparade. Och med guldmyntfot kan man inte värja sig mot att sparandet investeras i bostadssektorn. Spanien hade kanske inte klarat sig med guldmyntfot."

I krisens Europa har vi ett problem med en för omfattande skuldsättning av stater. Det hade inte en guldmyntfot kunnat skydda ifrån. Politiker som kör sina land i botten ivrigt påhejade av en okunnig folkmassa finns det nog inga bra svar på.

 
At 07 november, 2012 10:32, Anonymous Anonym said...

"Är det realistiskt att tänka sig löneförhandlingar som handlar om storleken på lönesänkningarna det närmaste året?"

Varför skulle du behöva sänka löner pga. produktivitetstillväxt? Kostnader per producerad enhet sjunker ju tillsammans med intäkterna per producerad enhet.

Deflations som beror på en minskande penningmängd och/eller ökad efterfrågan på kontanta reserver kräver däremot lönesänkningar. Men det första kan inte inträffa i ett 100% reservsystem och det andra kan visserligen inträffa, men sannolikt nog inte i tillräckligt hög grad för att kräva generella lönesänkningar för att rädda allmänna vinstnivåer.

 
At 07 november, 2012 13:45, Blogger ekvationsteorin said...

Danne
"Tioårsperioden före krisen var ökningen under 6 procent per år"
Löneökningar förstör värdet i M, för att återställa värdet så måste M öka lika mycket som lönerna.
(Värdet i M kan mätas med kvoten M / medeltimlönen)
Ökade lönerna med 3% så måste M öka 3% annars så krymper värdet i M.
Den faktiska ökningen blir då bara 3%, ökar befolkningen med 1% så blir den faktiska ökningen bara 2%

6% är inte en faktisk ökning.
nominell ökning 6%, real ökning 2% (hypotetiska siffror)

Ökar lönerna och M är oförändrad så minskar köpkraften i ekonomin, det är ren matematik.
Om några hundra år så är snickarens månadslön 10 miljoner,då har pengarna tappat i värde.
Pengarna M kan inte efterfråga lika mycket varor och tjänster.

"Centralbanken i Sverige har god kontroll och håller ner inflationen under 2 procent och behöver knappast mer makt."
Riksbanken har dålig kontroll på penningmängden.
Systemet är felkonstruerat, hypotetiskt lönerna ökar med 6% RB ökar styrräntan så att M stryps till 5% ökning, Då minskar värdet i M och ekonomins köpkraft minskar.
Ekonomin kan inte fungera med en minskad kvot M/medeltimlönen.

3. omsättningshastigheten, är lätt att matematiskt kompensera, RB kompenserar bara M efter omsättningshastigheten, ren matte.

Alla vet att en ökning av M kan inflatera värdet av M, men få vet att även lönerna kan inflatera värdet av M.

Fryser vi M och ökar lönerna så minskar köpkraften och ekonomin går sakta mot en undergång, det är ren matematik.

 
At 07 november, 2012 20:14, Blogger ekvationsteorin said...

Danne
Matematiken måste man tänka på, vi har glömt kvoten penningmängden/medeltimlönen i nationalekonomin.

1.Löneökningar minskar värdet i pengarna, betalningsmedlets köpkraft minskar, högre löner då kan färre arbetstimmar köpas med samma pengar.

2. För att återställa värdet i M så måste M öka minst lika mycket som lönerna i procent.

3. Löneökning på 3% och en ökning av M på 3% är noll real ökning av M, inget förändras i praktiken.

4. löneökning på 3% och en 2% ökning av M är i praktiken en minskning av M betalningsmedlets värde.

5. vill vi öka värdet i M betalningsmedlets värde så måste storleksskillnaden mellan lönen och M öka, kvoten måste öka.

6. M har inte ökat så mycket som statistiken visar vi måste ta bort löneökningarna från ökningen av M, det som är kvar är själva ökningen av M.

Slutsats en löneökning urholkar värdet i M och måste kompenseras med en lika stor ökning av M, annars så krymper värdet i M till noll på lång sikt.

Krisen kan lösas med lönestopp och en ökning av M, det ökar betalningsmedlets värde.

Merkel kompenserar inte M för löneökningarna, därför går ekonomin baklänges i Europa.

 
At 07 november, 2012 22:21, Anonymous Neoliberal Agenda said...

Det finns massa fördelar med ett uppbackat system, förutom att penningmängden inte kan falla och att bankonkurser blir ofarliga.

* Riksbanken kan avskaffas, räntorna sätts helt av marknaden. Bolånebubblor och liknande blir en omöjlighet. Kan inte folk betala tillbaka blir det bara ett problem för den som gav lånet, inte ekonomin som helhet. Bolånetak, amorteringskrav etc. kan helt avskaffas.

* Mycket bättre prisinformation. Idag beräknas inflationen efter KPI. Det är en omöjlighet att få det rätt. Hur mycket bättre är en gymnastiksko från 2005 jämfört med en idag?

* Svårt för politiker att missbruka. Staten kommer behöva låna upp på marknaden och för sittande regering att trycka pengar inför val blir en omöjlighet.

* Inga kedjeeffekter om ett lån förfaller. Belånar man en skuldsedel så kommer räntan ackumuleras i varje led.

* Mindre konjunktursvängningar vilket ger bättre resursutnyttjande.

* Man kan ha en global valuta, minskade transaktionskostnader etc. I princip alla fördelar som togs upp med euron.

finns mer men det får räcka.

 

Skicka en kommentar

<< Home