Föräldrarnas utbildningsnivå avgörande för skolresultaten - ett problem?

Det finns inget samband mellan lärartäthet, kostnader och specialpedagoger  å ena sidan och skolprestationer å den andra. Om föräldrarna däremot är begåvade och har högre utbildning presterar även barnen bättre. Den socialdemokratiska utbildningspolitiken har lyckats.

I dagens DN 26/7-13 redovisas en egen undersökning av skolresultaten i årskurs 9 läsåret 2011/12 och även fem år tidigare. Man har undersökt sambandet mellan prestationerna på de nationella proven (matematik, svenska och engelska) och ett antal bakgrundsfaktorer i Sveriges kommuner. Resultaten i grova drag är följande för vad som ger goda resultat:

• Lärartäthet - inget samband
• Andel lärare med examen - inget samband
• Kostnad per elev -inget samband (lokalkostnad ingår ej)
• Andel specialpedagoger - inget samband
• Andel med utländsk bakgrund - svagt samband
• Arbetslöshet i kommunen -starkt samband
• Andel föräldrar med universitetsutbildning - mycket starkt samband

 Vilka slutsatser ska man dra av detta för utbildningspolitikerna nedslående resultat? Det är inte nytt (blart nov-09). Den konventionella förklaringen brukar vara att de högutbildade föräldrarna läser läxor med sina barn och att detta höjer prestationerna. En liknande men mera diffus förklaring är att förekomsten av sådana välpresterande elever i klasserna också ökar prestationerna för andra elever. Genom det fria skolvalet har många klasser dränerats på välpresterande vilket förstärkt sambandet mellan föräldrarnas utbildningsnivå och goda prestationer.

Kan de konventionella förklaringarna, som utmynnar i kritik av "segregationen", verkligen stämma? Skulle allt större ekonomiska satsningar i form av både lärare och specialpedagoger inte ha någon effekt jämfört med föräldrarnas benägenhet att läsa läxor med sina barn? Eller finns det andra förklaringar? En antyds av svenskläraren Lena Eriksson på Vallonskolan i bruksorten Gimo (sidoart DN).Hon säger:

"Det stora problemet i skolans värld är inte de elever som behöver extra stöd. Det finns stöd i form av specialpedagoger, skolpsykologer och kuratorer. Det stora problemet är elever som har tappat motivationen och som inte vill."

Förklaringen borde kompletteras med att eleverna i Gimo som går ut grundskolan traditionellt har fått jobb i industrin. Betyg och teoretisk utbildning är inte viktigt för dem som bestämt sig för att bo kvar i avfolkningsorterna. Vi ser nu andra eller rentav tredje generationen av elever i bruksorterna som inte tänker skaffa sig universitetsutbildning. Eftersom deras föräldrar inte heller skaffade sig högre utbildning får vi automatiskt detta samband mellan föräldrarnas utbildning och elevernas prestationer. De föräldrar som tidigare visade sig vara begåvade och gick vidare till högre utbildning blev tjänstemän i större städer och bor inte längre i Gimo.

En omflyttning av detta slag kan också förklara en del av sambandet mellan svaga prestationer och hög arbetslöshet i kommunen. Det torde vara föräldrar med låg utbildning som främst är arbetslösa. De kan inte flytta till andra kommuner för att få jobb. Deras barn blir i högre grad svagpresterande. De föräldrar som skaffat sig utbildning har flyttat bort från de tillbakagående kommunerna. Deras barn presterar bättre i skolan, men gör det i kommuner med lägre arbetslöshet.

Begåvade arbetarbarn blir nu akademiker

Förklaringen till det mycket starka sambandet mellan föräldrarnas utbildningsnivå och prestationer i skolan kan enkelt hänföras till den moderna utbildningspolitiken. Den gick ut på att dra ut begåvningsreserven ur arbetarklassen med hjälp av studiemedel och studiesociala satsningar samt utbyggnad av antalet studieplatser i hela landet. Nu ser vi resultatet. De arbetarbarn som blev akademiker får barn som också tenderar att vara begåvade. De presterar bättre i skolan än dem med lågutbildade föräldrar och blir inte arbetare på bruket i Gimo.

Eftersom sådana egenskaper som begåvning och intelligens till avsevärd del går i arv kommer utbildningspolitiken rent statistiskt att göra det svårare att göra en klassresa (blart nov-11). De begåvade finns inte kvar i samma utsträckning inom arbetarklassen som för 50 år sedan. Den socialdemokratiska utbildningspolitiken har lyckats, visar artikeln i DN. Varför ska det betraktas som ett problem?

Bloggat S: Moberg, Roger Jonsson Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, betyg, skolresultat, familjebakgrund, kunskapsresultat, lärartäthet, eftergymnasial utbildning, jämlikhet, klassamhälle, klassresor, utjämning, meritokrati, begåvning, IQ, intelligens, filosofi, utbildningspolitik, samhälle, politik på intressant.se