Riksdagdebatten blev sifferexercis om hur det går för andra länder

En stor del av den första timmen av budgetdebatten i Riksdagen blev en munhuggning om vilka länder som klarat sig bättre än Sverige när det gäller arbetslöshet, sysselsättning, ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet för ungdomar.

Det var omöjligt för en åhörare att hålla reda på vilka storheter som debatterades i enskilda fall och uppräkningarna av länder som låg sämre till än Sverige, vilket finansminister Anders Borg körde med ett par gånger, kan ingen åhörare hålla i minnet. Striden om hur Sverige klarat sig blev oavgjord.

De stora dragen var desto mer tydliga. Sverige är inte ett av Europas, eller Nordeuropas, värsta krisländer. Det verkar uppenbart att Sverige klarat sig bättre än de allra flesta andra EU-länderna. Inte ens Tyskland har gått bättre. Det som är fördelaktigt för Tyskland är att lärlingssystemet bidragit till en mycket lägre ungdomsarbetslöshet än i Sverige. Att ta detta som utgångspunkt för att "svartmåla" Sverige, som Borg påpekade, verkar obefogat. Det var en känga som riktades mot Per Bolund, MP. (Se äv debartiklar i DN och SvD idag.)

Carl B Hamilton (FP) försökte rätta till dessa försök att beskriva Sverige som ett "dåligt land". Han påtalade också att Fredrik Olofsson (S) har helt fel i att argumentera för en mera restriktiv ekonomisk politik för att "klara överskottsmålet". Men denna klassiska diskussion om stabiliseringspolitiken kunde inte Olofsson inte hantera. Magdalena Andersson (S) har ju nyligen förordat stimulanspolitik (SvD 22/4, DN idag).

Diskussionen om arbetslösheten hade vunnit på att man åtminstone hade gjort skillnad mellan konjunkturarbetslöshet och strukturarbetslöshet. Menar oppositionen att stabiliseringspolitiken i tider med finanskris,eurokris och fallande export hade kunnat bedrivas annorlunda med högre tillväxt och lägre arbetslöshet som resultat?

När det gäller strukturarbetslösheten är det oklart varför den ökar. Det borde regeringen ha en förklaring till. Dessutom borde man förklara varför man efter nästan sju år inte har gjort någon kraftfull satsning på ett lärlingssystem eller något liknande. Är det så att LO och facket motsatt sig effektiva åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten av dogmatiska skäl?

Oppositionen är dock kraftlös genom sin bristande ekonomiska kompetens. Det är litet lustigt eftersom regeringens politik också är kraftlös. Orsaken till detta är dock till avsevärd del att det är utlandets inflytande, räntepolitiken, rädslan för bostadsbubbla, rädslan för LO och en viss fantasilöshet som styr.

Den viktiga frågan blev istället Borgs envetna försök att få fram vad oppositionen ville bedriva för politik istället. S hänvisade till sin motion om två veckor och budgetmotionen i höst. Och hur MP skulle ställa sig till att ingå i en regering som inte höjde bilskatterna med 15 mdr kr fick vi inte veta. Skulle man sitta med och administrera en fördubbling av arbetsgivaravgifterna för unga? Det verkade vara ett försök att klara ut förutsättningarna för regeringsfrågan efter 2014, som jag skrev om igår.

Vårprop i DN SvD Läs även andra bloggares åsikter om vårpropositionen, Anders Borg, budgetdebatt, socialdemokraterna, miljöpartiet, stabiliseringspolitik, arbetslöshet, ekonomisk debatt, politik på intressant.se