onsdag, juli 31, 2013

Marx har knappast något att tillföra om dagens kris

Nu tror man på SvD:s kulturavdelning att Marx har relevans för vår förståelse av dagens kriser. Ingenting nämns i en underdånig artikel om felaktigheterna i Marx´ teorier eller ens något om hans otrevliga karaktär. Min bedömning är att ikonen Marx är en efterhandskonstruktion.

I SvD 29/7-13 har man tagit in en märklig artikel "under strecket" om Karl Marx (1818-1883). Den gör gällande att borgerliga supportrar i Köln under senare delen av 1840-talet ironiskt nog samlade ihop pengar till Marx när han hade ekonomiska problem. Därmed kan man sätta rubriken "Borgarnas stöd Marx räddning" på artikeln skriven av Anders Burman, idéhistoriker vid Södertörns högsklola.
Karl Marx 1818-1883

Burman verkar vara bevandrad med olika biografier om Marx så den bok han i huvudsak skriver om kan knappast vara hans enda källmaterial. Det är en biografi skriven av den amerikanske historikern Jonathan Sperber med titeln Karl Marx: A nineteenth-cenuary life (648 s). Boken handlar enbart om personen och tänkaren Marx utifrån hans egen tid. Detta hindrar inte Burman från att hävda att det i  det nyvaknade intresset för Marx idag" framstår det som tydligare än någonsin att det är nödvändigt med ett kritiskt ekonomiskt perspektiv för att blottlägga mekanismerna i det kapitalistiska samhälle vi lever i".

Att artikeln mest återger ett antal biografiska notiser  blir mot den bakgrunden en besvikelse. Nog måste det vara möjligt att nämna några av Marx´ alla tillkortakommanden i en så pass lång artikel. När Burman tar upp arbetsvärdeläran borde han väl åtminstone konstatera att den var ganska föråldrad redan då Marx utkom med Kapitalet 1867. Och att Marx framlagt en revolutionsteori grundad på att kapitalägarna successivt betalar allt lägre reallöner för att få ett allt större överskott som skulle användas till fler maskiner omnämns inte. Den teorin har dessutom i verkligheten visat sig vara felaktig.

Det räcker inte med att Burman talar om "inre spänningar i kapitalismen" som ska framkalla en revolution. Det var ju på detta enkla sätt som Marx i sin ungdom fastställde att kapitalismen skulle gå under, vilket var ett resultat av hans fixering vid F A Hegel och dennes spekulationer kring världsandens manifestationer i "tes, antites och syntes". Marx´ revolutionsteori kan därför sägas utgå från en förutfattad mening och inte grunda sig på någon empiri över huvudtaget. Hur skulle en sådan lära kunna kasta något ljus över dagens världsekonomi med finanskris och eurokris?

En egendomlighet i Marx´ teori är att revolutionen skulle resultera i att "egendomen skulle vara gemensam snarare än privat och att arbetsdelningen skulle upphöra". Detta anser Burman  "står klart". Visst, men varför står det klart?  Marx har inte innefattat något i sin teori som indikerar vare sig en nödvändig statssocialistisk utvecklingstendens eller en fortsatt produktivitetsutveckling när maskinanvändningen minskar i betydelse (kanske till stor del upphör?). Det var Friedrich Engels som antog att det skulle bli planhushållning i hela samhället i någon sorts analogi med planeringen inom storföretagen.

En biografi på 648 sidor borde rimligtvis nämna något om Marx´ otrevliga personlighet. Han sågs som grälsjuk och egoistisk.. Men Burman andas inte en stavelse om detta. Även Karls far lär ha varit orolig över sonens destruktiva karaktärsegenskaper. Dessa brister fick bl a till följd att Karl Marx råkade i livslångt gräl med sin vägledare Moses Hess, som av allt att döma ändå ledde in Marx på kommunismens bana 1843.

Hur var det slutligen med "borgarnas stöd" till kapitalismens dödgrävare? Marx hade blivit avskedad fån Rheiniche Zeitung i Köln när tidningen drogs in 1843 på grund av en ateistisk artikel om den nya skilsmässolagen. Marx fick en kort anställning hos Ruge i Paris på en tidskrift med demokratisk inriktning, vilken lades ned efter ett nummer 1844. Borgerliga vänsterintellektuella gjorde då en insamling till förmån för den arbetslöse Marx. Att pengarna avsågs gå till en oförsonlig revolutionär var knappast fallet. Det framkom först så småningom. Det finns bättre historiska ironier.

Varför blev då Marx själva förgrundsgestalten för den rörelse som ville utplåna bourgeoisien?  Är det för att Kapitalet och andra skrifter av samtiden uppfattades som nyskapande och visionära? Därom får vi inget svar i Burmans artikel, kanske därför att Sperber själv låter bli att ta upp ämnet. Så vitt jag vet uppfattade samtiden inte Marx´ livsverk som något att ta större notis om. Hans upphöjelse till ikon verkar till stor del vara en efterhandskonstruktion, som fick en skjuts framåt av en artikel om det uppror som kallades Paris-kommunen 1871.

Marx försvarade där kommunardernas avlivning av ett antal prominenta borgare och biskopar i den   gisslan man tagit. Härav fick han ett oförtjänt rykte om sig att vara en farlig revolutionär. Brittiska säkerhetstjänsten skickade spioner till hans hem i London och pressen skrev om honom. Men Marx visste ingenting om revolutionernas praktik. Han var en verklighetsfrämmande dekisfigur som snyltade på sin omgivning och vars kompetens huvudsakligen låg i att kunna skriva långsökt polemiska texter. Det verkar däremot som om den socialistiska rörelsen i efterhand behövde en galjonsfigur som hade producerat förment lärda skrifter och som gärna kunde tolkas på olika sätt.

Den underdåniga artikel som SvD publicerade i måndags är därför illavarslande. Ser vi här början till att Marx ska få nytt intresse på liknande sätt som i mitten av 1960-talet? Då uppmärksammade man först hans mera sociologiska idéer i ungdomsskrifterna för att senare övergå till den ekonomiska "teorin". Nu tror man tydligen att de  (felaktiga) ekonomiska tankarna direkt har relevans för en helt annan ekonomisk verklighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se 
Mer om Marx på min hemsida nordling.tv

Etiketter:

5 Comments:

At 01 augusti, 2013 17:16, Anonymous Anonym said...

Det är dags att damma av keynes idéer i stället.
Jag har inte helt klart för mig om han ville stimulera ekonomin med befintliga pengar (skattepengar) eller om vad ville öka mängden pengar med en riksbanks sedelpress.

Det är bara att konstatera fakta USA där Bernanke trycker pengar och stimulerar ekonomin vänder det sakta upp medan det bara fortsätter ner i Europa där stimulanserna uteblir.

USA ökar penningmängden och löneökningarna håls på en rimlig nivå, det ökar kvoten mellan penningmängden och medeltimlönen och det får fart på ekonomin, Marks kan inte få fart på ekonomin om han förespråkade löneökningar utan samtidiga stora penningökningar, kvoten minskar med löneökningar.


ekvis

 
At 02 augusti, 2013 00:26, Blogger Danne Nordling said...

Marx själv förespråkade i princip ingenting eftersom han påstod sig beskriva hur kapitalismen fungerade och därvid trodde sig ha upptäckt en långsiktig tendens till reallönesänkningar. Dessa skulle leda till absolut utarmning av arbetarna och ge incitament till revolution.

En senare tids marxister har resonerat kring en tendens till "underkonsumtion" som varit en följd av "utsugningen" och satsningen på investeringar. Detta skulle alltså kunna vara ekonomiskt destabiliserande samtidigt som man normativt kunde kräva en större andel av produktionen för arbetarnas räkning.

Såvitt jag kan se är denna analys felaktig. En långsiktig ökning av kapitalstocken genererar arbete, löner och efterfrågan. Att konsumtionen ökar långsammare när investeringarna ökar snabbare betyder inte att det finns något principiellt motsättningsproblem i det kapitalistiska systemet.

Däremot finns det ett praktiskt anpassningsproblem. Det kan i huvudsak beskrivas som acceleratoreffekten (bart 30/7-12) vilken kan ge mera kortsiktiga obalanser. Om ekonomin utsätts för ett kraftigt och akut förändringstryck genom ett omslag för acceleratorn blir det lågkonjunktur med arbetslöshet och låga investeringar. Det är möjligt att marxisterna litet vagt anat sig till att det finns en sådan mekanism men sedan hamnat snett pga sitt beroende av Hegel.

Keynes' stabiliseringspolitik i ett läge där acceleratorn verkar i kontraktiv riktning kan inte göra ohållbara investeringar ogjorda. För mycket bostäder eller kommersiella lokaler kommer att tryck ned aktiviteten i ekonomin under ett antal år. Däremot kan en generell, expansiv politik MOTVERKA en onödig sekundär försämring medan ekonomin anpassar sig. En god del av denna politik tillgodoses via automatiska stabilisatorer i många länder. Detta ger ett budgetunderskott som normalt anses ska finansieras på kapitalmarknaden via vanlig kreditexpansion med hjälp av banksystemet.

Mot bakgrund av dagens erfarenheter av uppkomsten av en destruktiv räntebörda borde denna inställning omprövas. Sakligt sett finns det knappast anledning för staten att förse bankerna med ränteintäkter när man har en centralbank som kan finansiera underskotten. Räntorna på dessa lån går ju tillbaka till staten när centralbanken levererar in sitt överskott till ägaren=staten. Genom inflytande från den österrikiska skolan har dock denna politik kommit att betraktas som tvivelaktig och inflationsdrivande.

En särskild situation föreligger om banksystemet är utsatt för tendenser till 'credit crunch'. Då finns det anledning att för centralbanken att ingripa med QE och för staten att köpa upp krisande banker för en spottstyver för att sedan återkapitalisera dem.

En del av dessa åtgärders skilda effekter kan vi se i USA:s resp Europas olika återhämtningstendenser.
/DNg

 
At 02 augusti, 2013 03:01, Anonymous Anonym said...

Angående 'credit crunch'
Det borde diskuteras mer om riksbaken ska ha någon inlåningsränta över huvud taget i en allvarlig kris, en del av pengarna bankerna har fått låna av ECB har sats in på riksbankskonton senare.

Räddningsaktionerna har räddat bankerna men inte kapitalförsörjningen till företagen.
Med noll inlåningsränta i riksbankerna så hadde bankerna lånat ut mer till företagen.


Höga räntor som straff för att en regering har misskött ekonomin leder bara till sämre ekonomi och ännu högre räntor, hur kunde någon tänka så fel?
Modellen konstruerad av politiska krafter som vill införa nattvaktarstaten?
Privatpersoner och företag går under om man höjer ränta när dom är på obestånd, därför kan ibland lånen omförhandlas till en lägre ränta som gör att dom kan få ordning på ekonomin.

Grekerna borde fått sina lån till ECB utlåningsränta mot att dom började betala av på lånen i stället för att bara betala räntor.
Höga räntor löser inget , amorteringar minskar på deras skulder.
Bankerna kunde låna till 1% av ECB som dom direkt lånade ut till skyhög ränta till Grekerna, varför stoppade dom pengar i munnen på bankerna?
Det värsta är att en del utländska finansinstitut fick vinsten, dom gav bort pengar till andra länder.

Trojkan kunde krävt amorteringar av Grekerna.

 
At 04 augusti, 2013 00:57, Anonymous Anonym said...

"...idéhistoriker vid Södertörns högsklola." Ammenvafan...

Nu säger jag upp SvD i ett kvartal som straff!

Tar de in vad som helst nuförtiden?

 
At 09 augusti, 2013 11:21, Anonymous Anonym said...

Södertörns Högskola har onekligen ett visst rykte. Man vet var de står i alla fall....

 

Skicka en kommentar

<< Home