Löfven har viljan till makt

Löfven har blivit regeringsbildare utan att ha en preliminär uppgörelse med Vänsterpartiet. Han utökar då med detta bedrägeri sina möjligheter till maktspel inför budgetomröstningen avsevärt. Men sannolikt blir hans minoritetsregering svag och impopulär. De borgerliga borde fundera på sin politik inför ett nyval om något  år.

Valet utföll som förväntat med en rödgrön relativ majoritet. De rödgrönas stöd är dock bara lika stort som 2010. Alliansens relativa majoritet gick förlorad genom att SD fick 12,9 procent mot 5,7 procent 2010. Enligt VALU bestod 49 procent av SD:s tillskott dessutom av moderatröstare 2010 (29/59). Därtill kom visst tillskott från Fp. Valförlusten för Alliansen förefaller därför vara i någon mening självförvållad.

Stefan Löfven

Min tidigare bedömning (11/9) att Fredrik Reinfeldt (M) skulle kunna utmanövrera Stefan Löfven (S) trots dennes relativa majoritet byggde naturligtvis på att Reinfeldt var stridbar och ingen mes, som skulle överge sina anhängare när det faktiskt blev en motgång. I Löfven har han när det gäller viljekraft mött sin överman.

Idag har Löfven fått klartecken av talman Per Westerberg (M) att försöka bilda en S-MP-regering som har stöd av V och på villkor att den kan få igenom sin budget i Riksdagen (i meningen att det rödgröna stödet blir större än för Aliansens budget). Löfvens vilja till makt manifesteras av att han utan att blinka försäkrar att han kommer att få stöd för sin budget. Man får då intrycket att han har en preliminär överenskommelse med V att luta sig emot. Men det har han inte. Jonas Sjöstedt (V) säger idag rent ut att man är oeniga om frågan som rör vinsterna i välfärden. Är detta ett tillåtligt bedrägeri? I varje fall får Löfven mycket friare händer än om han skulle ha bundit sig redan den här veckan.

Nu kan Löfven fortsätta att förhandla med V och han skulle teoretiskt istället kunna fortsätta att söka stöd hos Fp och C under mera lugna förhållanden. Desssutom förfogar han som statsminister över nyvalsvapnet. Han skulle t o m kunna hota Fp och C med nyval om de inte lägger ned sina röster vid budgetomröstningen i december. De flesta tycks idag dock utgå från att han kommer överens med V och bildar en regering som blir beroende av SD:s välvilja eller rädsla för ett nyval.

Sent omsider har de politiska bedömarna kommit på att SD inte behöver lägga ned sina röster när deras egen budgetmotion blivit bortröstad. Idag redogör Per Molander för vad som gäller i DN. Nyvalsrisken är nu aktuell i många bedömningar men avfärdas med att ingen vill ha nyval - inte ens SD. Det parti som får skulden för ett nyval anses förlora på att framstå som bråkstake som ställer till kaos utan egentligt syfte. Löfvens regering sägs helt enkelt bli allmänt svag.

Detta aktualiserar att Löfven även på längre sikt har som ambition att bryta upp Alliansen. Med Fp och C som stödpartier inför valet 2018 är Löfvens maktposition säkrad för överskådlig framtid. Om de borgerliga partierna ska kunna komma tillbaka i regeringsställning måste de hålla ihop. Dessutom riskerar småpartier som Fp och C att få minskat stöd och hamna under fyraprocentsspärren. Historiskt har partier som samarbetat med S förlorat några procentenheter väljare i det efterföljande valet.

Löfven får hanka sig fram och försöka få uppgörelser i några enskilda frågor. Hans regering får avstå att lägga fram kontroversiella förslag som kan bli nedröstade. Dessutom får han bereda sig för nålstick av den typ de rödgröna och SD riktade mot Alliansen 2010 när plötsligt 300 miljoner kronor i UD:s administration skars bort. Även större haverier som motsvarar Alliansens försök att sänka vissa marginalsktter hösten 2013 (brytpunkten) kan bli aktuella. Det är enligt Molander fullt möjligt att bryta ut enskilda frågor ur budgeten.

Den svaga Löfvenregeringen riskerar att bli impopulär. Dess medlemmar kommer att nötas ner i oändliga förhandlingar och nederlag. Detta ökar viljan hos Löfven att utlysa ett extraval i god tid före 2018. Om Alliansen nu försuttit chansen att påverka regeringsbildningen måste man rimligen förbereda sig för en valrörelse inom några år. Den stora frågan är då om man kan formulera en borgerlig politik som kan ge en valframgång. Eller kommer den okreativa Alliansen att enbart gå fram med "more of the same" från 2014?

[ En statsvetenskaplig analys av SD:s framgång av Karl Loxbo, Linnéuniversitetet, 27/9-14]

Läs även andra bloggares åsikter om Löfven, socialdemokraterna, alliansen, val 2014, val 2018, nyval, etraval, regeringsbildning, minoritetsregering, riksdagen, regeringen, politikrån 2014? på intressant.se