fredag, januari 08, 2016

Falsk socialistisk nationalekonomi

När vänsterdebatten började riktas mot de rikas inkomster och förmögenheter hade dessa redan minskat en längre tid. Ändå sågs höga inkomster och förmögenheter som stora problem - även av borgerliga partier och löntagarfonder blev till en början önskvärda.

Jag var i december på ett seminarium i ABF-huset anordnat av Daniel Suhonen. Det handlade om Thomas Pikettys bok om kapitalet, som kommit i svensk översättning tidigare under hösten. Ett anförande hölls av Jesper Roine som också skrivit en sammanfattning av Kapitalet i det tjugoförsta århundradet i ett svenskt perspektiv. Denna såldes i anslutning till seminariet. Det är en skrift som dock inte direkt ligger i linje med Suhonens vänsterradikala intentioner.

Jesper Roine


Jesper Roine ifrågasätter slutsatserna om en återgång till den förmögenhetskoncentration som fanns tidigare enligt Pikettys diagram. Han återger nedanstående diagram från Pikettys bok och skriver:
"Däremot kan man ifrågasätta hur Piketty baserat på dessa diagram tycker sig kunna konstatera att vi i termer av förmögenhetskoncentration är tillbaka på 1800-talets nivåer. Tittar man på figur 23 i denna bok, som är en reproducering aven figur som återfinns i Pikettys bok, är en sådan utveckling svår att se i dessa data."

Den rikaste tiondelen ägde ca 23 procentenheter mindre av den totala förmögenheten 2010 än 1870. I Europa var minskningen ca 32 procentenheter.


När jag tittar på fler av Roines diagram slår det mig att Pikettys trick redan försökts en gång tidigare i Sverige under löntagarfondsdebatten. År 1971 fick Rudolf Meidner i uppdrag av LO-kongressen (som föreslogs i en motion av Allan Larsson) att utreda åtgärder mot den inkomst- och förmögenhetskoncentration som påstods blev följden av LO:s solidariska lönepolitik. Vi kan först se att förmögenhetskoncentrationen hade minskat kraftigt och fortsatte att minska något till 1980 när dessa diskussioner och förslag om löntagarfonder framfördes under 1970-talet:

Denna falska nationalekonomiska analys gällde i ännu högre grad de tio procenten rikastes relativa inkomstutveckling (källa):

Den socialistiska vänsterdebatten var som intensivast när de rikastes inkomster var på väg nedåt - förvisso med hjälp av 1971 års skattereform och en företagsfientlig politik.Att de radikala socialisterna inte var nöjda utan ville socialisera stora delar av näringslivet kanske är förståeligt. Men att borgerliga partier delvis stödde denna politik och att en borgerlig regering satte rekord i höga marginalskatter (87 procent 1979) är mera svårförklarligt. Den falska socialistiska nationalekonomin hade en avsevärd attraktionskraft. Få se om Pikettys teser får liknande genomslag?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se



Etiketter: ,

4 Comments:

At 14 januari, 2016 06:48, Anonymous Anonym said...

Det dom är tråkigt Danne är att vi i Sverige, oavsett regering, fortsätter i samma politiska spår med höga skatter.
Visst sänkte alliansen skatterna litegrann under sina 8 år men det var ju ändå bara på marginalen. Och på tal om marginal så tyckte ju Andres Borg uppenbarligen inte att världens högsta marginalskatt var något problem.

Nej det vi i Sverige behöver är en frihetlig tevolution där företagsamhet, sunt risktagande, bildning, kultur, personligt ansvar och hårt arbete, eller kort och gott allt det som den bidragstörstande socialisten skyr som pesten, ställs i fokus.

 
At 16 januari, 2016 09:18, Anonymous Neoliberal Agenda said...

"Men att borgerliga partier delvis stödde denna politik och att en borgerlig regering satte rekord i höga marginalskatter (87 procent 1979) är mera svårförklarligt."

Nej, det är inte alls konstigt.

Det svårförklarliga är varför liberalt sinnade personer envisas med att tro att borgarna ska vara några liberaler. Borgerligheten är bara en annan typ av socialdemokrati, ungefär som Arbeiderpartiet i Norge inte för exakt samma politik och retorik som sin svenska motsvarighet. Det gör dock inte Arbeiderpartiet till några liberaler, likadant med borgarna här.

 
At 16 januari, 2016 09:32, Anonymous Neoliberal Agenda said...

"Visst sänkte alliansen skatterna litegrann under sina 8 år men det var ju ändå bara på marginalen"

Göran Perssons regering sänkte också skatterna. Skattetrycket 1998 var 48.9% och 2006 var det sänkt till 46.0% (-2.9%). Efter åtta år borgerligt styre (2014) så var det 42.8% (-3.2%). En skillnad på 0.3% och då ska vi komma ihåg att statsskulden (framtida skattebetalningar) minskade kraftigt mellan 1998-2006 tillskillnad från när borgarna styrde.

 
At 18 juni, 2016 22:14, Anonymous Anonym said...

"Visst sänkte alliansen skatterna litegrann under sina 8 år men det var ju ändå bara på marginalen"

Vilka skatter åsyftas här?

I vilket fall så har flera av statens utgifter under dessa år tagits upp på budgetens inkomstsida.
Det säger sig självt att gör man på det viset i en ökad omfattning, kan man snart redovisa ett skattetryck som närmar sig noll.

 

Skicka en kommentar

<< Home